Print (PDF) - On this page / på denna sida - Nils Nilsson - Nils Nilsson, arbetskarl, pseudonym. Se Quiding, N. H. - Nilson, Lars Fredrik - Nil Sorskij - Nils Ragvaldsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regementsförändring till förmån för Karl Gustaf. N. uppkallades till förhör och hölls några dagar i fängsligt förvar, men kunde mot sitt nekande ej öfverbevisas om straffbara förseelser och lössläpptes mycket snart, troligen i samband med den jäsning den populäre borgmästarens fängslande framkallat bland hufvudstadens borgerskap. Uppgiften, att han afsatts från borgmästarämbetet, är grundlös. 1655 utnämnde Karl X Gustaf honom till assessor i Svea hofrätt. Han synes ha aflidit 1664, ty i apr. s. å. upphör hans namn att återfinnas under hofrättens domar. (V. S-g.) Nils Nilsson, arbetskarl, pseudonym. Se Quiding, N. H. Nils Nyberg, pseudonym. Se Hammarskjöld 3. Nils Olofsson (latiniseradt Nicolaus Olai, af Rhyzelius orätt kallad Olaus Nicolai), med tillnamnet Helsingus, d. v. s. från Hälsingland, magister, var på 1550-talet skolmästare i Strängnäs, blef 1557 "ordinarius och tillsynesman" öfver "alle Norlanden" med säte i Gäfle, utnämndes af Erik XIV till biskop i Strängnäs 1562, underskref 1565 ärkebiskop Laurentius Petris skrift mot likvoristerna (se Likvoriststriden) liksom 1569 ständernas bref om de af Erik mördade herrarnas oskuld. Under den liturgiska striden uppträdde han, på tillskyndan af hertig Karl, mot de kyrkliga nyheterna, underskref dock 1575 den s. k. nova ordinantia, liksom 1577, ehuru med reservation, förklaringen öfver liturgien och synes ha intagit en något vacklande hållning. 1582 begärde han, skyllande på ålderdom och sjuklighet, att få nedlägga biskopsämbetet, hvilket till hans död, 16 sept. 1585, sköttes af hans måg, kyrkoherden i Bälinge, sedermera domprosten, mäster Henrik Gadolenus. Jfr K. Henning, "Strengnäs stift under den liturgiska striden till Upsala möte 1593" (1893). Ehd.
Nilson, Lars Fredrik, kemist, f. 27 maj 1840 i Skönberga socken invid Söderköping, d. 14 maj 1899, blef 1859 student i Uppsala, 1865 filos. kandidat samt 1866 filos. doktor och docent i kemi, utnämndes 1875 till adjunkt och laborator i kemi och blef 1878 e. o. professor i analytisk kemi. 1882 utsågs han till föreståndare för den agrikultur-kemiska afdelningen vid Landtbruksakad:s experimentalfält och försöksanstalt invid Stockholm. Såsom innehafvare af riksstatens mindre resestipendium företog N. 1873 och 1878 utrikes studieresor. Hans rent vetenskapliga forskningar rörde sig till största delen på den oorganiska kemiens område. Efter ett arbete om arsenikens svafvelföreningar utförde han en ingående undersökning öfver selensyrlighetens salter (1875). Därefter började han egna sig åt studiet af sällsynta jordarter, i synnerhet sådana, som kunde anses bidraga till bedömande af det periodiska systemets allmängiltighet. Tills. med O. Pettersson undersökte han närmast de fysikaliska konstanterna hos beryllium (1870) och fastställde dess atomvikt. S. å. upptäckte han grundämnet skandium och beskref ett stort antal af dess salter. Denna upptäckt var af ett särskildt stort intresse, emedan skandium visade sig vara identiskt med det af Mendelejev redan samma år på grund af hans periodiska system förutsagda grundämnet ekabor. 1878-87 utförde N. gemensamt med O. Pettersson undersökningar öfver ångtätheterna af germaniumklorid, aluminiumklorid, titanklorid och indiumklorid. Dessa undersökningar, som bidrogo till kännedomen om motsvarande metallers atomvikter, visa, att N. var en mycket framstående experimentator. Bland andra arbeten må nämnas studier ang. platinans klorosalter, platinanitriter och platinajodonitriter. Tills. med Krüss afslutade han 1887 en redan 1882 påbörjad större undersökning om torium. - Sedan N. hade blifvit Landtbruksakademiens kemist, egnade han en stor del af sin tid åt agrikulturkemiska undersökningar. Han publicerade ej mindre än 57 afhandlingar i Landtbruksakad:s skrifter. Bland dessa torde hans arbeten om komjölkens fett, om en mängd vilda växters fodervärde samt ang. Wiborgh-fosfatets användbarhet som gödselmedel vara de viktigaste. - N blef 1875 led. af Vet. akad., 1882 af Fysiogr. sällsk. i Lund, 1887 af Landtbruksakad. och 1889 af Vet. soc. i Uppsala. Nekrologer öfver N. skrefvo P. Klason i "Berichte der Deutschen chemischen gesellschaft" (1900) och O. Pettersson i "Transactions of The chemical society" (London, s. å.). P. T. C. (H. E.) Nil Sorskij, rysk munk och kyrkoreformator, f. omkr. 1433, d. 1508, inträdde tidigt i Kirillo-Bjelozerska klostret och företog en längre studieresa till Palestina, Konstantinopel och Athos. Återkommen till Ryssland, stiftade han eget munksamfund, som lefde afsöndradt från världen, och egnade sig åt bibliska studier. På en synod i Moskva 1503 protesterade N. mot munkarnas rättighet att besitta jord, enär detta verkade demoraliserande. Enligt N:s egen önskan bars hans döda kropp ut i vildmarken för att bli ett byte för rofdjur och fåglar. Hans litterära alster utgöras af poslanija (epistolæ) till lärjungarna, ustav (munkreglemente) och zavjesjtjanie (testamente). Hans uppfattning var strängt asketisk, dock mer i andlig mening än i materiell; han ifrade mot kyrkornas onödiga utsmyckning, mot hälsofarlig öfverdrift i fasta och föredrog allmosor åt de fattige framför gåfvor åt kyrkan. En del af hans skrifter trycktes 1849, hans lefvernesbeskrifning 1864 (ny uppl. 1869). A-d J. Nils Ragvaldsson (latinis. Nicolaus Ragvaldi), ärkebiskop, d. 17 febr. 1448, tillhörde en släkt, som förde hel lilja i vapnet, nämnes 1409 som kanik i Strängnäs och 1420 som dekan, var 1421 uppsatt af Uppsala domkapitel på ärkebiskopsförslag (han var då kanik äfven i Linköpings stift) och utsändes 1422 för att af påfven söka utverka återkallandet af en för Vadstenaklostrets bestånd hotfull bulla om åtskiljande af brödra- och systrakonventen. Han erhöll äfven af påfven Martin V en återkallelsebulla och sökte sedan förgäfves vid personligt besök få denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
