- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1025-1026

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Nilsson - Nils Nilsson, arbetskarl, pseudonym. Se Quiding, N. H. - Nilson, Lars Fredrik - Nil Sorskij - Nils Ragvaldsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

regementsförändring till förmån för Karl
Gustaf. N. uppkallades till förhör och hölls
några dagar i fängsligt förvar, men kunde mot sitt
nekande ej öfverbevisas om straffbara förseelser och
lössläpptes mycket snart, troligen i samband med
den jäsning den populäre borgmästarens fängslande
framkallat bland hufvudstadens borgerskap. Uppgiften,
att han afsatts från borgmästarämbetet, är
grundlös. 1655 utnämnde Karl X Gustaf honom till
assessor i Svea hofrätt. Han synes ha aflidit 1664,
ty i apr. s. å. upphör hans namn att återfinnas under
hofrättens domar. (V. S-g.)

Nils Nilsson, arbetskarl, pseudonym. Se Quiding, N. H.

Nils Nyberg, pseudonym. Se Hammarskjöld 3.

Nils Olofsson (latiniseradt Nicolaus Olai, af
Rhyzelius orätt kallad Olaus Nicolai), med tillnamnet
Helsingus, d. v. s. från Hälsingland,
magister, var på 1550-talet skolmästare i Strängnäs,
blef 1557 "ordinarius och tillsynesman" öfver
"alle Norlanden" med säte i Gäfle, utnämndes af Erik
XIV till biskop i Strängnäs 1562, underskref 1565
ärkebiskop Laurentius Petris skrift mot likvoristerna
(se Likvoriststriden) liksom 1569 ständernas bref
om de af Erik mördade herrarnas oskuld. Under den
liturgiska striden uppträdde han, på tillskyndan af
hertig Karl, mot de kyrkliga nyheterna, underskref
dock 1575 den s. k. nova ordinantia, liksom 1577,
ehuru med reservation, förklaringen öfver liturgien
och synes ha intagit en något vacklande hållning. 1582
begärde han, skyllande på ålderdom och sjuklighet,
att få nedlägga biskopsämbetet, hvilket till hans
död, 16 sept. 1585, sköttes af hans måg, kyrkoherden
i Bälinge, sedermera domprosten, mäster Henrik
Gadolenus. Jfr K. Henning, "Strengnäs stift under
den liturgiska striden till Upsala möte 1593" (1893).
Ehd.

illustration placeholder

Nilson, Lars Fredrik, kemist, f. 27 maj 1840 i
Skönberga socken invid Söderköping, d. 14 maj 1899,
blef 1859 student i Uppsala, 1865 filos. kandidat
samt 1866 filos. doktor och docent i kemi, utnämndes
1875 till adjunkt och laborator i kemi och blef
1878 e. o. professor i analytisk kemi. 1882 utsågs
han till föreståndare för den agrikultur-kemiska
afdelningen vid Landtbruksakad:s experimentalfält och
försöksanstalt invid Stockholm. Såsom innehafvare
af riksstatens mindre resestipendium företog
N. 1873 och 1878 utrikes studieresor. Hans rent
vetenskapliga forskningar rörde sig till största
delen på den oorganiska kemiens område. Efter ett
arbete om arsenikens svafvelföreningar utförde han en
ingående undersökning öfver selensyrlighetens salter
(1875). Därefter började han egna sig åt studiet af
sällsynta jordarter, i synnerhet sådana, som kunde
anses bidraga till bedömande af det
periodiska systemets allmängiltighet. Tills.
med O. Pettersson undersökte han närmast de
fysikaliska konstanterna hos beryllium (1870)
och fastställde dess atomvikt. S. å. upptäckte han
grundämnet skandium och beskref ett stort antal af
dess salter. Denna upptäckt var af ett särskildt
stort intresse, emedan skandium visade sig vara
identiskt med det af Mendelejev redan samma år på
grund af hans periodiska system förutsagda grundämnet
ekabor. 1878-87 utförde N. gemensamt med O. Pettersson
undersökningar öfver ångtätheterna af germaniumklorid,
aluminiumklorid, titanklorid och indiumklorid. Dessa
undersökningar, som bidrogo till kännedomen om
motsvarande metallers atomvikter, visa, att N. var
en mycket framstående experimentator. Bland andra
arbeten må nämnas studier ang. platinans klorosalter,
platinanitriter och platinajodonitriter. Tills.
med Krüss afslutade han 1887 en redan 1882 påbörjad
större undersökning om torium. - Sedan N. hade blifvit
Landtbruksakademiens kemist, egnade han en stor del
af sin tid åt agrikulturkemiska undersökningar. Han
publicerade ej mindre än 57 afhandlingar i
Landtbruksakad:s skrifter. Bland dessa torde hans
arbeten om komjölkens fett, om en mängd vilda växters
fodervärde samt ang. Wiborgh-fosfatets användbarhet
som gödselmedel vara de viktigaste. - N blef 1875
led. af Vet. akad., 1882 af Fysiogr. sällsk. i Lund,
1887 af Landtbruksakad. och 1889 af Vet. soc. i
Uppsala. Nekrologer öfver N. skrefvo P. Klason i
"Berichte der Deutschen chemischen gesellschaft"
(1900) och O. Pettersson i "Transactions
of The chemical society" (London, s. å.).
P. T. C. (H. E.)

Nil Sorskij, rysk munk och kyrkoreformator,
f. omkr. 1433, d. 1508, inträdde tidigt i
Kirillo-Bjelozerska klostret och företog en
längre studieresa till Palestina, Konstantinopel
och Athos. Återkommen till Ryssland, stiftade
han eget munksamfund, som lefde afsöndradt från
världen, och egnade sig åt bibliska studier. På en
synod i Moskva 1503 protesterade N. mot munkarnas
rättighet att besitta jord, enär detta verkade
demoraliserande. Enligt N:s egen önskan bars hans
döda kropp ut i vildmarken för att bli ett byte för
rofdjur och fåglar. Hans litterära alster utgöras
af poslanija (epistolæ) till lärjungarna, ustav
(munkreglemente) och zavjesjtjanie (testamente). Hans
uppfattning var strängt asketisk, dock mer i andlig
mening än i materiell; han ifrade mot kyrkornas
onödiga utsmyckning, mot hälsofarlig öfverdrift i
fasta och föredrog allmosor åt de fattige framför
gåfvor åt kyrkan. En del af hans skrifter trycktes
1849, hans lefvernesbeskrifning 1864 (ny uppl. 1869).
A-d J.

Nils Ragvaldsson (latinis. Nicolaus Ragvaldi),
ärkebiskop, d. 17 febr. 1448, tillhörde en släkt,
som förde hel lilja i vapnet, nämnes 1409 som kanik
i Strängnäs och 1420 som dekan, var 1421 uppsatt
af Uppsala domkapitel på ärkebiskopsförslag (han
var då kanik äfven i Linköpings stift) och utsändes
1422 för att af påfven söka utverka återkallandet
af en för Vadstenaklostrets bestånd hotfull bulla
om åtskiljande af brödra- och systrakonventen. Han
erhöll äfven af påfven Martin V en återkallelsebulla
och sökte sedan förgäfves vid personligt besök få
denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:48:58 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free