- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1037-1038

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsson, Georg Alfred - Nilsson, Nils Martin Persson - Nilsson, K. G. Ossian, författare. Se Ossian-Nilsson - Nilsson, Josef Petrus - Nilsson-Ehle, Nils Herman - Nilssonia - Nils Stensson. Se Natt och Dag 4 - Nilssön, Jens, norsk biskop. Se Jens Nilssön - Nils Turesson. Se Bielke 2 - Nilus - Nilödlan, zool. Se Varnödlorna - Nimach, stad. Se Neemuch - Nimbark, bot. Se Azadirachta - Nimbschen, klostergods. Se Grimma. sp. 315 - Nimbus - Nimègue [nimä'g], frans namnet på Nijmegen (se d. o.) - Nimes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

biträdt "departementalkommittén" med uppgörande af
förslag till anordnande af lokaler för de enligt
kommitterades förslag ändrade departementen (1912).
I.G.C.

Nilsson, Nils Martin Persson, klassisk filolog,
f. 12 juli 1874 i Stoby, Kristianstads län, blef
filos. kandidat i Lund 1895, filos. licentiat,
filos. doktor och docent i grekiska språket och
litteraturen i Lund 1900 och professor i klassisk
fornkunskap och antikens historia där 1909. Han har
företagit studieresor till Tyskland 1897-98, till
Italien, Grekland, Mindre Asien, Syrien 1901, 1905,
1907. Bland hans många skrifter må nämnas Griechische
feste
(1906), Timbres amphoriques de Lindos (1909)
och Primitiv religion (1908; öfv. till ty. och da.).

Nilsson, K. G. Ossian, författare. Se
Ossian-Nilsson.

Nilsson, Josef Petrus, politiker, f. 19 mars
1876 i Nyköping, var arbetare å Luth och Roséns,
L. M. Ericssons och Separators verkstäder 1892-1902
och tog under den tiden initiativ till organiserande
af de icke-socialistiske arbetarna, Svenska
arbetarförbundet. Utsedd 1902 till förbundets
sekreterare, egnade han sig de följande åren
uteslutande åt ledningen däraf och ådagalade därunder
stor energi och stridbarhet. Från socialistiskt håll
ådrog han sig mycken förbittring, men åtnjöt äfven på
flera liberala håll föga sympati, hvilket gjorde, att
hans uppställande som liberal riksdagsmannakandidat
hösten 1905 mötte bestämdt motstånd från liberalt
håll och föranledde, att han besegrades af
socialdemokraten E. Blomberg. Från ledningen af
Svenska arbetarförbundet och utgifvarskapet af dess
organ, "Arbetaretidningen", afgick N. 1908 och är
sedan 1910 anställd i Allmänna valmansförbundets
tjänst, f. n. som afdelningssekreterare. Han har
hållit ett antal föredrag i arbetarfrågan och utgett
Storstrejken 1909 och lärdomar af densamma (1909).
T-s.

Nilsson-Ehle, Nils Herman, botanist, f. 12 febr. 1873
i Skurup, blef filos. doktor i Lund och docent
i botanik där 1909 och förestod en professur i
botanik 1910-11. N. deltog som botanist i Stadlings
Andrée-efterforskningsexpedition till Sibirien
1898 och är sedan 1900 tjänsteman vid Sveriges
utsädesförening i Svalöf och ledare af hafre- och
hveteförädlingen där. Han har egnat grundliga
undersökningar åt hafrens och hvetets odling,
egenskaper och variationer samt hybridiseringslagarna
och mendelismen i dess tillämpning på sädessorterna,
öfver dessa ämnen har han författat flera skrifter
(däraf ett trettiotal uppsatser i "Sveriges
utsädesförenings tidskrift" 1901-12). Särskildt må
framhållas Om lifstyper och individuell variation
(1907), Einige ergebnisse von kreuzungen bei
hafer und weizen
(1908), Kreuzungsuntersuchungen
an hafer und weizen
(I, 1909, gradualafh.; II,
1911), Mendelisme et acclimatation (1911), Ueber
fälle spontanen wegfallens eines hemmungsfaktors
beim hafer
(s. å.), Ueber erbliche variationen der
chlorophylleigenschaft bei den getreidearten
(1913)
m. m. - N. har företagit flera studieresor till de
mellaneuropeiska länderna. Han erhöll, men afböjde
1909 en kallelse till professor i växtförädling vid
landtbruksakademien i Tetschen, blef 1911 medlem af
den permanenta internationella
kommissionen för ärftlighetskongresser och fick 1913
af rumänska regeringen i uppdrag att som sakkunnig
biträda vid organisationen af växtförädlingen i
Rumänien. N. blef led. af Landtbruksakad. 1912.
C. Lmn.

Nilssonia Brongniart, paleobot., ett af den
franske botanisten Ad. Brongniart efter den svenske
naturforskaren Sven Nilsson (se denne) uppkalladt
fossilt cykadofytsläkte, hvaraf lämningar först
uppdagats i sandstenen vid Hör i Skåne. Blommorna
äro ännu ofullständigt kända, och släktet är
grundadt enbart på bladens beskaffenhet. Dessa äro
vanligen tämligen smala och jämbreda, högst några
cm. breda, hos somliga arter ända till l/2 meter
långa, stundom hela, men oftast mer eller mindre
regelbundet flikade. Flikarna äro fästa med hela
sin bas på öfversidan af rachis, deras sinsemellan
parallella nerver utgå nästan rätvinkligt från
denna och äro nästan alltid ogrenade, fina,
nedsänkta i fåror. Bladparenkymet är stundom,
såsom hos den vid Hör vanliga N. brevis, uppdrifvet
i rynkor. Släktet är kändt hufvudsakligen från
rätiska lager och juralager, men har på Sachalin och
i Japan fortlefvat ännu under den tertiära tiden.
A. G. N.

Nils Stensson. Se Natt och Dag 4.

Nilsson, Jens, norsk biskop. Se Jens Nilsson.

Nils Turesson. Se Bielke 2.

Nilus (grek. Neilos), två helgon. 1) N. d. ä.,
f. omkr. 430, en förnäm man, som bl. a. varit
stadsprefekt i Konstantinopel och sedan drog sig
undan till Sinaihalfön. Hans skrifter finnas i Migne,
"Patrologia græca", bd 79. - 2) N. d. y., f. 910 i
Rossano, d. 1005, var munk, eremit och grundläggare
af det ryktbara Grottaferrataklostret i Kalabrien.

Nilödlan, zool. Se Varnödlorna.

Nimach, stad. Se Neemuch.

Nimbark, bot. Se Azadirachta.

Nimbschen, klostergods. Se Grimma, sp. 315.

Nimbus (lat., moln, sky), regnmoln (äfven
benämndt cirro-cumulo-stratus; se Moln); strålkrans,
helgonsken, gloria (se d. o.); glans, höghetsskimmer ;
falskt skimmer.

Nimègue [nimä’g], franska namnet på Nijmegen
(se d. o.).

Nîmes [nlm], hufvudstad i franska dep. Gard
(Languedoc), vid södra sluttningen af en kulle
och vid Lyon-järnvägen. 80,437 inv. (1911), hvaraf
omkr. 1/4 reformerta. Den egentliga staden är mycket
gammal och därför trångt bebyggd; mera regelbundna
äro förstäderna, som äro skilda från den egentliga
staden genom bulevarder, som efterträdt de forna
vallarna. Märkligare nyare byggnader äro katedralen
S:t Castor (i dels romansk, dels gotisk stil),
S:t Paulskyrkan (i romansk stil, byggd 1840-50) och
de gotiska kyrkorna S:t Baudile och S:te Félicité
et Perpétue samt justitiepalatset, de båda senare
belägna vid esplanaden, som prydes af en vacker
springbrunn, med statyer af Pradier. Staden är
säte för en biskop, ett reformert konsistorium
och en appellationsdomstol samt har bl. a. ett
lycée, ett katolskt präst-, ett lärar- och ett
lärarinneseminarium, konstskola, stadsbibliotek (med
80,000 bd) samt konst- och antikvitetsmuseum. N. har
betydande industri. Företrädesvis tillverkas sysilke,
möbeltyg, mattor, dukar, schalar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free