Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenskiöld (Nordenskjöld, Nordensköld), svensk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelsen af kosmiska ämnens nedfallande till jordytan
särskildt med afseende på den Kant-Laplace’ska
teorien</i>, 1883) ha ej vunnit tillslutning. - N:s
försök att få dricksvatten genom borrning i urberget
vid hafsstranden kröntes med framgång och visade sig
vara ett företag af stor praktisk betydelse (jfr Om
borrningar efter vatten i urberget, i "Geol. fören:s
förh.", bd 18, 1896).
N:s resor förde honom slutligen in på ett
forskningsområde, där han äfvenledes förvärfvat
sig ett berömdt namn, nämligen geografiens
och kartografiens historia. Det var särskildt
förberedelserna till Vegaresan, som gåfvo uppslag till
hans författarskap på detta område; han studerade
ytterst noga sina föregångares erfarenheter
och iakttagelser, och i "Vegas färd kring Asien
och Europa" (se ofvan) ingår också "en historisk
återblick på föregående resor längs gamla världens
nordkust". Därefter skref han en afh. Om bröderna
Zenos resor och de äldsta kartor öfver Norden
(1883). Hans mest betydande historiska arbeten äro
dock "Facsimile-atlas" och "Periplus". I det förra,
hvars titel är Facsimile-atlas till kartografiens
äldsta historia, innehållande afbildningar af de
vigtigaste kartor, tryckta före år 1600 (1889),
återger N. i första rummet Ptolemaios’ kartverk
(tryckt redan under senare hälften af 1400-talet och
utgifvet i 40 uppl. före 1600, vanligen tillökade
med nya kartor dels öfver norra Europa, dels öfver
nyupptäckta länder i de främmande världsdelarna) samt
beskrifver och afbildar kartor af bl. a. Apianus,
Münster, Gastaldi, Ortelius och Mercator (de två
sistnämnde måste, enl. N., med åtskilliga italienska
kartografer, framför allt Gastaldi, dela äran som
banbrytare för den nya tiden inom kartografien). På
sätt och vis en fortsättning af "Facsimile-atlas"
är Periplus, utkast till sjökortens och sjöböckernas
äldsta historia (1897), omfattande hufvudsakligen
handritade kartor samt beskrifningar öfver kuster
och haf från äldsta tid till slutet af de stora
upptäckternas tidehvarf. Först behandlas de gamla
grekiska periplerna, sedan medeltidens portolaner (se
d. o.), vidare kartor öfver och seglingsanvisningar
för de nordiska farvattnen samt slutligen upptäckten
och kartläggningen af de främmande världsdelarnas
kuster. Båda dessa arbeten utkommo samtidigt äfven på
engelska. - N. utgaf ock K. V. Scheeles "Efterlemnade
bref och anteckningar" (1892; samtidigt äfven på ty.).
N. deltog äfven i det politiska lifvet; hans sympatier
gingo i liberal riktning. Som led. af ridderskapet
och adeln bevistade han de två sista ståndsriksdagarna
(1862-63, 1865-66). 1869-71, 1881-87 samt 1891-93 var
han riksdagsman i Andra kammaren för Stockholms stad.
N:s bibliotek, som särskildt beträffande arktisk
litteratur samt geografiens och de geografiska
upptäckternas historia var nästan allenastående,
inköptes efter hans död af universitetet i
Helsingfors. (Jfr Exlibris.)
N. var led. af Vet. akad. (1861) och
Fysiogr. sällsk. i Lund (1878), hedersled.
af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (led. 1868),
Vet. soc. i Uppsala (1879) och Örlogsmannasällskapet
(1884). Han invaldes 1893 i Svenska akad. (efter
A. Anderson) och höll s. å. där Inträdestal (i
"Sv. akad:s
Handlingar ifrån år 1886", d. VIII, 1894). öfver
80 utländska akademier och vetenskapliga
samfund tillegnade sig N. som led. eller
hedersled. N:s namnteckning återfinnes å pl. IV till
art. Autograf. Hans anletsdrag äro plastiskt återgifna
(jämte L. Palanders) å pl. IV till art. Medalj.
Ett särskildt häfte af tidskr. "Ymer" (1902:2)
egnades "åt minnet af A. E. Nordenskiöld" och
innehåller "lefnadsteckning" (af H. Wieselgren),
"N:s polarfärder" och "N. såsom geolog"
(af A. G. Nathorst), "N. som mineralog" (af
Hj. Sjögren), "N. såsom forskare i historisk
geografi och kartografi" (af E. V. Dahlgren) samt
"Nordenskiöld-bibliografi" (af J. M. Hulth),
den sistnämnda äfven innehållande förteckning
på biografier öfver N., de flesta utgifna
dels efter Vegafärden, dels efter hans död. Jfr
f. ö. "Inträdestal" i Sv. akad. af N:s efterträdare
där, G. Retzius (i "Sv. akad:s Handl. ifrån år 1886",
16, 1902).
N:s äldste son, Gustaf Erik Adolf N., f. 1868,
d. 1895, student i Uppsala 1887, filos. kandidat där
1889, företog forskningsresor till Spetsbergen (1890)
och Nord-Amerika (1891), skildrade bl. a. i Ruiner
af klippboningar vid Mesa Verdes cañons (1893). -
Om hans yngre son se N. 11.
9. Karl Axel Maurits Nordenskjöld, den föregåendes
syssling, sonson till N. 3, militär, f. 16
jan. 1846, blef 1863 underlöjtnant vid Första
lifgrenadjärregementet, 1872 generalstabsofficer
och befordrades 1892 till öfverste vid Generalstaben.
Under avancemanget där var han 1878-88 lärare
i krigshistoria vid Krigshögskolan, biel: 1889
chef för densamma och var 1891-92 chef för
Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition.
1897 utnämndes han till sekundchef för
Lifregementet till fot, 1902 till generalmajor och
chef för Tredje arméfördelningen, 1908 till
generallöjtnant och tog 1911 afsked.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
