- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
165-166

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya sångsällskapet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillhörande k. skärgårdsartilleriet. Redan 1863 hade
rikets ständer på K. M:ts proposition bifallit,
att N. fick till enskild person försäljas. Vid
besiktningen uppskattades lägenheterna till ett värde
af 1,129,655 kr., men någon försäljning kom då ej
till stånd. Fångvårdsstyrelsen, som hade behof af ett
större straff- och arbetsfängelse, väckte emellertid
förslag om att för ett dylikt ändamål få öfvertaga N.,
och 1870 öfverlämnades detta till nämnda styrelse,
sedan depån som sådan blifvit indragen, dess fartyg
och förråd öfverförda till Stockholm och dess
civila tjänstemän satta på indragningsstat. Bland
villkoren för denna öfverlåteise stadgades, att, om
behof af de upplåtna lägenheterna eller någon del
af dem framdeles skulle uppstå för sjöförsvaret,
desamma då skulle, efter ett års uppsägning,
af Fångvårdsstyrelsen återlämnas. Till en början
blef N. centralfängelse och arbetsanstalt för en
afdelning af kronoarbetskåren, omfattande ynglingar
under 21 år, men sedermera förändrades det till
centralfängelse för män och tvångsarbetsanstalt. När
Älfsborgs fästning börjat byggas och i följd
däraf Älfsborgs kustartilleridetachement 1902
skulle uppsättas, återtogs N:s upplåtelse till
Fångvårdsstyrelsen, och redan då återlämnades
en del af området och byggnaderna till flottan,
hvarefter kasernetablissemang för nämnda detachement
där började inredas. Först när N. i sin helhet
återlämnats, som ej skedde förrän 1907, kunde
emellertid kasernetablissemanget fullbordas. Vid
N. är sedan 1910 en gnisttelegrafstation anordnad.
L.H.* L.W:son M.

Nyawarongo, flod. Se Kagera.

Nya världen. Se under Gamla världen.

Nya världens apor, zool. Se Primates.

Nyaya, en af Gotama stiftad filosofisk skola
i Indien under 2:a årh. e. Kr., sysselsatte sig med
logiska och dialektiska problem. Jfr Indiens språk
och litteratur
, sp. 541. S-e.

Nya Zeeland [ṡēland], eng. New Zealand, officiellt
Dominion of New Zealand, af infödingarna kalladt
Ao Tea Roo, ögrupp i Stilla hafvet, 1,800–1,900
km. s. ö. om Australien och skild från detta af ett
5,000 m. djupt haf (Tasmanhafvet), mellan 34° 25’
och 47° 17’ s. br. samt 166° 26’ och 178° 36’ ö. lgd.,
består af två större öar:
Nordön (eng. North Island, af infödingarna
kallad Te ika a Maui, "Mauis fisk") och Sydön
(eng. South island, af infödingarna kallad Te wahi
punamu
, "grönstenens ö"), samt en mindre ö, Stewartön
(Rakiura) jämte smärre kustöar. Dessutom äro förenade
med N. Chatham-öarna (se d. o.), Hervey-öarna
(se d. o.) och Kermadec-öarna (se d. o.) samt
de obebodda Auckland-öarna (se d. o.),
Campbell-ön (se d. o.), Antipod-öarna
(se d. o.), Bounty-öarna (se d. o.) och
Kings-öarna, tre klippöar n. v. om Nordön. N:s hela
areal, inberäknadt de politiskt dithörande öarna, är
271,298 kvkm.; häraf komma på Nordön 115,172 kvkm.,
på Sydön 151,680 kvkm. och på Stewartön 1,742 kvkm.,
alltså på det egentliga N. 268,594 kvkm. Nordön och
Sydön äro skilda genom det i sin smalaste del omkr. 35
km. breda Cooksundet, och Stewartön åtskiljes från
Sydön af det 50 km. breda Foveauxsundet. – Nordön har
på östra kusten en rad djupa, på öar rika bukter med
de yppersta hamnar:
Bay of islands, Haurakiviken, med hamnen
Auckland, Plenty bay, med hamnen Tauranga, Poverty
bay och Hawkes bay m. fl. Detsamma gäller om kusterna
af Cooksundet; där ligga Port Nicholson på norra samt
Cloudy bay, Tasman l. Blind bay, med hamnen Nelson,
Massacre bay och ett antal djupa fjordar på södra
kusten. Östra kusten af Sydön är tämligen enformig,
med undantag af den framspringande Banks halfö, genom
hvilken bildas Pegasus bay i n. och Canterbury bight
i s. Västra kusten af båda öarna är däremot fattig
på hamnar; på norra ön ligga dock de haff-liknande
Kaipara harbour och Manukau harbour, men i allmänhet
är den begränsad af sanddyner; på den södra är den
visserligen klippig, men saknar både vikar och hamnar
utom längst i s., där flera smala fjordar skära djupt
in i landet.

I geologiskt afseende är N. mycket omväxlande. På
Sydön träffas två starkt veckade gamla bergskedjor
med många formationer (gnejs, paleozoiska och
mesozoiska lager). Den ena börjar på Stewartön
och går i nordöstlig riktning genom södra delen af
Sydön. Den andra följer västra kusten, likaledes
i nordöstlig riktning, och är en lång smal zon af
gnejs och granit med några få paleozoiska partier
i v. På östra sidan af denna kedja utbreder sig
ett stort område af paleozoiska skiffrar, som i
de nyzeeländska alperna ha ögruppens högsta toppar
och stora glaciärer. Det börjar i s. som en
1,500–1,700 m. hög platå med fjordar och alpsjöar:
Te Anau-sjön (340 kvkm.), Wakatipu-sjön (295
kvkm.), Wanaka (194 kvkm.) m. fl. Norr om denna
platå och skild därifrån genom Haast-passet (523
m.) vidtaga de nyzeeländska alperna (Southern alps;
fig. 1) med topparna M. Shefton (3,340 m.), M. Cook
l. Aorangi (3,768 m.) och flera andra öfver 3,000
m. Denna höga kedja går på omkr. 50 km. afstånd
eller mindre från västra kusten, som därigenom blir
mycket brant och otillgänglig. Af de många isfälten
är Tasman-glaciären störst (138 kvkm.), hvars nedre
kant ligger 730 m. ö. h. Kedjan bildar Sydöns ryggrad
och slutar vid Cooksundet i en mängd halföar och
öar. Öster om kedjan ligger en lång synklinaldal med
mesozoiska lager, hvilken på andra sidan begränsas
af paleozoiska höjder, hvarefter en vidsträckt slätt
utbreder sig öfver hela mellersta delen af öns östra
del (Canterbury plains); endast Bankshalfön har på
detta område ett bergmassiv (916 m.). Slätten är en
alluvialbildning, hvars lösa jord svämmat ned från
bergen i v., i det haf, som en gång nådde fram till
deras fot. Den är trädlös och mycket enformig. I
nordöstra delen af Sydön möter åter ett bergland,
som skiljes från de västra kustbergen genom ett
lågland s. om Tasman bay. Det består af flera,
parallella från s. v. till n. ö. gående kedjor, af
hvilka Kaikurabergen nå 2,400 m. Dessa paleozoiska
kedjor fortsätta i sydöstra hörnet af Nordön och
uppför dess östra kust till Raukumara-halfön ö. om
Plenty bay. Väster om denna bergrad finnas på Nordön
väl paleozoiska fragment, men icke alls granit och
gnejs, som spela en så viktig roll på Sydön och
Stewartön, utan den består nästan uteslutande af
mesozoiska och tertiära samt framför allt af
ungvulkaniska bildningar. Medan Sydön endast på sin
östra sida har några slocknade vulkaner, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free