- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
417-418

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Objektiva grunder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

417

Obojan-Obolenskij

418

basson, "bas"], ett troligen i Frankrike uppfunnet
blåsinstrument, som i sin nuv. gestalt är omkr. 250
år gammalt. Dess föregångare är den uråldriga,
öfverallt under olika former inhemska "skalmejan",
hvarur oboen utvecklat sig på samma sätt som
fagotten ur "bombarden", genom att den munstyckets
rörblad omgifvande kitteln aflägsnades och den
spelande tog själfva dessa blad i munnen, då ett
mera uttrycksfullt spel möjliggjordes. Munstycket
utgöres nämligen, liksom på fagotten, af två
vibrerande blad (tungor), fastbundna nedtill
omkring en mässingscylinder. Instrumentet, som
är af hårdt träslag (buxbom eller ebenholts), har
småningom undergått många förbättringar i mensur
och tonhålens klaffar, hvilka senare i början voro
blott 2 och först 1727 af G. Hoffmann ökades till
4 samt f. n. äro ända till 14. Omfånget är b-a3,
dock användas sällan de lägsta och de högsta
tonerna. Instrumentet står i C och noteras i
violinklav. Tonen klingar pressad, genomträngande
och något nasal, men är mera märgfull än flöjtens
och mindre sinnlig än klarinettens. I operor och
programsymfonier plägar den mest karakterisera
antingen kysk jungfrulighet eller folklig naivitet
eller smärtfull innerlighet. I kyrkomusik har den
ännu företrädet framför klarinetten. I militärmusik
brukades oboen allra tidigast, såsom synes af
benämningen "hautboister" Oboe. på militärmusikanter
(se under H a u t-bois). I orkestern behåller den
ännu sitt gamla prerogativ att ange tonen, hvarefter
de öfriga instrumenten stämmas. - Bland virtuoser på
oboe må nämnas Barth, Lebrun, Sallantin, Garnier,
Lavigne, Sellner och Barret. Skolor och etydverk
ha skrifvits af dessa äfvensom af Ferling, Rietz,
Stein, Klughardt, Kling och Kiiffner. Konserter eller
ensembler med oboe finnas af Handel, Bach, Haydn,
Mozart, Beethoven, Hummel, Kalliwoda, Kreutzer,
Schumann m. fl. - Afarter af oboe äro: 1) A 11 o
b o e, vanligen kallad engelskt horn (se d. o.). 2)
Oboe da .caccia [ka’tja], en tidigare form af engelskt
horn, böjd som en skära och öfverdragen med läder. 3)
Oboe d’a m o r e [damåre ; fr. hautbois d’amour~],
nu föråldrad, men ofta använd af Seb. Bach och äfven
hos oss vanlig ännu på Bellmans tid ("Bergen med
sitt oboe d’amour"). Detta instrument stod en liten
ters djupare än den vanliga oboen och hade ej, såsom
denna, vidöppen ljudtratt, utan kulformig, med trång
öppning, hvarigenom klangen blef starkt dämpad. 4)
Baryton-oboe, i nyaste tid konstruerad af W. Heckel
och först använd af R. Strauss i "Salome" (1905),
står en oktav djupare än oboen. - Oboe kallas äfven
en 8 fots tungstämma i orgeln, till formen liknande
förstnämnda instrument. Den är .en s. k. "half
stämma", d. v. s. gäller blott klaviaturens öfre
hälft, och motsvaras i den nedre af "fagott".
A. L.*

Obojan [åbåja;n], kretsstad i ryska guv. Kursk, vid
floden Psiol och järnvägen Kursk-Sevastopol. 11,872
inv. (1897). Liflig spannmåls- och kreaturs-handel.
J. F. N.

Obok, hamnplats på norra sidan af Tadjura-

Tryckt den 18/i2 13

viken i Franska Somalilandet (se d. o.), midt emot
Aden, köptes 1862 af fransmännen, öfvergafs snart,
men besattes ånyo 1884. Några hundra inv. Handel
och sjöfart ha alltmer öfvergått till Djibouti.
(J- F. N.)

Obol (grek. obolo’s), forngrekiskt mynt, hvars
värde, beräknadt efter den i Aten efter Solons tid
gällande myntfoten, närmast motsvarade IP/3 öre. På en
drachme gingo sex oboler och på en obol åtta chalköl’
(eg. "kopparmynt"). Obolen själf präglades i allmänhet
af silfver, men under senare tid äfven af koppar.
A. M. A.

Obole Ila Billings, paleont., brachiopodsläkte stående
i närheten af Obolus (se d. o.).

Obo!e’nskij. 1. Michail A n drejevi t j 0., rysk
furste, historiker, f. 1805, d. 1873, lämnade 1831
krigstjänsten, hade anställning i lärda kommittéer
och blef direktör för utrikesministeriets arkiv
i Moskva. Han utgaf flera historiska arbeten:
Inostrannyja sotjinenija i akta otnosiastjiesia do
Rossii (Utländska verk och akter rörande Ryssland;
1847-48), Kniga ob izbranii na tsar st co Michaila
Fedorovitja (Om Michail Fedorovitjs val till tsar;
1856). Pisma russkich gosudarej i dru-gich osob
tsarskago semejstva (Bref af ryska gosu-darer och
andra medlemmar af tsarfamiljen, 1861 -62) samt O
pervonatjalnoj russkoj Ijetopisi (Om den ursprungliga
ryska krönikan, 1870). Dessutom publicerade han ett
värdefullt historiskt material i "Sbornik knjazia
Obolenskago" 1838-40. – 2. Aleksandr Dimitrijevitj,
furst 0., ämbetsman, f. 1847, var 1881-84
adelsmarskalk i Pensa, innehade högre poster inom
ministerierna, blef 1897 adjoint hos generalguvernören
i Polen, s. å. senator och led. af riksrådet
samt 1905 öfver-prokurator i Heliga synoden. Under
japanska kriget gjorde han sig fördelaktigt känd som
vicepresident i ryska Röda korset. - 3. Ivan Michail
o vi t j, furst 0., generalguvernör i Finland, f. 14
nov. 1853 i Moskva, d. 12 mars 1910 i Petersburg,
tjänade först vid marinen, hvarifrån han 1881 tog
afsked. Därefter fungerade han som adelsmarskalk
i guv. Sim-birsk, tills han 1897 utnämndes till
guvernör i Cherson. På denna post blef han i
tillfälle att undertrycka judeförföljelser och fäste
därigenom öfverhetens uppmärksamhet vid sig. Äfven
som guvernör i Charkov (från 1902) bar han ansvaret
för det blodiga kväsandet af bondeoroligheter; han var
därvid utsatt för ett attentat. 1903 ställdes 0., som
befordrats till generallöjtnant vid amiralitetet, till
inrikesministerns disposition, och efter Bobrikovs
död utnämndes han i juni 1904 till generalguvernör i
Finland och kort därpå till generaladjutant. 0:s korta
verksamhet i Finland sammanföll med ett af de mest
upprörda momenten i landets nyare historia. Om ock
till det yttre en fortsättning af den förra regimen
och till en början påverkad af

20 b. 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:32:16 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free