Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odhners räknemaskin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
0’Donoju-Odontologi
500
1850 blef han inspektör öfver infanteriet, men
af-lägsnades redan 1851, emedan han alltför skarpt
beifrade missbruken inom militärförvaltningen. Han
började då arbeta mot ministären San Luis och
var själen i den sammansvärjning, som i juli 1854
störtade denna. Espartero blef nu mot 0:s beräkning
förste minister och 0. krigsminister. I juli 1856
lyckades han dock tränga undan Espartero, men måste
i okt. s. å. vika för Narvaéz. l juli 1858 blef
0. emellertid ånyo konseljpresident. Han ledde 1859
expeditionen mot Marokko och stormade i febr. 1860
det fientliga lägret vid Te-tuan, hvilket medförde
fredsslut och åt honom her-tigtel. Under allvarliga
bemödanden att höja Spanien stod han i spetsen för
regeringen till 1863 och därefter juni 1865-juli 1866.
4. Carlos 0. yAbre u, hertig af Tetuan, den
föregåendes brorson, spansk statsman, f. 1834 i
Valencia, d. 10 febr. 1903 i Madrid, tjänstgjorde som
officer på Filippinerna och deltog 1860 i sin farbrors
segerrika fälttåg i Marokko. Efter farbroderns död
1867 ärfde han dennes hertigtitel. Medlem af cortes
sedan 1863, intog O. som politiker en inflytelserik
ställning och bidrog betydligt till drottning
Isabellas störtande. Han tog 1869 afsked ur armén
som brigadgeneral, var 1871-73 ofverhofmarskalk
vid konung Amadeus’ hof, öfvergick sedan till den
diplomatiska banan och var 1874-78 efter hvart-annat
sändebud i Bruxelles, Wien och Lissabon. 1879 blef
han utrikesminister i Martinez Campos’ ministär och
utsågs 1881 af den liberale premiärministern Sagasta
till senator för lifstiden. Med åren blef 0. alltmer
konservativ. Han var utrikesminister i Canovas del
Castillos båda ministärer (1890-94 och 1895-97)
och hade genom sin omedgörlighetspolitik på Cuba
och Filippinerna och i förhandlingarna med Förenta
staterna en betydande del i ansvaret för den kris,
som 1898 gjorde slut på det spanska kolonialväldet.
(V. S-g.)
0’Donojll [å-dånåcho’], Juan, general, Spaniens
siste vicekonung i Mexico, tillhörde en till Spanien
inflyttad irländsk familj, var 1808 e«n kort tid
krigsminister i den provisoriska regeringen i Cådiz
och sändes 1821 som vice-konung till Mexico, där
han 3 aug. landsteg i Vera Cruz. Redan 24 aug. af
slöt 0. med revolutionsledaren Iturbide ett fördrag
i Cördoba, enligt hvilket han erkände Mexicos
oberoende under en medlem af spanska konungaätten;
ville ingen sådan mottaga Mexicos krona, skulle en
"regeringsjunta" tillsättas med 0. och Iturbide
som medlemmar och styra landet, tills befolkningen
själf valt regent. 0. lät i sept. Iturbides trupper
inrycka i hufvudstaden, deltog i utfärdandet af
en oafhängighetsförklaring och intog sin plats i
"regeringsjuntan". Ett par veckor senare afled
han där, 8 okt. 1821, om af lunginflammation eller
förgiftad är omstridt. V. S-g.
O’Donovan Rossa [£udå’n9V9n rå’s9], J e r e-miah,
irländsk agitator, f. 4 sept. 1831 i grefsk. Cork,
var landthandlande och slöt sig på 1850-talet till
feniernas revolutionära samfund (se F e-nier). Han
häktades 1859 och egnade sig efter frigifningen
helt åt politisk agitation. 1863 började han utge
tidskr. "The irish people", feniernas förnämsta
organ. När deras upprorsplaner 1865 upptäcktes, blef
tidskriften konfiskerad och 0. ånyo häktad samt dömd
till lifstids straffarbete.
Han valdes likväl 1869 till medlem af underhuset
för en irländsk valkrets, men valet förklarades
ogiltigt. Frigifven 1870, utvandrade 0. till Förenta
staterna och blef ledare för den terroristiskt
längst gående riktningen bland därvarande fenier. I
tidskrifterna "Irish world" och "United Ireland"
predikade han engelsmännens bekämpande med mord och
brand, men 1887 uteslöts han såsom ej längre pålitlig
ur feniernas förbund. 1898 fick han en kommunal
anställning i New York och erhöll 1904 tillåtelse
att återvända till Irland. V. S-g.
Odontalg! (af grek. odus, tand, och a’lgos, smärta),
tandvärk.
Odo’ntica, Remefdia odontica (af grek. odus,
tand), med., är en gammal benämning på de medel,
som användas mot tändernas sjukdomar. Med många
sådana medel afses att stilla eller borttaga värk af
skadade (s. k. maskätna) tänder, anti-odonta’lgica.
O. T. S.*
Odontinold, tandläk., mindre odontom (se d. o.).
Odontites Pers., bot., ett släkte af
half parasitiska, enåriga örter eller
half buskar inom fam. Scro-phulariacece,
underfam. Rhinanthoidece. Blomfodret är olikformigt
4-klufvet, kronan läppformig med öfre läppen längre än
den nedre. Ståndarknap-parna äro glatta, med utåtvända
uddbärande spetsar. Hithörande arter ha smala blad och
röda eller gula blommor i ensidiga klasar. O. rubra,
rödkulla, är ett allmänt ogräs i rågåkrar. G- L-m.
Odontitis (af grek. odus, tand), tandinflammation.
Odontoblaster (af grek. odus, tand, och bla’ste,
grodd), tandläk., de celler, som bekläda tandpulpans
(tandnervens) yttersida och där bilda en hinna,
som förmedlar öfvergången till och bildandet af det
tandpulpan omgifvande hårda tandbenet. Usn-
Odontocéti. Se H vald j uren, sp. 1384.
OdontogWssum H. B. K., bot., växtsläkte af
fam. Orchidece, underfam. Monandrce. De omkr. 100
hithörande arterna växa epifytiskt i Syd-Amerikas
bergstrakter. Flera af dem, t. ex. O.
Odontoglossum crispum.
nät. storl.)
crispum (se fig.) och O. gr ande, odlas allmänt i
växthus för sina präktiga i klasar sittande blommor.
G- L- m.
Odontol [-tål; af grek. odus, tand], farmaceu-tiskt
preparat, användt som munvatten och för stillande af
tandvärk. Ugn.
Odontolit (af grek. odus, tand, och li’thos, sten),
tandsten (se d. o.).
Odontologi (af grek. odus, tand, och
lofgos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
