- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
735-736

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ontario-björnbär ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

735

Oorganiserade arbetare-Opal

736

Oorganiserade arbetare, arbetare, som ej äro medlemmar
af fackförening.

Oorganisk 1. Anorganisk, kem., kallades förr allt
hvad som ej tillhörde den lefvande, organiserade
naturen, d. v. s. organismerna inom växt-eller
djurriket. Numera betecknas hvarje ämne eller
substans som oorganisk, som, i motsats till organiska
substanser, ej innehåller kol; dock räknas ofta äfven
modifikationerna af elementärt kol samt koloxid,
koldioxid, resp. kolsyra jämte deras derivat med andra
grundämnen till de oorganiska föreningarna. Den
oorganiska kemien omfattar kännedomen om
alla oorganiska ämnen. Se Kemi, sp. 1402.
H. E.

Oorganiska gifter. Se Gift, sp. 1132.

Oori, flod. Se L i m p o p o.

Oosfer, bot. Se O o g a m i.

Oospör, bot. Se O o ga m i.

Oo’spora, bot., svampsläkte af afd. HypJiomyce-tes,
utmärkt af fria, enkla konidiebärare, ofta föga
skilda från myceliet. O. lactis (Oidium lactis) är
en på sur mjölk, ost m. m. mycket vanlig, oskadlig
svamp, visande sig som ett fint, hvitt ludd. Flera
Oospora-arter förorsaka sjukdomar hos människan;
sålunda kan 0. tonsur ans (T richophy ton tonsurans),
hårsvamp, skäggsvamp, vara orsaken till hårlöshet,
O. Schönleinii (Achorion Schönleinii) till ondskorf
(se F a v u s) och O. furfur (Microsporon furfur)
till pityriasis versicolor. Andra arter ge upphof
till växtsjukdomar, t. ex. O. cretacea och O. Scabies,
som förorsaka skorf på betor. G- L-m.

Oost [åst]. 1. Jacques van 0. d. ä., flamsk
figurmålare, f. 1601 i Bruges, d. 1671, reste
1621, blifven mästare, till Rom, där han stannade
i fem år, studerande särskildt Annibale Carraccis
verk. Hemkommen, blef han mycket anlitad som målare
af religiösa ämnen och porträtt. De flesta af hans
målningar ha förgåtts, men åtskilliga taflor af hans
hand ses ännu i Bruges’ museum och dess kyrkor,
hvarförutom sådana träffas i National gallery i
London samt i museerna i Lyon, Petersburg, Tournai
och Wien. - 2. Jacques van O. d. y., hans son,
f. 1639 i Bruges, d. där 1713, studerade i Paris
och Rom och bosatte sig sedan i Lille, där han
utförde flera historiebilder och porträtt - de
senare ofta gående under van Dycks namn -, som
nu återfinnas i museerna och kyrkorna i Bruges
och Lille samt i museerna i Bruxelles och Paris.
1-2. O. G-g.

Oosten [åsten], Gertrud van. Se Gertrud, helgon.

Oosterhout [åsterhaut], stad i nederländska
prov. Nord-Brabant, mellan Breda och
Geertrui-denberg. 11,946 inv. (1904). Sockerbruk,
tobaksfabriker, garfverier och skofabriker.
(J. F. N.)

Oosterwyck [åstervejk], Maria van, holländsk
blomster- och fruktmålarinna, f. 1630 i Nootdorp
nä^-a Delft, d. 1693 i Uitdam, var elev af Jan
de Heem och arbetade i Delft, mycket uppburen
samt gynnad genom beställningar af Ludvig XIV,
kejsar Leopold I och andra furstar. Yår tid dömer
strängare än hennes samtid och anser hennes blommor
och frukter vara ganska hårdt målade. Taflor af hennes
hand ses bl. a. i museerna i Dresden, Florens, Haag,
Karlsruhe, Köpenhamn, Prag, Schwerin, Wien m. fl. st.
O. G-g.

Oosterzee [åsterse], Johannes Jakobus van, holländsk
teolog, f. 1817, d. 1882, 1863 teol. professor
och predikant vid universitetet i Ut-recht, var
uppburen andlig vältalare och hufvud-man för den
positiva riktningen inom den reformerta kyrkan i
Holland. 0. författade bl. a. Leven Jesu (1846-51,
2:a uppl. 1863-65; "Bibelns lära om Christus",
1872), Het Johannes-evangelium (1867), Christelijke
dogmatiek (2: a uppl. 1876) och Praktische theologie
(1877-78). Flera smärre skrifter af 0. äro öfversatta
till svenska, bland dem "Em. Svedenborg, historiskt
skildrad" (1873).

Öp., förkortning för lat. o’pus (se d. o.), musikverk,
komposition. Sådana numreras af tonsättaren i
ordningsföljd efter tillkomsten eller utgifvandet.

Opacitet (jfr Opak). Se Ogenomskinlighet.

OpåYon, grek., rököppning i taket (Ijor); den del
af taket, som låg närmast rököppningen; en oval
fönsteröppning i en fronton eller en kupol. Jfr
Hypetraltempel.

Opäk (lat. opäcus, skuggig, mörk), grumlig
eller af mjölkigt utseende vid betraktande
i genomgående ljus, mindre genomskinlig
(säges om mineral samt om vätskor).
E. E.

Opal Plinius (lat. ofpalus, sanskr. ufpala,
ädelsten), miner., blandningar af amorf kiselsyra
och kiselsyrehydrat, innehållande växlande mängder
(3-13 proc.) vatten med eg. v. af 1,9-2,3. Vid
upphettning afger den vatten, men smälter icke, löses
af het kalilut nästan fullständigt och förhåller sig
f. ö. som kvarts. Genom att låta gelé-artad kiselsyra
sakta intorka har man lyckats frambringa opal. På
grund häraf anses opal vara bildad genom långsam
stelning af genom sönderdelning af silikat bildad
geléartad kiselsyra, hvilken vid denna stelning kommit
att kvarhålla stundom större, stundom mindre mängd
vatten. - Dess hårdhet, något mindre än kvartsens,
uppgår till 5,5-6,5. Brottet är mussligt eller ojämnt;
glas-, fett- eller pärlemorglans. Vissa varieteter
äro vattenklara, andra fullständigt ogenomskinliga
och af växlande färg. Somliga opaler, ’k i s e l s
i n t e r, äro uppkomna som fria sinterbildningar af
stalak-titiska eller oregelbundet njurliknande massor
med oregelbunden skiktning omkring varma källor på
Island, i Yellowstoneparken etc. Andra, h y a l i t,
bilda sprickfyllnader. Andra åter förekomma under
form af mandelstensartade sekretioner i omvandlade
eruptiva bergarter. Bland de sist nämnda må upptagas
följande varieteter. Ä d e l o p a l, funnen t ex. i
Ungern, Mexico, Nya Zeeland, Uruguay, bekant genom
sitt präktiga färgspel i grönt, blått, rödt och
gult och på grund häraf uppskattad som ädelsten
till smärre smycken o. d.; färgspelet framkallas
antagligen af talrika, fina sprickor i opalens
massa. (Nonius’ hasselnötstora ädelopal uppskattades
till ungefär 2 mill. kronors värde.) E l d o p a l,
starkt glänsande, genomskinlig, af hyacintröd till
vingul eller äppelgrön färg, förekommer som tunna
sprickfyllnader och mandlar i trakytiska bergarter
i Mexico, på Färöarna, Kamtjatka m. fl. st. Vanlig
o p a l,, genomlysande till ogenomskinlig, bildar
oregelbundet formade mandlar af växlande färg, från
hvit eller grå till brun eller röd. Vackra exemplar
äro funna särskildt i Ungern; sådana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:24 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free