- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1143-1144

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxaluri ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om rännans fördjupande till 10 m. och förbredande
gång på gång väckts, är dock 1876 års ränna
ännu oförändrad. Se vidare Vaxholms och
Oskar-Fredriksborgs fästning
.
L. W:son M.

Oxe. 1. Kollektivnamn på arterna inom
nötkreaturssläktet (se Nötkreaturet). - 2. Namn på
hannen af älg, ren och hjort samt på utskuren hanne af
nötkreaturet. - 3. Husdjurssk., kastreradt handjur af
tamt nötkreatur. Till följd af kastra-tionen är oxen
lätthandterlig och lätt att "köra in", så att den
blir lämplig till dragare. Synnerligen goda dragoxar
erhållas af stäppboskapen och en del bergsraser,
såsom Simmentalrasen m. fl. Oxar användas äfven
till gödning, men få i regel tjänstgöra förut,
åtminstone någon kortare tid, som dragare. Jfr
Nötkreatursskötsel. 3. H. F.

Oxe [åkse], dansk adelssläkt, som anses härstamma från
Franken. 1. Peder 0., ättens förste medlem i Danmark,
blef 1420 riksråd och kämpade 1436 mot Engelbrekt samt
dref ifrigt kaperi mot hansestäderna. - 2. Johan
0., den föregåendes son, d. 1490, blef riksråd
1455, stod i stor ynnest hos Kristian I, deltog i
alla fredsmöten med Sverige 1468-76 och följde som
hofmästare drottning Dorotea på hennes resor till Kom
1475 och 1488. - 3. Torben 0., den föregåendes son,
d. 20 nov. 1517, hade dåligt rykte hos sina samtida
för våldsamhet och hänsynslöshet, men blef dock 1514
slottshöfvitsman i Köpenhamn. 1513 befanns han skyldig
till bref förfalskning, och senare tycks 0. ha sökt
våldtaga konungens älskarinna Dyveke, då han såg sig
försmådd af henne. Också misstänktes han vid hennes
död sommaren 1517 att ha förgiftat henne. Efter en
godtycklig rättegång (se Kristian II, sp. 1364) dömdes
han till döden, närmast för sitt våldtäktsförsök,
och af rättades 29 nov. 1517. - 4. Peder 0., den
föregåendes brorson, f. 7 jan. 1520, d. 24 okt. 1575,
fick förträfflig utbildning på utländska resor 1532-37
och visade snart stor förmåga att styra och samla
gods samt föra processer härom. Han erhöll snart
flera län, blef riksråd 1552 och användes i flera
diplomatiska beskickningar, men föll 1558 i onåd och
miste både sin plats i riksrådet och sina förläningar,
anklagad att ha sugit ut bönderna och missbrukat sin
äm-betsmyndighet till egen förmån. Ehuru stämd, infann
han sig ej vid herredagen, dömdes in contu-maciam
och lämnade landet, hvarefter hans gods indrogos
som pant för honom ålagda oerhörda böter. Han
begaf sig till Lothringen och trädde i tjänst hos
änkehertiginnan Kristina, en dotter till Kristian
II, samt visade stor förmåga att främja landets
förkofran. I Danmark misstänktes han därjämte för
stämplingar, åsyftande att störta Fredrik II till
förmån för huset Lothringen. Huruvida 0. verkligen
umgåtts med sådana planer, kan nu ej ådagaläggas,
emedan alla spår äro omsorgsfullt bortsopade. Däremot
synes han ha hindrat det påtänkta giftermålet mellan
Erik XIV och prinsessan Renata af Lothringen. Nordiska
sjuårskrigets olyckliga förlopp nödgade Fredrik II
1566 till det förödmjukande steget att återkalla
0. till Danmark samt återge honom alla hans gods och
hans plats i riksrådet. 1567 blef han dessutom först
ståthållare i Köpenhamn, sedan rikshofmästare, och
de följande åren ledde han med utmärkt skicklighet
landets

både inre och yttre politik. Han bragte ordning
i statens finanser, dels genom att utverka nya
höga skatter, dels genom klok förvaltning (han
tillförsäkrade landet äfven ett godt myntväsen) och
reformerade genomgripande öresundstullen, hvarigenom
han skaffade medel dels till krigets förande,
tills fred kunde vinnas 1570, dels till tryggande
af Danmarks och Norges herravälde på angränsande
haf. Vidare medverkade han såväl till Fredrik ILs
giftermål med Sofie af Mecklenburg som till konungens
ungdoms älskade Anna Hardenbergs (se denna) giftermål
med 0. Krognos. 0. uppmuntrade äfven vetenskaperna,
främjade Tyko Brahes astronomiska forskningar och
A. S. Vedels öfversättning af Saxo samt hade väsentlig
del i stiftandet af kommunitetet (se d. o.) 1569 och
i beskyddet af Herlufsholm mot Birgitte Göyes giriga
arfvingar. 0. uppförde Gis-selfeld och flera andra
herrgårdar samt införde många förbättringar på sina
gods. Som enskild person var han i hög grad vinnings-
och process-lysten samt mycket dryg. - Med hans broder
A 1-bert 0. utslocknade ätten 1577. - Jfr Troels Lund,
"P. 0., et historisk billed" (1906). E. Ebg.

Oxel, bot. Se Oxelsläktet.

Oxelberg, Per Persson, politiker, f. 4 aug. 1752
på Oby gård i Fellingsbro socken, Västmanland,
d. 6 febr. 1821 å Karåson i Karlskoga, hade först
anställning som bruksinspektör samt innehade sedermera
först Flosjötorps bruk i Grythytte socken och från
1808 Källmo egendom i Karlskoga. Ett misslyckadt
uppdrag af hemorten att söka undsättning i spannmål
hos Allmänna magasinsdirektionen alstrade hos 0. en
bitter stämning, som präglade hans senare offentliga
verksamhet. 1809 kallades 0. till Karlskoga bergslags
representant i bondeståndet, inom hvilket han
gick i spetsen för motståndet mot regeringsformens
omedelbara antagande, hvilken han ville göra beroende
af alla privilegiers af skaffande. Men ännu mera
bemärkt gjorde sig 0. genom ständiga anfall på
Allmänna magasinsdirektionen och dess förre ordf.,
S. af Ugglas. Åberopande Grevesmöhlens pamfletter,
fordrade O. gång på gång undersökning af förra
regeringens förhållande i finansärenden och dess
ställande inför riksrätt samt begärde 1809 rent ut
Ugglas’ afsatt-ning från presidentbefattningen i
Kammarkollegium. Talmannen vägrade härpå proposition,
hvilket föranledde månadslånga tvister, som slutade
därmed, att 0:s uppträdande på det bestämdaste
ogillades af ståndet. Vid denna riksdag yrkade
0., att bondeståndet skulle inom sig inrymma
ofrälse ståndspersoner. Vid riksdagen i Örebro
1810 inlämnade han ett nytt vidlyftigt memorial mot
spannmålsdirektionen, späckadt med beskyllningar för
egenmäktig förvaltning till egen fördel af under
dess vård stående medel. På H. Järtas initiativ
afläts från hofkanslern till bondeståndet en
skrifvelse med begäran om dess tillstånd till 0:s
ställande under åtal, hvartill ståndet lämnade sitt
samtycke. Åtalet slutade 1811 i högsta instans därmed,
att 0. dömdes till 28 dagars fängelse vid vatten och
bröd, ärans förlust och offentlig af bön. Efter ett
par år återfick han af nåd "äran". Han donerade sin
gård Karåsen till underhåll af en bergslagsläkare.
V. M.

Oxelgren, Magnus, präst, lärare, f. 1686 på Visingsö,
d. 1750 i Skärstad, blef 1703 student i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free