Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oxylikvit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1193
Oyapok-Ozerov
1194
han befälet öfver 2:a armén, med hvilken han efter
dess landstigning på Liau-tung-halfön ryckte mot
Port Arthur. Efter en kort belägring togs fästningen
med storm 21 nov. 1894, hvarpå 0. i förening med l:a
armén framryckte norrut undan-drifvande kineserna,
som besegrades i flera mindre strider. På nyåret
1895 fick 0. befälet öfver 3:e armén, med hvilken
han i slutet af jan. öfvergick från Kwang-tung-halfön
till Schan-tung-udden och framryckte mot den befästa
kinesiska örlogshamnen Wei-hai-Wei, hvilken med
tillhjälp af flottan efter tre veckors belägring
intogs 10 febr. Återkommen från kriget, erhöll 0. som
belöning markisvärdighet. 1898 blef han fältmarskalk
och chef för generalstaben. Vid utbrottet af kriget
mot Ryssland i febr. 1904 blef 0. öfverbefälhafvare
för den japanska fälthären. Enligt den - sannolikt af
honom - uppgjorda fälttågsplanen skulle, sedan Japan
tillförsäkrat sig herraväldet öfver Gula hafvet,
dess (till en början tre) arméer landsättas dels
på Koreas västkust, dels på Liau-tung-halföns östra
kust, hvarefter de borde koncentriskt framrycka mot
Liau-jang, där man antog, att ett hufvudslag skulle
komma att utkämpas. För att trygga förbindelsen
med Japan borde vidare den ryska örlogshamnen Port
Arthur tagas och där befintliga sjöstridskrafter
oskadliggöras. Planen kom i stort sedt till utförande
under 0:s ledning med den skillnad dock, att Port
Arthur höll stånd betydligt längre, än man beräknat,
och att det slutliga slaget kom att stå icke vid
Liau-jang, utan vid Mukden och först sedan kriget
varat öfver ett år. 0., som till en början ledde
operationerna från Tokyo, förde från midten af juli
öfverbefälet från Kai-ping och sedermera från andra
orter på själfva krigsskådeplatsen. Förnämligast
genom hans skickliga ledning vunno japanerna de
tre stora slagen vid Liau-jang, Scha-ho och Mukden,
af hvilka det sistnämnda blef afgörande för krigets
utgång. Yid återkomsten från kriget, 8 dec. 1905,
blef 0. föremål för stora hedersbetygelser. 1906
tog han afsked från aktiv militärtjänst, och 1907
utnämndes han af mikadon till furste. F. n. är han
led. af "högsta krigs- och marinrådet" och bär titeln
gensui ("fältherrn"). Hans hustru var en af de första
unga kvinnor, som skickades att studera i Amerika,
graduerades där vid Vassar college (i Poughkeepsie,
N. Y.). Som härförare anses 0. ha utmärkt sig
mindre för snillrikhet än för ett orubbligt lugn,
klok beräkning och stor försiktighet samt ovanligt
skarpsinne. H. J-dt.
Oyapok, O y a p o c [åjapå’k], sydamerikansk flod,
som skiljer Franska Guyana (Cayenne) från det
brasilianska (i staten Para). 0. upprinner på Pic
Crévaux i Tumuc-Humacbergen och bildar vid sitt utlopp
i Atlantiska hafvet 0. - v i k e n. 485 km. Jfr G u
y a n a, sp 721. J. F. N.
Oyashima [åjajima], "de 8 stora öarna", äldre japanskt
namn på ögruppen "Gamla Japan". Se Japan, sp. 1262-63.
Oybin, ett 514 m. högt, skogbeklädt kägelformigt
sandstensberg i sydligaste delen af sachsiska
Ober-lausitz, 8 km. s. s. v. om Zittau. På toppen
af berget anlades 1369-84 ett celestinkloster, som
1546 öfvergafs af munkarna och 1577 förstördes af
blixten. Vid bergets södra fot ligger byn 0., en af
omkr. 2,000 pers. årligen besökt kurort. (J- F. N.)
0-yomei, japansk filosof. Se band XII, sp. 1488.
Oyster bay [å!’sto béY], kommun (township)
i nordamerikanska staten New York, på Long
island, sträckande sig tvärs öfver ön. 21,802
inv. (1910), hvaribland många kväkare och
New Yorkbor, som där ha sommarställen.
J. F. N.
OZ., förkortning för eng. ounce (ounces), uns.
Ozéena, lat. (grek. ozäi’na), med., stinknäsa. Se
Nässjukdomar.
Ozanam [åsana’m], Antoine Frédéric, fransk
universitetslärare, f. 1813 i Milano, d. 1853 i
Marseille, kallades 1840 till professor i utländsk
litteraturhistoria vid högskolan i Paris. 0. var en
af stiftarna (1833) af Société de Saint Vincent de
Paul, en katolsk välgörenhetsförening. Bland hans
vetenskapliga verk må nämnas Dante et la philosophie
catholique au XIII:e siécle (1839; 2:a uppl. 1845),
Études germaniques pour servir å Vhistoire des francs
(1847-49), Documents inédits pour servir å Vhistoire
d’Italie depuis le VIII:e jusqu’au XIILe siécle
(1850) och Les poétes frän-siscains en Italie au
XIII:e siécle (1852). Hans Oeuvres complétes utgåfvos
1855-58 (4:e uppl. 1873). Se biogr, af Faulquier
(1903) och Fournier (1906).
Ozark mountains [åuṡā’k mau’ntinṡ], en skogbeklädd
höjdsträckning, som från sydvästra delen af staten
Missouri fortlöper genom staterna Arkansas och
Oklahoma till Red river och täcker ett område af öfver
200,000 kvkm. Den består af paleozoiska bildningar och
har stora järnmalmslager i Iron mountains och zink- och
blymalmsfyndigheter i Neoshos källområde. Äfven
stenkol finnas i O.
J. F. N.
Ozea, nuv. namnet på P a mes (se d. o.).
Ozeloten, Panterkatten, Felis pardalis, zool., hör
till fam. kattdjur (Felidce) inom rofdju-rens ordning
(Ferce) och däggdjurens klass, öronen äro tämligen
korta och afrundade, hufvudet tämligen stort och
svansen afsmalnande mot spetsen. Fallen är kort, tät,
mjuk, ofvan brungrå till rödgul, under hvitaktig,
på sidorna försedd med fyra till fem, något böjda,
längsgående rader af breda, lifligare än bottenfärgen
tecknade, af svart omgifna fläckar; färgtonen varierar
betydligt. Kroppens längd utgör 90-95, svansens 35-45
och skulderhöjden 40 cm. Ozeloten finnes i Amerika
fr. o. m. Arkansas, Louisiana, Texas och Mexico,
i Central-Amerika och i hela Syd-Amerika ö. om
Anderna. Den vistas i skogarnas tätaste delar och
går ut på rof under dygnets mörkare del. Dess föda
utgöres af fåglar och mindre däggdjur. Arten lefver
parvis. För människan är ozeloten föga skadlig,
ty den undviker gärna mera befolkade trakter. Den
jagas med hundar och tages med fällor för skinnets
skull. Fångad ung, blir ozeloten mycket tam och
tillgifven sin vårdare. C. R. S.*
0’zerov, Vladislav Aleksandrovitj, rysk
tragediförfattare, f. 1769, d. 1816, debuterade
1798 med sorgespelet Smrt Olega Drevljan-skago
(Den drevljanske Olegs död) och vann stor framgång
med tidip v Afinach (Oidipus i Aten; 1804), en
efterbildning af Ducis’ "(Edipe chez Ad-méte". Hans
öfriga dramer i den pseudoklassiska stilen, Fingal
(1805), Dimitrij Donskoj (1807) och Poliksena (1809),
rönte på sin tid lifligt bifall, men äro numer totalt
glömda. Hans samlade skrifter utgåfvos 1818-27,
1846 och 1857. A-d J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
