Print (PDF) - On this page / på denna sida - Pahr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1249 Painesville-Paisiello 1250 hans musik till Sofokles' "Oidipus tyrannos", då dramat 1881 uppfördes på originalspråket af Har-vardstudenter. Han tonsatte jämväl slutscenerna i Aristofanes' "Fåglarna" och skref Columbus march and hymn till världsutställningen i Chicago 1893 samt Hymn of the West till S:t Louis-utställningen 1904. Till hans bästa arbeten räknas kantaten Song of promise (1888), den naturskildrande symfonien Spring (den mest lyckade amerikanska symfoni), som spelats äfven flerstädes i Tyskland, samt de symfoniska dikterna The tempest (efter Shaksperes drama) och Island fantasy, som återgifva hafsstämningar. Han har jämväl komponerat en opera Azara (till librett efter "Aucassin et Ni-colete", se d. o.), Album of pianoforte pieces (i Schumanns stil) m. fl. pianosaker, vidare orgelstycken och åtskillig kammarmusik m. m. P. var den förste, som i Amerika åstadkom dugande tonverk i de större formerna. E. F-t. Painesville [péYnsvil], stad i nordamerikanska staten Ohio, vid Grand river, 5 km. från Eriesjön och 50 km. n. ö. om Cleveland. 5,501 inv. (1910). Lake Erie college (för kvinnor, osekteriskt, öppnadt 1859). Pain-expeller [péVn-ikspele], eng. (smärtför-drifvare), farm., ett arcanum 1. hemligt medel, användt till ingnidning mot reumatiska och andra smärtor; beredes af: spansk peppar, 20 dlr, som digereras med 60 dlr sprit; härtill fogas 21/4 dlr tvål, lösta i 10 dlr dest. vatten, hvartill komma ytterligare 30 dlr ammoniak, 3 dlr kamfer och l del af rosmarin-, lavendel-, timjan- och kryddnej-likolja samt 0,is dlr kanelolja. C. G. S. Painlevé [pälave], Paul, fransk matematiker, f. 1863 i Paris, filos, doktor 1887, professor i rationell mekanik vid universitetet i Paris. P. har väsentligen egnat sig åt differentialekvationernas teori. På grund af sina framstående arbeten inom detta område inbjöds P. af konung Oskar II att vid Stockholms högskola hålla föreläsningar höstterminen 1895. Dessa föreläsningar (L e f öns sur la théorie analytique des équations différentielles, pro-fessées å Stockholm, 1897) redogjorde för de senaste framstegen inom den analytiska teorien för differentialekvationer samt åhördes af ett stort antal matematiker och ha utan tvifvel varit af stor betydelse för matematikens studium i Sverige. Kort efter sin vistelse i Sverige offentliggjorde P. ett af de märkligaste resultat, som sedan upptäckten af de elliptiska funktionerna blifvit funnet inom teorien för differentialekvationerna, i det att P. lyckades ange klasser af icke lineära differentialekvationer, som definiera väsentligt nya entydiga transcendenter. Den enklaste af dessa differentialekvationer är ekvationen dx» = 6y2 + x Äfven inom den rationella mekaniken har P. varit verksam och bl. a. i sina Lecons sur le frottement (1895) påvisat otillräckligheten af den traditionella behandlingen af friktionen. På senare tider har P. tagit liflig del i det politiska lifvet och är medlem af deputeradekammaren, där han slutit sig till de "republikanska socialisternas" grupp. I- F. Paion. Se P e ön. Paiornios, grekisk bildhuggare från Mende i Trä-Tryckt den l/5 14 cien, verksam omkr. midten och i senare hälften af 400-talet f. Kr., arbetade samtidigt med och under Fidias i Olympia, men synes ha intagit en mera själfständig ställning än mästarens egentliga lärjungar. Enligt Pausanias utförde han för Zeus-templet i Olympia den östra gafvelgruppen (förberedelsen till täflingsstriden i kappkörning mellan Pelops och Oinomaos om besittningen af Elis), som af tyska arkeologer i midten af 1870-talet blifvit återfunnen och kunnat nästan fullständigt sammansättas. Den är dock vida ålderdomligare och strängare till sin hållning än P:s enda bevisliga verk, Nike, en kolossalfigur i marmor af segergudinnan, rest i Olympia af messenierna omkr. 424 f. Kr. Denna i stympadt skick återfunna sväf-vande och smidiga vingade kvinnogestalt (se restaurerad bild däraf å p l'. III till art. B i l d h u g-garkonst; jfr ock art. Olympia) visar en djärfhet i framställningen och en frihet i formbehandlingen, som tyder på en ny uppfattning och ställer P. som en mästare, som bildar öf-vergång från Fidias' tid till den yngre attiska skolans. C. E. N.* Paipa [påYpa], stad i sydamerikanska republiken Colombia, dep. Boyacå. Omkr. 12,000 inv. I närheten Pantano de Vårgas, där Bolivar slog spanjorerna 25 juli 1819. J- F. N. Pair [pär], fr. Se Pär. Paisiello [Vila] 1. P a e s i e 11 o, Giovanni, italiensk operakompositör, f. 1741 i Tarent, d. 1816 i Neapel, studerade musik för Durante och vid Conservatorio Sant' Onofrio i Neapel, där han efteråt anställdes som lärare. Genom ett för konservatoriets skoltea-ter författadt komiskt intermezzo (1763) uppdagades hans begåfning för opera buffa; ditintills hade han skrifvit ett antal mässor, psalmer, oratorier m. m. Bland hans första operor må nämnas II mar-chese di Tulipano, som vann europeiskt rykte. Sedan L'idolo Cinese befäst hans anseende i Neapel, räknades P. till sitt lands främsta tonsättare vid sidan af Piccini och Cimarosa; dock lär han, för att besegra dessa sina rivaler, icke försmått använda äfven intriger. 1776-84 vistades han på kallelse af kejsarinnan Katarina II i Petersburg som teaterkapellmästare och skref där utom annat II barbiere di Seviglia, till samma librett, som sedermera användes af Eos-sini. Efter sin återkomst till Neapel utnämnd till hof kapellmästare, förstod P. att äfven efter revolutionen 1799 bibehålla sin ställning, då med titel af direktör för nationalmusiken. 1802 flyttade han på Napoleons begäran till Paris, men återvände redan följande år till sin förra plats, som han förlorade vid restaurationen 1815, likväl med åtnjutande af pension. Bland P:s omkr. 100 operor må ytterligare nämnas: Nina, II re Teodor o, La serva padrona, La molinara, I zingari in f era, Proser-pina och 1'Infante di Zamora. I Stockholm äro 20 b. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
