- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1375-1376

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Palmstierna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handelspolitik i riktning mot frihandel (1913). Vidare
ha af riksdagen bifallits af P. väckta kommunala
motioner om ändringar af stadsplanelagen (1909,
1910, 1911), om rätt för kommuner att upplägga
fonder (1911) samt om begränsning af kommunernas
lånerätt (1910). Dessutom har han 1912 motionerat om
Sveriges förklarande i permanent neutralitet. Den
socialdemokratiska försvarsmotionen 1911 var
skrifven af honom. P. har med mycken stridbarhet
lifligt deltagit både i riksdagsdebatten och
det politiska agitationsarbetet. Dessutom har
han tagit liflig andel i interparlamentariska
unionens arbeten, bl. a. som ombud vid
flera konferenser. Bland P:s skrifter märkas:
Kommunalpolitik (1907), Jordreform och georgism
(s. å.), Vattenkraftens socialisering i Sverige
(1908), Dyrtid och trustväsen (1912), Fred och krig
(1914). 1. (L. S.) 2. (V. S-g.) 3. (S. C.) 4–5. T-s.

Palmstruch. 1. J o h a n (Hans) P., svenska
bankväsendets grundläggare, son till en från Holland
inflyttad handlande, f. 1611 i Riga, d. 1671
i Stockholm, blef jämte sina bröder 1651 adlad
(han hette förut Wittmacher). 1654 utnämndes han
till kommissarie i Generalkommersekollegium, och 31
okt. 1656 meddelades honom privilegium på 30 år att
först i Stockholm och sedermera i rikets andra städer
inrätta växel- och lånebanker; i juli 1657 öppnade
han en bank i Stockholm. Ehuru P. själf var rik,
påräknade han dock för lånerörelsen hufvudsakligen
andras pengar. Banken, hvars första utlåningsränta
var 6 proc. för större och 8J/2 proc. för
mindre lån, stod under kronans uppsikt, i det att
rikskammarrådet frih. G. Bonde 1659 förordnades till
bankens öfver-inspektor. 1661 började den utsläppa
kreditsedlar, Sveriges första pappersmyntj men detta
skedde olyckligtvis i så stor mängd, att banken ej var
i stånd att inlösa dem och i sept. 1668 måste inställa
sina betalningar. P. blef ett offer för oviljan mot
banken. Han dömdes till landsflykt och förlust af
adelskap samt att ersätta bristen eller, om han ej
kunde detta, att mista lifvet. Troligtvis blef han
emellertid benådad från betalningsskyldigheten. - I
stället för den s. k. Palmstruehska banken stiftades
1668 Riksens ständers bank, den nuv. Riksbanken.

2. Georg Reinhold P., brorson till den föregående,
fortifikationsofficer, f. 1645 i Livland, d. 1712,
hade studerat fortifikation och matematik samt
kunde äfven polska, ryska och latin, då han 1670
af grefve K. Tott antogs som underkonduktör i Riga
och Nymiinde. Sedan han 1673 blifvit fänrik under
nationalregementet i Riga, erbjöds han att bli
ingenjör med öfverstelöjtnants grad i Ryssland,
men stannade i Riga, där han blef löjtnant
vid fortifikationen s. å. och kapten 1676. Han
förordnades 1678 att som generalkvartermästarlöjt-nant
medfölja livländska undsättningsexpeditionen under
Henr. Horn, men fick det oaktadt kvar-stanna i Riga,
där han 1680 såsom "mycket flijtig och af en godh
förfahrenheet" blef generalkvarter-mästarlöjtnant
och 1681 fick inspektion öfver Riga, Nymiinde,
Kobron och Kokenhusen. 1682 hade P. utarbetat en
dessein med modell till Riga slotts förstärkande,
och då denna ej godkändes, grep detta honom så djupt,
att han, som redan förut visat egenmäktighet, började
försumma sin tjänst

och visa sidvördnad mot Dahlbergh. Generalguvernören
K. Horn befalldes då ställa P. inför
general-krigsrätt, om ej annat hjälpte. P. reste
öfver till Stockholm för att urskulda sig, men blef
där arresterad. Han frigafs dock snart och undslapp
med en "reprimand" af konungen i Dahlberghs m. fl:s
närvaro, hvarefter han befalldes resa tillbaka
till Livland och göra Horn af bön. Detta efterkom
visserligen P., men återreste snart därefter till
Sverige, där han, biträdd af sin gynnare grefve
Lichton, sökte skada Dahlbergh, som å sin sida
lät forska efter, om P. ej i sin ungdom "studerat
litteram hoos jesuiterne". Slutligen åstadkoms
emellertid förlikning, och P., som 1686 blifvit
generalkvartermästarlöjtnant i Livland, Estland
och Ingermanland, skötte nu sina åligganden på
ett lika förtjänstfullt sätt, som han tidigare
gjort. 1699-1700 ledde han Rigas förstärkande,
från 1701 befästningsarbetena vid Mitau och 1702
äfven Nymiindes iståndsättande, 1705 uppgjorde han
dessein till Kobron och plan öfver Nymiinde, 1707 och
1710 förstärkte han återigen Riga samt deltog sedan
med utmärkelse i denna stads försvar sistnämnda år,
men efter dennas intagande af ryssarna stannade han
kvar som privatman i Livland.

3. Johan Vilhelm P., den föregåendes sonson,
tecknare, gravör, f. 3 mars 1770 i Stockholm, d. 30
aug. 1811, blef 1786 fänrik vid arméns flotta, deltog
i 1788-90 års krig och var 1791 öfverste Ro-senstein
följaktig på dennes beskickning till Marokko. Han
blef 1793 kapten i armén och 1796 ryttmästare vid
adelsfanan. 1797 -98 var P. lärare vid Fribyggarordens
ly-ceum, egnade sig sedan ett par år åt landtbruk och
begynte slutligen det stora företag, vid hvilket hans
namn är fäst, planschverket

Svensk botanik, som började utges 1802 och å hvilket
han erhöll k. privilegium. Figurerna tecknade
P. själf, mestadels efter naturen, och gravyren
utfördes i början af major K. V. Venus, sedan dels
af P., dels af J. G. Ruckman. Texten skref s af
K. Quensel och efter dennes död af 0. Swartz, som
från början haft inseende öfver verket på uppdrag ai
Vetenskapsakademien. P. öfvertog äfven utgifvandet af
Svensk zoologie, på hvilken sedermera kammarrättsrådet
Billberg erhöll privilegium, och af detta arbete,
hvars afbildningar allmänt lofordades, utgaf han
nio häften från 1806. Sju band af "botaniken" voro
fullbordade vid P:s död. Verket öfvertogs af Billberg
och såldes sedan af denne till svenska staten, som
genom Vetenskapsakademien fortsatte dess utgifvande
och af-slutade det med 11 :e bandets 10 :e häfte, som
utkom 1843 (med innehållsförteckning till samtliga 11
band - detta sluthäfte är ytterst sällsynt). Äfven
"Svensk zoologie" fortsattes af Billberg och slöts
1825. 1. J-F. N.* 2. L.W:sonM. 3. -rn.»

Palmstruchska banken. Se Palmstruch 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:52 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free