Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pampa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1391
Pampa-Pampero
1392
slätter, betecknar man därmed äfven stora, med
urskog bevuxna jämna landsträckor, t. ex. Pampas del
Sacramento mellan floderna Ucayali och Huallaga i
Peru. Ordet förekommer ofta i namnsammansättningar,
hvarvid p ofta öfvergår till b, t. ex. Rio-bamba,
Moyobamba, Urubamba, Micuibamba.
Vy från pamp as.
Pampas ("slätterna") kallas företrädesvis den
vidsträckta, till större delen fullkomligt jämna
landsträcka, som utbreder sig från La Platafloden
i n. till Rio Negro i s., från Atlantiska hafvet
i ö. till Anderna i v. Omkr. 675,000 kvkm. Nästan
utan träd och buskar samt utan odling, erbjuda
dessa med gräsarter (bl. a. pampasgräset, Cortaderia
ar-gentea) och höga, merendels taggbeväpnade örter
bevuxna pampas den enformigaste anblick. Marken är
mer eller mindre genomträngd af salt, i synnerhet i
de s. k. Travesias. De från n. och n. v. kommande
vattendragen försvinna i saltsjöar eller utsina
oftast under den torra årstiden, medan de under
regntiden bilda en mängd sjöar och träsk. Under den
torra årstiden, som börjar i okt. och ofta räcker 3-4
månader, faller icke en regndroppe. Utom åt en mängd
vilda djur ge dessa grässlätter näring åt ofantliga
hjordar af nötkreatur, hästar och får. Hela den
argentinska slätten, från Atlantiska hafvet till
Andernas östra sluttning, är betäckt af ett 20-75
m. mäktigt lager af gul- eller rödaktig lera, som man
efter d’0rbigny kallar pampasformationen. Endast i
närheten af bergen omväxlar denna lera med lager af
sand eller sten, och här och där bildar kalk, intimt
blandad med pampaslera, mer eller mindre vidsträckta
bäddar eller bankar, kallade tosca eller cal de
agua. I pampasleran har man funnit utomordentligt
många rester af utdöda däggdjur: bäfver, häst, tapir,
lama, mastodonter och brednäsiga apor, särskildt
jättestora trögdjur och gördeldjur (Megatherium och
Glyptodon), hvilkas skelett i Museo provincial i
Buenos Aires bevisa, att pampasformationen är att
betrakta som en motsvarighet till Nord-Amerikas och
Europas diluviala bildningar. Från en senare tid
härröra de säkerligen glaciala grusaflagringarna,
som i närheten af bergen ligga ofvanpå pampasleran,
äfvensom de massor af flygsand, hvilka med sina
vandrande sandkullar (medanos) betäcka stora ytor,
samt saltaflagringarna i de argentinska salinerna,
hvilka upptaga sänkorna i pampas och delvis ha stor
utsträckning, den största närmare 2,000 kvkm. Pampas
ha efter det utrotningskrig mot indianerna, som
general Roca i slutet af 1870-talet företog, nästan
förlorat sin ursprungliga indianbefolkning,
som efterträdts af hvita kolonister, hufvudsakligen
boskapsegare, men äfven jordbrukare. De gamle
infödingarna bruka kallas pampasindianer och
tillhörde olika stammar: ranqueles, chilenos kring
floden Salado, pulche-folken samt tehuel-che. -
Boskapsherdarna kallas gauchos (se d. o.). Jfr A m e
r i k a; sp 784 och 801. (J- F. N.)
Pa^mpa, territorium i Argentina, mellan provinserna
Mendoza, S. Luis, Cördoba och Buenos Aires
samt floden Colorado i s. 144,919 kvkm. 89,211
inv. (1910). Området utgöres dels af grässlätter
(pampas), dels af områden täckta med skog, salt-och
sötvattenssjöar. Sedan indianerna fördrefvos,
har den hvita befolkningen raskt ökat (den var 1895
blott 25,914 pers.). Boskapsskötsel (nötkreatur, får,
svin), stnitsafvel och åkerbruk (majs, hvete, lucern)
äro hufvudnäringarna. Hufvudstad General A c h a,
omkr. 2,000 inv. J- F. N.
Pa’mpa Aullagas [-äolja^as]. Se Aullagas.
Pampanga. Se Tagaliska språk.
Pappas del Sacramento [-å]. Se L or e t o, sp. 1117.
Pampasformationen. Se Pampa, sp. 1391.
Pampasgräset, bot. Se Cortaderia och pl. II till
art. G r a m i n e se.
Pampashjorten, Cervus (Cariacus) campestris, zool.,
tillhör familjen hjortdjur (Cervidce) bland de
idisslande däggdjuren. Hornen påminna något om
rådjurets; de äro upprättstående och förgrena sig
gaffelformigt; hornens längd uppgår sällan till
mera än 25 cm. Kroppsfärgen är ofvan och på sidorna
rödbrun eller gulbrun, undertill hvit; en hvit ring
omger ögat, och hvita fläckar finnas på öfverläppens
spets. Kroppslängden uppgår till omkr. 1,3 m. Den
förekommer i Sy d-Amerika från Amasonfloden i
norr till 41 :a breddgraden i s. och är allmän på
öppna, torra fält, medan den undviker sumptrakter
och skogar. Den lefver parvis eller i små flockar
och hvilar om dagarna i högt gräs; först om natten
ströfvar den omkring för att beta. Den fullvuxna
hannen har, företrädesvis under brunsttiden, en frän
lukt, som gör hans kött onjutbart. Infångad som ung,
blir denna hjort synnerligen tam och tillgifven
sina vårdare. L~e-
Pampashöns (Rhynchotus rufescens Temm.), busdjurssk.,
härstamma från Argentina, hvarest de lefva i
vildt tillstånd på pampas. För omkr. 30 år sedan
infördes de till Europa och tämjdes. I storlek
som våra landthöns, äro de till färgen röda med
mörkare teckningar. De tåla ej vid vårt klimat.
H. F.
Pampaskatten. Felis pajeros, zool., hör till familjen
kattdjur (Felidce) inom rofdjurens ordning (Carnivora)
och däggdjurens klass. Pälsen är långhårig, blekt
gulgrå eller silfvergrå, med oregelmässiga, gula
eller bruna längsstreck. Kroppens längd utgör 65
cm. till l m. och svansens 30 cm.; höjden öfver
bogarna stiger till 30-35 cm. Arten är hemma
på Syd-Amerikas stäppland ända till Magalhäes’
sund och när sig förnämligast af smärre gnagare.
C. E, S.*
Pampasstrutsen, zool. Se Nanduerna.
Pampata’r. Se Margarita.
Pampero [-pe;rå], meteor., den häftiga sydväststorm,
som icke sällan rasar på kusterna af Brasilien och
Argentina. Denna vind motsvarar nord-västvinden på
norra halfklotet och uppträder lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
