- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
1401-1402

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panamakanalen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nade, men man började dock arbetena 1 febr. 1881 och
inköpte Panamajärnvägen för 94 mill. frcs. Bolaget
förband sig i ett fördrag med Colombia, att kanalen
skulle vara färdig inom 12, senast inom 18 år. Den
skulle vara utan slussar och tillräckligt djup och
bred för de största skepp. Dess längd skulle bli 75
km., dess bredd på slättbygden 56 m., i bergstrakterna
22 m. och dess medeldjup 8,5 m. På fem ställen
skulle bredden fördubblas och vid Rio Grande, 3
km. från Stilla hafvet, en 600 m. bred tidvattensluss
anläggas, enär ebb och flod vid Panama variera med
nära 6 m., men vid Colon blott med något öfver en half
meter. Först när arbetet börjat, lärde man känna de
stora svårigheter, som det hade att öfvervinna. Det
gällde att bemästra de ojämna vattenmängder, som
Rio Chagres för ned till Atlanten (växlande mellan
10 och 3,000 kbm. i sek.), att bortspränga de hårda
vulkaniska bergarterna; flera gånger rutschade de
upptagna jord- och bergmassorna åter ned i kanalbädden
(en natt icke mindre än 80,000 kbm.) o. s. v. Äfven
blef det svårt att anskaffa och kvarhålla ett nödigt
antal arbetare, då klimatet är ytterst mördande; man
använde hufvudsakligen negrer, senare äfven kineser,
och hade i mars 1886 20,000 arbetare. Aktiekapitalet
visade sig snart otillräckligt. 1885 förklarade de
Lesseps, att kanalen skulle kosta 1,200 mill. frcs och
föreslog att utsläppa 500,000 obligationer à 500 frcs;
häraf tecknades dock endast 458,802. Vidare tvangs man
1887 att uppge planen på en nivåkanal och i stället
bygga slussar – "provisoriskt" –, och ingenjör Eiffel
åtog sig att bygga en slusskanal färdig till sommaren
1890. Men försöket att upptaga nya lån på sammanlagdt
720 mill. frcs misslyckades, och då finansministerns
förslag att medgifva bolaget betalningsuppskof af
kammaren 15 dec. 1888 afslogs och bolaget ej kunde
inlösa decemberkupongerna, förklarades bolaget i
jan. 1889 insolvent. Administratörernas försök att
upptaga nya lån för arbetets fullbordande visade sig
omöjliga, och i mars 1889 inställdes arbetena, sedan
bolaget förbrukat inemot 1,300 mill. frcs, hvaraf
dock endast omkr. 780 mill. på själfva kanalarbetet,
återstoden på förvaltningskostnader, inköpet af
Panama järnvägen samt emissionsomkostnader för
obligationerna m. m. Om de politiska och rättsliga
följderna af bolagets förfarande se Frankrike,
sp. 1169–70. Likvidationskommittén rekommenderade
1890 en slusskanal, som skulle kunna åstadkommas
på 7–8 år för en kostnad af omkr. 900 mill. frcs,
men det var omöjligt att bilda ett nytt bolag, och
anläggningarna vid Panama öfverlätos att förstöras
af ett tropiskt klimat och en frodig vegetation. 4
apr. 1893 slöts genom Panamabolagets likvidator ett
nytt fördrag med Colombias regering, enligt hvilket
byggnadskoncessionen förlängdes på tio år, hvaremot
Colombia skulle erhålla 17 mill. frcs i penningar och
aktier. Ett nytt bolag, Compagnie nouvelle du Canal de
Panama, bildades med ett kapital af 65 mill. frcs, och
arbetet börjades vid Culebra 1 okt. 1894. Hela kanalen
beräknades skola bli 87 km. lång, 160 fot bred upptill
och 72 nedtill samt skulle förses med slussar. Att
utföra det stora verket med bolagets inskränkta
resurser visade sig dock omöjligt; detta nöjde sig
därför med att hindra, att de redan utförda arbetena
skulle förfalla, samt med att vänta på någon möjlighet
att få sälja sina tillhörigheter.

Under 1890-talet hade Förenta staterna bemäktigat
sig Hawaii-öarna, Filippinerna m. m. i Stilla
hafvet och därigenom fått större intresse än förr
att få en kortare segelväg till detta haf. Noggranna
undersökningar vidtogos att värdera Panamakanalen i
och för ett eventuellt inköp. Då emellertid härvid
Clayton-Bulwer-fördraget lade hinder i vägen för
unionens planer, förstodo Förenta staterna att
begagna Englands trångmål under boerkriget till
att få nämnda fördrag ersatt genom Hay-Pauncefote-fördraget
(se Clayton-Bulwer-fördraget) 18
nov. 1901, som gaf unionen rätt att anlägga kanalen
och utöfva jurisdiktion öfver kanalområdet, dock
med det villkor, att kanalen skulle bli neutralt
område. Härefter inköptes (1902) kanalverket från det
franska bolaget för en summa af 40 mill. dollars,
samtidigt som unionen för 100 år tillförsäkrade
sig öfverhöghet öfver den genom Colombia gående
kanalterrängen. Då denna stats senat 1903 uppsade
denna öfverenskommelse, föranledde unionen
departementet Panamas affall från Colombia och
dess proklamerande som själfständig stat, med
hvilken omedelbart en öfverenskommelse ingicks
(18 nov. 1903) af innehåll, att Förenta staterna
för evärdlig tid skall ha nyttjanderätt till ett
område af 5 eng. mils (8 km.) bredd på båda sidor
af kanalen med uteslutande rätt att där öfvervaka
polis-, rätts- och sanitetsväsen samt andra
statsfunktioner, dock att Panamas "öfverhöghet"
öfver området bibehölls. Städerna Panama och Colon
lyda fortfarande under staten Panama, men unionen
utöfvar full domsrätt i dem och deras uthamnar i
allt, som rör hälsovård och karantän. Härför erhöll
Panama 10 mill. doll. samt en årlig ersättning
af 250,000 doll., som skulle börja betalas 9 år
efter traktatens ratificering. Kanalområdet har en
ytvidd af 1,160 kvkm. och hade 1911 61,279 inv. –
En kommission af sakkunniga fick nu i uppdrag att
undersöka och besluta, huruvida kanalen skulle
byggas som nivå- eller som slusskanal. Detta
verkställdes 1904–05; dess nästan enhälliga beslut
blef, att kanalen skulle bli en slusskanal. Beslutet
underställdes i sept. 1905 pröfning af en kommission
af 8 amerikanska och 5 europeiska fackmän, af
hvilka 8, hvaribland alla européerna, förordade
nivåkanalen och 5 slusskanalen, men presidenten och
senaten ställde sig på minoritetens sida och valde
slusskanalsystemet. Kostnaderna för denna beräknades
till 139,700,000 doll., för en nivåkanal däremot till
247 mill. doll., hvarförutom den förra beräknades
kunna bli färdig på 9 år, den senare icke under
12–15 år. Enligt den antagna byggnadsplanen har i
Gatun, nära kanalens mynning i Atlantiska hafvet,
den i Atlanten utmynnande Chagres-floden genom en
41 m. hög damm uppdämts till en väldig sjö, som
räcker till Obispo och upptager öfver hälften af
hela kanallängden Dess yta ligger 25–26,5 m. öfver
hafsspegeln; genom 3 slussar skola fartygen lyftas
dit upp. Hvarje sluss är 305 m. lång och 33,5 m. bred
och 13,7 m. djup. Slussarna ha byggts parvis, två och
två vid sidan af hvarandra, hvarigenom fartygen äfven
i slussarna kunna passera hvarandra. Slussportarna,
af stål, delvis från Sverige, äro 25 m. höga (jfr
fig. 1) och manövreras med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:37 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbt/0745.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free