Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 559-560 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det på Tahmasps tid dit afträdda Kandahar. Med
stor kraft och klokhet ordnade Abbas rikets
inre förvaltning, anlade förträffliga vägar och
karavanserajer, understödde åkerbruk och handel
samt gynnade konst och vetenskap. Han stod i
liflig diplomatisk förbindelse med England,
Ryssland, Spanien och Holland och flyttade 1625
sitt residens från Kasvin till Ispahan. Ehuru
själf ifrig muhammedan, beskyddade han alla
trosbekännelser. Hans sonson och efterträdare,
den grymme och utsväfvande Schah Safi I
(1628–41) förde med omväxlande lycka ett
fyraårigt krig mot turkarna. Bagdad
eröfrades af sultan Murad IV (1638) och

Fig. 13. Abbas den store. Efter en persisk originalmålning.

stannade sedan för alltid i Turkiets våld.
Den i sept. 1639 afslutade freden är därigenom
af stor vikt, att då fastställdes gränserna
mellan P. och Turkiet så, som de för närvarande
äro. Under Schah Safis minderårige son
Abbas II (1641–68) och sonson Schah Safi
II, äfven kallad Schah Suleiman (1668–94),
hvilka bägge voro odugliga och utsväfvande
regenter, fördes ständiga strider med usbekerna
om Chorassan och med Stora Mogul i Delhi om
Kandahar och Afganistan. Vid denna tid gjordes
genom diplomaten L. Fabritius (se d. o.) flera
försök att skapa regelbundna svensk-persiska
handelsförbindelser. Under Suleimans son, den
svage och vidskeplige Schah Huséin (1694–1725),
som h. o. h. leddes af sitt harem, hade landet
fred i nära tjugu år, men därefter utbröt ett
häftigt uppror i Afganistan. Sedan den ena
af de båda mäktigaste stammarna i Afganistan,
ghilsai, hade gjort sig oberoende i Kandahar
(1715) och den andra, sadusai, i Herat (1717),
angrep ghilsai-fursten Mahmud P. (1721),
eröfrade Kirman, slog perserna vid Ispahan,
intog och plundrade denna praktfulla stad, som då
(enligt sir Cl. Markham) räknade 600,000 inv.,
samt tvang Huséin att själf kröna honom till
schah af P. (1722). Under tiden eröfrade turkarna
Tebris och Hamadan, och Peter den store, hos
hvilken P:s legitime schah, Huséins son
Tahmasp II (1722–32), sökte hjälp, bemäktigade
sig Dagestan och Schirvan vid Kaspiska hafvet
(enligt bestämmelserna i ett 1722 ingånget
fördrag). Mahmud afled 1725, och hans kusin,
Aschraf, en tapper och klok furste, slöt fred
med turkarna (1727), men blef själf slagen
af Tahmasps härförare, en f. d. röfvarhöfding
Nadir Kuli i Chorassan (1729), förjagades från
Ispahan, där Tahmasp återinsattes till schah
(1730), och blef sedan mördad i Belutschistan
s. å. Under afganernas korta välde hade flera
af P:s provinser blifvit härjade, och många
därvid af afganerna förstörda städer ligga ännu
i ruiner. Den svage Tahmasp blef efter två års
regering afsatt och dödad af Nadir, som därefter
upphöjde hans späde son Abbas III på tronen

Fig. 14. Nadir schah. Efter en persisk originalmålning.

(1732). Vid dennes död, 1736, lät emellertid
Nadir, som i sex år varit den verklige regenten,
utropa sig till schah af P. – VIII. P. under
Nadir Schah och den kurdiska senddynastien
(1736–95). Nadir Schah (1736–47) hade redan som
regent sökt af turkarna återvinna Georgien
och Armenien, men efter flera i det hela
olyckliga fälttåg måste han nöja sig med
att i en med Turkiet 1736 afslutad traktat
få gränserna fastställda så som under Schah
Safi I:s tid (se ofvan). Lyckligare var han
i sina eröfringsplaner åt ö. Sedan hans son
Riza Kuli eröfrat hela Afganistan och Balch,
inträngde han själf härjande i Indien, eröfrade
Kabul (1738), Lahore och Delhi (1739) och
tvang den svage stormogul Muhammed Schah
att afträda hela Sindområdet. Därefter
drog han norrut och tvang kanen af Kiva
(Kovaresmien) att erkänna Amu-Darja (Oxus)
som P:s gräns åt n. Nadir började sedan åter
krig mot turkarna (1743), men vid freden (1746)
förblef allt vid det gamla. Sista åren af hans
regering voro fulla af inre oroligheter. Hans
grymheter och utpressningar, men ännu mer den
omständigheten, att han gynnade sunniterna
(afganer och turkmener) samt t. o. m. sökte
utrota schiiternas lära, framkallade ständiga
uppror, och slutligen blef Nadir 1747 mördad
vid omkr. 60 års ålder. Trots alla hans dåliga
karaktärsdrag och upprörande grymheter prisa
perserna ännu hans minne och anse honom som
en af sina största monarker. Efter Nadirs död
följde en tid af långvariga inre oroligheter,
hvarunder persiska riket inskränktes till sitt
nuvarande omfång. Georgien befriades af Heraklius
II för alltid från P:s välde, och i Afganistan
grundlade Ahmed kan ett själfständigt rike med
Kandahar till hufvudstad. I Chorassan, till hvars
hufvudstad Mesched Nadir hade flyttat residenset
från Ispahan, tillvällade sig Ali, en brorson
till Nadir, högsta makten under titel af Adil
Schah, men han undanröjdes snart af sin broder
Ibrahim, hvilken i sin ordning störtades af ett
parti, som uppsatte Nadirs sonson och safiden
Huséins dotterson Schah Ruch på tronen. Under denne
älskvärde och välmenande, men olycklige furstes
regering var landet splittradt af strider mellan
rikets stormän, hvarvid han själf blef afsatt,
bländad och åter insatt i sin skenbara makt. I
Aserbeidjan härskade en af Nadirs härförare,
Asad kan, och i Fars höfdingen för
bachtijar-stammen, Ali Mardan, hvilken eröfrade
Ispahan (1747) och satte Ismail, en systerson
till safiden Huséin, på tronen (1749). I
länderna kring Kaspiska hafvets södra kust,
Gilan, Masenderan och Asterabad, hade Muhammed
Hasan kan, höfding för den s. ö. om nyssnämnda
haf nomadiserande turkmejiska stammen Kadjar,
gjort sig till enväldig regent. Ali Mardan,
som nöjt sig med titeln vesir och tagit till
medregent en kurd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>