- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
679-680

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peterskyrkan - Peterson, Adrian Krispin - Peterson, Karl Fredrik - Peterson, Gustaf Fredrik - Peterson, Johan Ludvig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och 240 i bredd. Bernini utförde äfven kyrkans
inre dekoration, ytterst rik, men alltför
prålande (se fig. 5).

Under kupolen står högaltaret – öfver
apostelgrafven, på samma plats, där altaret i
den äldre kyrkan stod. Öfver altaret reser sig
Berninis 29 m. höga tabernakel af koppar, mycket
omstridt (se bild däraf å pl. till art. Altare,
fig. 12), hvilket äfven är fallet med
Cathedra Petri, samme konstnärs fantastiska och
figurrika väggprydnad i långhusets slutpunkt. Den
innesluter Petrus’ biskopsstol. Kyrkan är rik på
bildverk af olika art och olika lödighet. Den
sittande Petrusstatyn i midtskeppet är ej,
som ofta blifvit sagdt, ett verk af fornkristen
konst, utan en eklektisk bild, kanske så sen som
från 1200-talet. Michelangelos "Pietà" (1498)
tillhör kyrkans bästa skatter. Bland de många
påfvemonumenten märkas A. Pollajuolos båda
bronsmonument öfver Sixtus IV och Innocentius
VIII (1400-talets slut) och från nyare tid
minnesvårdar öfver Urban VIII och Alexander VII,
båda af Bernini, Paul III af G. della Porta
(dessa i brons och brokig marmor), Klemens XIII
af Canova, Pius VII af Thorvaldsen och Leo XII
af de Fabris. Bland öfriga monument är det
i alla afseenden smaklösa, öfver drottning
Kristina af Sverige (af Carlo Fontana,
aftäckt 1701, afbildadt i artikeln Kristina,
sp. 1426). I kyrkans sakristia, som äfven utgör
dess skattkammare, finnas målningar af Giotto
(altarverk från gamla S. Pietro) och Melozzo da
Forli (spelande änglar). Under kupolrummet och
framåt långskeppet äro "de heliga grottorna"
(sagre grotte Vaticane}. I en del af denna
kryptas gångar och kapell trampar man den
gamla basilikans golf. Här är samlad en
mängd sarkofager och skulptur från den äldre
kyrkan – af dennas konstverk och minnesmärken
skingrades och försvann likväl mycket under
ombyggnaden. Här ses Junius Bassus’ sarkofag
(300-talet), mosaiker från 700-talets början,
monument öfver kejsar Otto II, öfver påfvarna
Bonifatius VIII (1200-talet), Nikolaus V, Pius
II, Paul II (ett praktfullt väggmonument af Mino
da Fiesole och Dalmata, 1460-talet, nu likväl
söndertaget och defekt) m. fl. Grottorna, som
länge varit obevekligt slutna och föga kända,
äro sedan några år tillbaka tillgängliga för
besökande. San Pietro invigdes 18 nov. 1626. Den
upptar 15,160 kvm. – de därnäst största kyrkorna
äro domkyrkan i Milano (8,400 kvm.), S:t Paul i
London (7,875), Sofiakyrkan i Konstantinopel
(6,890), Kölndomen (6,166). Dess längd,
inberäknad förhallen, är 211,5 m., midtskeppets
höjd 46,2 m., kupolens inre genomsnitt vid basen
42, dess höjd upp till korsets spets 132,2
m. – Af litt. märkes Torrigio, "Le sacre grotte
vaticane" (1675), Dionysius, "Sacrarum Vaticanæ
basilicæ cryptarum monumenta" (1828), Geymüller,
"Die ursprünglichen entwürfe für St. Peter"
(1875–79), Iovanowitz, "Forschungen über den
bau der Peterskirche" (1877), Letarouilly,
"Le Vatican et la basilique de S. Pierre" (2 bd,
1882), och Mortier, "St. Pierre de Rome" (1900).
G-g N.

Peterson, Adrian Krispin, arkitekt,
f. 2 sept. 1835 i Grafva (Värmland), d. 16 aug. 1912,
studerade vid Konstakademien i Stockholm 1861-66
och blef 1866 e. o. arkitekt i
öfverintendentsämbetet. P. lämnade ritningar till kyrkor i
landsorten samt sedan 1872, då han bosatte sig i Göteborg,
till en mängd byggnader därstädes
(Handelsinstitutet, Stiftelsen för pauvres honteux, enskilda hus
m. m.). Bland hans öfriga arbeten äro Hälsingborgs
teater och den nya kyrkan i Lysekil (färdig 1901).
-rn.*

Peterson, Karl Fredrik, svensk-amerikansk
författare, f. 16 apr. 1843 i Fittja, Södermanland,
d. 11 juni 1901 i Chicago, utvandrade vid 18 år
till Amerika. Genom själfstudier skaffade han sig
ett ganska stort kunskapsmått och behandlade
under senare åren af sitt lif med samma lätthet
svenska och engelska språken. 1870 började hans
publicistiska bana. Han var anställd vid olika tidningar,
särskildt på den politiska afdelningen, och var i flera
år hufvudredaktör för "Svenska amerikanaren".
Han var en under politiska kampanjer ofta anlitad
talare. Han utgaf bl. a. Svenskarna i Illinois
(1880), Förenta staternas historia (1890),
Republiken och dess institutioner (1891),
Amerikanska vältalare (s. å.), Ett hundra år (1892), Lärobok i
geografi
(1894), novellen Kärlek och plikt (1895) och
Sverige i Amerika (1898). Han öfversatte
förtjänstfullt ett hundratal dikter af svenska skalder till
engelska. O. A. L-r.

Peterson, Gustaf Fredrik, pianist,
f. 17 nov. 1848 i Stockholm, elev af
A. F. Lindblad, van Boom och Neupert,
företog 1873-76 skandinaviska konsertresor
tills, med C. Behrens, Gehrmann, Neupert
m. fl. samt var därefter till 1900 verksam
i Stockholm som pianolärare. Han har genom
sina Föreläsningar om rytmen (1887-88) gjort
svensk publik bekant med de nyaste teorierna
i musikalisk rytmik (Lussy, Riemann) och har
ifrat för att ställa pianoundervisningen på såväl
musikaliskt som fysiologiskt riktigare grund.
A. L.*

Petersen, Johan Ludvig, arkitekt, f. 30 juni
1853 på Hästryd, Frinnaryds församling,
Jönköpings län, studerade i Stockholm vid
Tekniska skolan 1871-72 och vid Konstakademien
1873-80, då han erhöll den kungliga medaljen,
hvarefter han 1881-83 på statsstipendium
gjorde en studieresa till Frankrike, Spanien,
Italien, Österrike och Tyskland. P. var 1880-1904
arkitekt i Öfverintendentsämbetet, var 1884-86
biträdande lärare i husbyggnadskonst vid Tekniska
högskolan, statens kontrollant vid den nya
operabyggnaden 1891-98 och vid Visby domkyrkas
restaurering 1900-01 samt är sedan 1897 led. af
Konstakademien. Redan i sina första byggnader
slöt sig P. till den moderna arkitektskolan,
som fordrade äkta material och frihet från
allt slags påsmetad grannlåtsornamentik. Hans
byggnader utmärkas dessutom för förträfflig
plandisposition, för praktisk och bekväm
anordning, för på en gång själf ständighet och
ändamålsenlighet. Till hans tidiga arbeten hör
ett så vackert stilprof som Sveasalen (1886-88),
i morisk stil, sedermera uppbrunnen och ombyggd
(byggnaden rifven 1913), och en så originell
skapelse som Höganäsmagasinet vid norra
Blasieholmshamnen (1888-89) af tegel i olika
färger. Bland P:s privathus står byggnaden
Birger Jarlsgatan 2-4 främst (1892-94),
helt och hållet af sandsten och kalksten,
monumentalt lugn och behärskad. 1895 ff. utförde
P. Birger-Jarls-passage med biträde af T.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free