- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
807-808

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pianospelapparater (Själfspelande) - Piarister l. Piarer - Piasek. Se Krakau, sp. 1191 - Pia Societas Missionum. Se Pallottiner - Piassaba, Piassava, Piassave, bot. tekn. - Piassabapalm, bot. Se Attalea - Piassava, Piassave. Se Piassaba - Piast - Piaster - Piastre de commerce. Se Handelsmynt - Piatra - Piatti, mus. Se Bäcken 2 - Piatti, Carlo Alfredo - Piauhy - Piave

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

807

Pianister-Piave

808

(elektropneumatiskt piano). Hvad man saknar
i alla dessa sinnrika konstruktioners
verksamhet är den verklige pianistens
karakteristiska anslag, själfva den personligt
nyanserade tuschen, som för uppväckande af
lifligare sympati är lika oumbärlig som
sångarens rösttimbre eller violinistens
stråke. - Om det alltigenom mekaniska
reproduktionspianot, som detaljtroget återger
virtuosers spel, se Mekaniska musikapparater.
E. F-t.

Piari’ster l. Piarer (lat. Patres piärum
schola’rum
, "de fromma skolornas fäder"),
katolsk munkorden, framvuxen ur en förening,
som 1597 i Rom bildades af spanjoren José
Calasanze och som 1617 af Paul V erkändes som
kongregation och 1621 upphöjdes till orden
genom Gregorius XV, med titeln Congregatio
Paulina clerico-rum regularium. Den var alltså
en af prästordnarna (se Munkordnar). Till de
vanliga munklöftena fogade denna orden äfven det
löftet att kostnadsfritt meddela undervisning åt
fattiga samt fader- och moderlösa barn. Efter
de la Salles skol-bröder blef den väl kyrkans
förnämsta samfund för den manliga ungdomens
undervisning. Redan 1597 öppnade Calasanze den
första offentliga kostnadsfria folkskolan,
och stark utbredning i Italien skedde. En
kris på 1640-talet beröfvade samfundet
egenskapen af orden, och stiftaren drogs inför
in-kvisitionstribunalet och af sattes (d. 1648,
92 år gammal, sedan rehabiliterad och 1767
kanoniserad). 1669 återställdes piaristerna
som orden och fingo nu sin största utbredning
i Österrike. Under den tid jesuitorden var
upphäfd gjorde piaristerna sin kyrka ovärderliga
tjänster genom att söka sköta äfven den högre
undervisningen. Folkskoleundervisningens
nyorganisation som en statens angelägenhet
äfven i de katolska länderna har naturligtvis
hårdt träffat piaristerna. F. n. räknar
orden 121 hus med omkr. 2,100 medlemmar och
omkr. 40,000 lärjungar, talrikast i Spanien,
därnäst i Ungern och Österrike. I spetsen
står en præpositus gene-ralis, som residerar
i Collegio Calasanzio i Rom. Se Heimbucher,
"Die orden und kongregationen der katolischen
kirche", III (2:a uppl. 1908). Hj.H-t.

Piasek. Se Kräk a u, sp. 1191.

Pi’a Soci’etas Missiõnum. Se Pallottiner.

Piassäba, Piassava, Piassave, bot. tekn. Se
Attalea och Beklädnadsväxter. Af piassava
förfärdigas äfven s. k. piassavavalsar till inre
rengöring af ler-, cement- och järnrör.

Piassäbapalm, ’bot. Se Attalea.

Piassava, Piassave. Se Piassäba.

Piast hette enligt traditionen en polsk
bonde i Gnesen, hvilken skulle ha varit
stiftaren af plasternas regerande dynasti
i Polen. På 1200-talet delade sig denna
släkt i en stör-polsk och en lill-polsk
gren och utdog fullständigt 1526, men
fortlefde ännu en tid i Schlesien. Historiska
undersökningar om plasterna af T. Wojciechowski
och A. Brtickner i Krakau-akademiens
handlingar 1890 och 1897, "O Piaécie". I
det polska språket har "piast" bevarats i
betydelsen folkvald konung af inhemsk börd.
A~d J.

Piaster (it. piastra, af mlat. plastra,
metallplåt). 1. Det ursprungligen italienska
namnet på ett spanskt silfvermynt, som sedan
midten af 1500-talet
vann stor spridning. I Spanien och dess kolonier
kallas det peso (se d. o.). Piastern var
till en början en oregelbunden, ofta fyrkantig
silfverplatt, men fick på 1600-talet den runda
formen. –
illustration placeholder
Turkisk piaster.

2. Turkisk piaster (turk. gurúš, af
ty. groschen, arab. girš; i Syrien girš sag, i
Egypten g. tarīfe, "god piaster", riksmynt, till
skillnad från g. šuruk, "dålig piaster", kurant
mynt, som nyttjas i handeln och alltid åsyftas
med ordet girš allena), ett dåligt silfvermynt,
som uppkom genom turkarnas handel med Spanien,
motsvarar 40 para = 16 öre ("tarifpiaster";
däremot är "kurantpiastern" något lägre till
värdet); det präglas i stycken om l, 2, 5
(besjlik), 10, 20 (medjidije) samt i guld 50
och 100 piaster. Se Turkiet (Mynt).

Piastre de commerce [-a’str də kåmä’rs], fr. Se
Handelsmynt.

Piatra (förr Petrodava), hufvudstad i
rumänska länet (județ) Neamțu (Moldau),
vid Bistrița (se Bistritz 5). 17,301
inv. (1899). Gymnasium. Trävaruhandel.
J. F. N.

Pia’tti, mus. Se B ä c k e n 2.

Pia’tti, Carlo Alfredo, italiensk
violoncell-virtuos, f. 1822 i Bergamo, d. där
1901, var 1832 -37 elev vid konservatoriet
i Milano, uppträdde redan 1838 offentligen
och konserterade sedan i Italien och Tyskland
samt kom 1844 till Paris och London, i hvilken
sistnämnda stad han vann ett så smickrande
bifall, att han fann sig föranlåten att under
musiksäsongen regelbundet där nedslå sina
bopålar. 1859-97 var han en af stödjepelarna vid
där gifna konserter för kammarmusik ("populär
concerts"). P. ombesörjde utgifvandet i nya
upplagor af ett större antal äldre kompositioner
för stråkinstrument af Boccherini, Locatelli
m. fl. och komponerade konserter m. m. för sitt
instrument samt omtyckta sånger.

Piauhy [piaui’], stat i nordöstra Brasilien, vid
Atlantiska hafvet. 301,795 kvkm. Omkr. 450,000
inv. (1913). Mindre bergshöjder genomdraga
särskildt mellersta delen af P.; i s. bildar en
kedja (S. Tabatinga, S. do P.) gräns mot staten
Bahia. Från dessa gränsberg rinna Parnahyba och
dess många bifloder till hafvet. Vid kusten växa
mangroveskogar och kokospalmer. Högslätterna i
det inre äro antingen campos (stäpper) eller
catingas (klädda med småskog). Skogen lämnar
karnaubavax, gummi och färgträ. Klimatet
är hett och i låga trakter osundt. Af
jordbruksalster produceras ej tillräckligt för
befolkningens eget behof, viktigare är häst-
och nötkreatursafveln på de stora af staten
utarrenderade fazendorna. Industri och verkliga
vägar finnas ej (än mindre järnvägar). Handeln
är mest i engelsmäns händer. Hufvudstad är
Therezina på högra stranden af Paranahyba,
anlagd 1852, med omkr. 31,500 inv. (1913) i hela
kommunen, hvaraf dock ett fåtal i den egentliga
staden. Genom grundgående båtar står den i
förbindelse med hamnen Paranahyba nära mynningen.
J. F. N.

Piäve (lat. Claris], flod i norra Italien,
rinner upp på Karniska alperna i prov. Belluno
och faller ut i Adriatiska hafvet vid Porto di
Cortel-lazzo. Omkr. 50 km. ofvanför mynningen
skiljer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:32:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free