- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
953-954

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pitcairn - Pitcairnia, bot. Se Bromeliaceæ - Pitch, mus. - Pitchpine - Pite - Pitekoid - Pitesci - Piteå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

953

Pitcairnia-Piteå

954

träffade stenyxor, rester af huggna stenpelare,
liknande dem på Påskön, samt människoskelett
visa, att den förut varit bebodd. För sin
nuvarande befolkning har ön att tacka ett
brott. Under ledning af styrmannen Fletcher
Christian gjorde besättningen på ett engelskt
fartyg "Bounty" i närheten af Tongaöarna i april
1789 myteri mot sin kapten Bligh (se denne)
samt utsatte honom och 18 andra i en båt,
hvarefter en del af den öfriga besättningen
(ledaren och 8 andra engelsmän, jämte 6 män och
12 kvinnor från Tahiti) i jan. 1790 landsteg på
P. och uppbrände Bounty. Förräderi, mord och
dryckenskap voro i början regel på ön, så att
1800 af de ursprungliga kolonisterna endast
en man fanns vid lif, nämligen Alex. Smith
(senare kallad John Adams). Under tiden växte
ett yngre släkte upp, som under Smiths ledning
bildade ett fullkomligt patriarkaliskt samhälle,
utmärkt genom arbetsamhet, sederenhet och
religiositet. Kolonien var obekant för den yttre
världen ända till 1808, då den påträffades af
ett amerikanskt fartyg. Sedermera besöktes den
af flera engelska fartyg och erhöll åtskilligt
understöd af brittiska regeringen. Efter Adams’
död (1829) öfvertog John Nobbs, som efter ett
äfventyrligt lif kommit till ön 1828, ledningen
af kolonien. Af fruktan för torka flyttade
öborna 1830 - då uppgående till 87 pers. -
till Tahiti, men återvände redan 1831 till sin
ö. Då brittiska regeringen befarade, att ön ej
skulle kunna lämna den växande befolkningen
tillräcklig näring, lät den 1856 öfverföra
hela befolkningen, 194 pers., till Norfolk;
men redan 1858 återvände två familjer till
P., och deras exempel följdes sedan af andra.
(J. F. N.)

Pitcairnia [-kärnia], bot. Se Bromeliaceæ.

Pitch [pi’tj], eng., mus., tonhöjd, stämning.

Pitchpine [pi’tjpäin], eng. (af pitch, beck, och
pine, tall), ett slags tall, Pinus australis, och
virke däraf, hvilket i ganska stora kvantiteter
införes till Europa från Nord-Amerika. Träet
är synnerligen hartsrikt och hållbart, ehuru
ej så elastiskt som vanlig fur, och kan fås
i mycket stora dimensioner. Jfr Tallsläktet.
A. W:sonM.

Pite. 1. Se Piteå. -2. [pit], fr., bot. Se P
i ta.

Pitekoid (af grek. pithekos, apa), adj., ap-,
apliknandc, från aptillståndet härstammande.

Pitesci [piteji], hufvudstad i länet
(judefi Arge? i Rumänien (Valakiet), vid
Donaus biflod Arges (Ardsjisj) och järnvägen
Hermannstadt-Bukarest. 15,570 inv. (1900).

Piteå (Pite), stapelstad i Västerbotten,
Norrbottens län, ligger synnerligen vackert
vid norra sidan af Pite älf, omkr. 10 km. från
hafvet, till större delen på en ö, Häggholmen,
som till följd af landets höjning nu är i det
närmaste landfast, till en mindre del på en
ö. om denna från fastlandet utskjutande udde, den
s. k. Norrmalm (med kyrkan, läroverket m. m.),
från hvilken stadens hufvuddel skiljes genom
Kyrksundet. Mot s. är Häggholmen medelst en bro
öfver Strömsundet förenad med Pitholmen. Stadens
område, till stor del bestående af öar i
Bottniska viken, bland dem några donations jordar
inom P. landskommun, utgör 3,560 har, satta till
3 mtl. Taxeringsvärdet å fastigheter 4,254,800
kr. (1913), hvaraf 382,100 kr. å bevillningsfria
och 700,600 kr. å jordbruksfastighet. Den
uppskattade inkomsten af kapital

och arbete (1913) var 924,300 kr. I
kommunalskatt erlades 1914 kr. 6: 65 per 100
kr. inkomst. Folkmängden, 2,534 pers. (1913),
är i det närmaste densamma som för 25 år sedan
(2,570 pers. år 1888). Den var 831 år 1800
och 1,405 år 1850. Stadens tillgångar voro
1912 bokförda till 1,335,057 kr., skulderna
till 666,890 kr. P. är reguljärt anlagdt
och bebyggdt. De förnämsta byggnaderna äro
samskolan, nya hotellet (fig. 3) Och kyr-
Fig. 1. Piteås vapen. kan (den senare af trä;

fig. 4). Staden har en sexklassig samskola,
sparbank (1852), afdelningskontor af
Stockholms handelsbank och Norrlandsbanken,
länslasarett, provinsialläkare, stadsläkare
och lasarettsläkare. Omkr. 2 km. utanför
staden, på Pitholmen, uppfördes 1889-93 ett
hospital. Staden har elektrisk belysning sedan
1895. Från tryckerier i staden utges "Norrbottens
allehanda" och "Norrbottensposten" (hvardera
2 ggr i veckan). Hufvudnärin-gar äro handel,
sjöfart och fiske. Hamnen närmast staden är
både grund och trång, men eljest finnas inom
hamnområdet flera rymliga lastageplatser,
bl. a. vid Löfholmens, Bergsviks, Storfors’,
Munksuncls och Skuthamns ångsågar. Vid Bergsvik
finnes ock en stor ångkvarn, tillhörig Storfors
a.-b. Industrien inom staden är obetydlig
(1912 8 små företa? med 30 arb. och ett
tillverkningsvärde af 196,000 kr., hvaraf 130,700
kr. på ett par garfverier). Stadens hamn besöktes
1912 af 1,058 ankomna och af gångna fartyg om
sammanlagdt 304,186 ton, hvaraf i utrikes fart
148 om 93,449 ton, hvilka i hamnafgifter för
fartyg och varor erlade 27,200 kr. Ett rederi
i staden egde l ångfartyg om 45 ton. I kyrkligt
hänseende bildar staden sedan 1901 ett särskildt
pastorat inom Norrbottens södra kontrakt, Luleå
stift. Vid val till riksdagens Andra kammare
tillhör staden länets södra valkrets. - Staden
erhöll sina första privilegier 12 maj 1621, då
birkarlar, landsköpmän och handtverkare fingo
befallning att lämna sina gårdar och slå sig ned
på den för den nya staden utsedda platsen vid
landsförsamlingens kyrka, den nuv. Gammelstaden,
6 km. i n. v. Genom k. br. 1627 upprättades en
trivialskola, som på 1650-talet hade en rektor,
en konrektor och en apologist. Genom en eldsvåda
i juli 1666 ödelades staden, hvarefter den 1668
flyttades till sin nuvarande, för sjöfarten
lämpligare plats. Ett samtidigt förslag att
kalla staden Hedvigsstad afstyrdes. Det rådande
handelstvånget lade länge band på dess handel och
sjöfart, och andra olyckor tillstötte: plundring
af ryssarna 1716 och dess nästan fullständiga
förstöring genom dem 14 juni 1721. Den byggdes
långsamt upp och förde ett tynande lif, tills
genom 1765 års riksdagsbeslut handelstvånget
lossades och staden" fick jämte Umeå, Luleå och
Tornea stapelrätt vid Ratan och sedermera egen
stapelrätt. När Norrbottens län 1810 bildades,
blef P. dess residensstad och var,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:49:24 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free