Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk jämvikt - Politisk lag - Politisk myndighetsålder. Se Myndighetsålder, sp. 44 - Politisk vers, metr. - Politi-, ämbets- och byggningskollegium. Se Handels- och ekonomikollegium - Polityr - Polityrsprit - Politzer, Adam - Polivka, Jiri - Poliziano, Angelo - Polizzi Generosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1247
Politisk lag-Polizzi Generosa
1248
Wienkongressen (1814-15) efter Napoleons
fall betrygga jämvikten i Europa, men
nationalitets-sträfvandet bröt sig oemotståndligt
fram och förändrade under 1800-talets lopp
väsentligen de af Wienkongressen utstakade
gränserna. Jämviktspolitiken har dock därför
icke förlorat sin betydelse. Om den nu fått
dela inflytande med nationalitetsprincipen
(liksom under 1500- och 1600-talet med
religionsintresset), så är den i stället på väg
att få en förut okänd omfattning. Till följd af
kommunikationsväsendets oerhörda utveckling under
vår tid börjar nämligen hela vår planet alltmer
bli ett gemensamt kulturområde, och härigenom
skapas underlaget för jämviktspolitikens
utväxande från europeisk till "planetarisk". Dess
problem är ej längre blott förhållandet mellan de
europeiska staterna och särskildt mellan Europas
sex stormakter, England, Tyska riket, Frankrike,
Ryssland, Österrike-Ungern och Italien, utan
också dessas förhållande tih de två nya,
utomeuropeiska stormakterna Nord-Amerikas
förenta stater och Japan, samt reglerandet af
de konflikter, som kunna uppstå genom samtliga
stormakternas täflan om inflytande öfver förut
utanför den västerländska intressesfären stående
delar af vår jord. S. B.
Politisk lag, jur. Se Lag, sp. 810.
Politisk myndighetsålder. Se Myndighetsålder,
sp. 44.
Politisk vers, metr., i grekiska metriken en på
accent, ej kvantitet byggd vers, särskildt en
fem-tonstafvig, jambisk sådan. Den förekom i den
bysantinska litteraturen och i folkliga dikter.
Politi-, ämbets- och byggningskollegium. Se
Handels- och ekonomikollegium.
Polityr (lat. polüüra), glansslipning;
glatthet och glans; möbelfernissa (bestående
af schellack löst i sprit); yttre förfining i
umgängessätt, tal och seder; hyfsning, folkskick,
belefvenhet. Se P o-1 e r a.
Polityrsprit, med terpentinolja eller
kamfer de-natureradt brännvin, som användes
vid polering och beredning af polityr.
G- H-r.
Politzer [på’-], Adam, österrikisk öronläkare,
f. 1835, med. doktor 1859, blef 1861 docent,
1870 e. o. och 1895 ordinarie professor i
öronsjukdomar vid universitetet i Wien. Han
är en af samtidens förnämsta öronläkare. Af
hans skrifter märkas Die beleuchtungsbilder
des trommelfells (1865), Lehr-buch der
ohrenheilkunde (1878; 5:e uppl. 1908), Die
anatomische und histologische zergliederung
des menschlichen gehörorgans im normalen
und kranken zustand (1889), Atlas der
’beleuchtungsbilder des trommelfells (1896)
och Geschichte der ohrenheilkunde (1907-13). I
sammanhang med sin klinik har P. bildat en
mycket rikhaltig samling af anatomiska och
patologisk-anatomiska preparat af hörselorganet.
R- T-dt.
Polivka [på’l-], J i f i, tjechisk språkforskare,
f. 1858, blef 1885 docent och 1895 professor
i slavisk filologi vid Prags tjechiska
universitet. Bland hans många skrifter af
språkhistoriskt, textkritiskt och folkloristiskt
innehåll märkas hans i "Archiv fur slavische
philologie" publicerade studier Zur ge-schichte
des physiologus in den slavischen literaturen,
Vita Adae et Evae in der altböhmischen literatur
och Die apokryphische erzählung vom tode
Abrahams, dessutom Slavische beiträge zur ver-
gleichenden märchenkunde (i "Zeitschrift fur
östcr-reichische volkskunde"). På tjechiska
har P. skrif-vit bl. a. Krönika o Bruncvikovi
v ruské literatufe, Roman o Apollonovi Tyrském
v literatufe ceské, polske a ruské och den
komparativa studien O Srov-ndvacim studiu tradic
lidovych. A-d J.
Poliziano [pålitsiänå], A n g e l o, italiensk
skald och humanist, f. 1454 i Montepulciano
(efter hvilken ort han tog sitt tillnamn;
egentl, hette han Ambrogini), d. 1494 i Florens,
invigdes i Florens uti klassisk lärdom af samme
lärare som Lorenzo de’ Medici, hvilken vardt hans
beskyddare. Mellan sitt trettonde och nittonde
år författade P. bref på latin och epigram på
grekiska, öfversatte fyra böcker af "Iliaden" på
latinsk vers och utgaf en edition af Catullus. Ej
mindre brådmogen var han som skald på inhemskt
tungomål. Knappt femtonårig, diktade han sina
berömda Stanze per la giostra di Giuliano de’
Medici och, adertonårig, dramat Orfeo. Han sattes
till lärare för Lorenzos söner, utnämndes 1480
till professor i antika litteraturen i Florens
och vardt sedermera kanik vid katedralen. -
Som filolog vann P. europeisk berömmelse. I
synnerhet inom textkritiken var hans verksamhet
banbrytande. Han föreläste med hänförelse öfver
de gamles verk och odling. På latin diktade han
större poem (Manto, Ambra, Rusticus, Nutricia),
som i tonens och ingifvelsens äkthet tafla med
urbilderna, och hans filologiska uppsatser,
Miscellanea (1489), blefvo länge beundrade
och efterliknade. Bland italienska skalder är
P. den bäste mellan Boccaccio och Ariosto. Hans
ofvan-nämnda "Stanze", bestående af 168
strofer ottave rime på toskanska folkspråket,
förhärliga med mytologisk apparat Giulianos
uppträdande i ett tor-nerspel (samtidigt med
att Lorenzos besjöngs af Luca Pulci). Fastän
planlös och ofullbordad, gaf dock denna dikt
genom sin klangrika versifikation och sitt
soliga behag uppslaget till poesiens förnyelse
uti Italien. Skildringen af Venus’ ö, Cypern,
imiterades senare af Ariosto och Tasso. P
:s sorgespel "Orfeo’:, med antika körer och
många lyriskt sköna ställen, innebar fröet
till såväl renässansens herdedrama som den
moderna operan. Hans lyriska dikter (Rime) äro
tjusande toskanska sånger i folklig ton. Som
ögonvittne till utbrottet af familjen Pazzis
sammansvärjning mot medicé-erna skildrade P. den
på latin i Pactianæ conjura-tionis commentariolum
(1478). Vidare märkes samlingen af hans bref,
Epistolæ (1519). Hans "Prose volgari inedite e
poesie latine edite e inedite" och hans grekiska
epigram utgåfvos 1867, hans "Opera omnia"
bl. a. 1534 och de italienska dikterna 1863,
af Carducci. Jfr Kuberto, "Studi sul P." (i
"Kivista di filologia", XII, 1884).
Polizzi Generosa [påli’ttsi djeneråsa], stad
i italienska prov. Palermo (Sicilien), 917
m. ö. h., vid foten af Monte Salvatore. 8;H2
inv. (1911)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
