- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1307-1308

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polynesierna - Polynesiska språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utveckling. Mönstren äro noga bestämda genom ålder
och sed; tatueringsakten är högtidlig och ger
anledning till stor festlighet för hela byn. En
stor del af polynesierna, t. ex. samoanerna,
egna stor omsorg åt kroppens vård och
utsmyckning samt ha utprägladt sinne för
det sköna. Detta står i samklang med deras
i allmänhet goda egenskaper; de äro nämligen
rättrådiga, fridsamma, glada, gästvänliga och
ordningsälskande. – Bostäderna äro af trä och
försedda med ett relativt högt tak, i midten
sadelformigt, i båda ändarna rundadt. Husgerådet
är obetydligt. Krukmakarkonsten är okänd;
kvinnorna visa stor konstfärdighet vid
tillverkningen af flätningsarbeten, speciellt
korgar och solfjädrar i vackra mönster. Männen
bygga präktiga kanoter, dels enkla med utliggare,
dels dubbla med påsatt plattform och segel. Man
företar djärfva sjöresor och håller noga reda på
strömmar, vindar m. m. Dessutom visa männen stor
skicklighet i bearbetning af trä. Piktografi
synes varit känd endast på Påskön. Redskap
och vapen (yxor, drillborr, spjut, klubbor,
slungor m. m.) göras af musslor, sten och trä. –
Födan utgöres mest af kokosnötter, apbrödträdets
frukter, bananer, taro, jams, sockerrör samt
svin, höns, vilddufvor och slutligen hafvets alla
alster: fisk, skaldjur, musslor, sköldpaddor och
bläckfiskar m. m. Polynesierna äro nämligen också
synnerligen skickliga i att fiska och dyka. Som
njutningsmedel användes kava, en dryck, beredd på
roten af Piper methysticum. – Seden att förbjuda
vidrörandet af ting eller personer, beträdandet
af platser m. m. genom att förklara dem vara
tabu har troligen uppstått i Polynesien. –
Dans och sång ingå som hufvudbeståndsdelar
i polynesiernas lif. – Religionen känner ett
högsta väsen, tänkt som förkroppsligadt i solen
(Tagaloala), samt eger en skapelseberättelse.

Nya Zeelands invånare kallas
maori. Hufvudsakligen de socialt högre klasserna
visa den polynesiska typen, hvaremot den öfriga
befolkningen, som är mörkare och kortare med
mer krusigt hår, torde utgöra återstoden af de
urinvånare, som polynesierna här förefunno vid
sin invandring för omkr. 600 år sedan. För maori
särskildt utmärkande är det utpräglade sinnet
för ädla linjer, som tagit sig uttryck i deras
tatuering och i de konstnärliga sniderierna på
redskap, båtar, statyer och bostäder (se
Nya Zeeland, fig. 4 o. 5).

Efter européernas ankomst ha stora förändringar
försiggått med polynesierna. Många ha blifvit
kristna (protestanter); många kristna legender
ha upptagits i den rika, inhemska mytologien. –
På vissa öar, Hawaii, Samoa, Nya Zeeland,
har infödingarnas civilisation fortskridit så
långt, att de nu t. o. m. ha egna parlamentariska
institutioner. Å andra sidan har civilisationen
gjort infödingarna lata och oföretagsamma samt
minskat deras antal genom sjukdomar. Därjämte
undanträngas infödingarna af invandrare från
Kina, Japan och Europa; rasblandning eger äfven
rum, och polynesierna synas ganska hastigt gå
sin undergång till mötes. Den polynesiska rasen
har utförligt skildrats af A. Fornander i "An
account of the polynesian race" (1878–85); se
vidare Wood, "Natural history of man" (1875),
Krämer, "Hawaii, Ostmikronesien und Samoa"
(1900), Parkinson, "30
jahre in der südsee" (1907), och Buschan,
"Illustrierte völkerkunde" (1910).
G. B-n.

Polynesiska språk kallas alla de språk, som
talas på öarna i det egentliga Polynesien (utom
Mikronesien och Melanesien) fr. o. m. Nya Zeeland
och Tongaöarna i v. t. o. m. Påskön i ö. Den
austronesiska grenen af de austriska språken
(hvartill äfven räknas de austroasiatiska
språken i Främre och Bortre Indien), äfven
benämnd den malajisk-polynesiska språkstammen
(se d. o.), uppdelar sig i en indonesisk gren
och en melanesisk-polynesisk, bättre som

0 c e a n i s k betecknad gren. Denna
består sålunda i 1. den m e l a n es i s k-m
i krön e s is k a, 2. den polynesiska gruppen.
De mest kända af denna senare grupp äro: maori
på Nya Zeeland, Samoa-, Tonga-, Tokelau-,
Marquesas- och Ha-waii-öarnas språk samt
Tahitidialekten på Säll-skapsöarna;
vidare de rarotongaiska och mangea-iska
(på Hervey-öarna), mangarevaiska (på
Gam-bieröarna), paumotuiska (på Paumotu-
1. Tuamotu-öarna), rapuaniska (på Påskön);
under det att den melanesiska gruppen
omfattar språken på de södra Salomonöarna,
Fidji-öarna och Rotuma, Nya Kaledonien,
Loyalty-öarna, södra Nya Hebriderna, de norra
Salomonöarna, hela mikronesiska ögruppen
(utom Marianerna och Palau-öarna),
Bismarck-arkipelagen och Nya Guinea.
Jfr F. Muller, "Die sprachwissenschaft"
(1876-87), och Finck, "Die sprachstämme
des erdkreises" (1909). Som exempel
på dessa språks byggnad kan tjäna
samoanskan hos Finck, "Die haupttypen
des sprachbaues" s. 84 ff. (1909).
Stående på den lägsta utvecklingsgraden
inom den malajisk-polynesiska språkstammen,
karakteriseras de polynesiska språken
morfologiskt af de grammatiska
funktionernas uttryckande genom lösa
partiklar samt fonetiskt af fattigdomen på
konsonantljud - g. d, b, j, s (eller h), l (eller
r) saknas - och af de fem vokalernas (a, e, t,
o, u) följande på hvarandra med själfständigt
uttal utan alla diftongljud, t. ex.
Hawaii hooiaioia, "intygad", ua oia au,
"det är jag". Dock är denna vokalhop-ning icke
ursprunglig, utan, som synes af jämförelse
med de malajiska språken, uppkommen genom
bortfall af konsonanter (såsom i portugisiskan

1 förhållande till latinet och
spanskan), t. ex. tonga oo, moln,
malaj. awan. Accenten ligger i regel på
penultima, t. ex. haw. löhe, höra, lohéa, höras.
Vid ordbildningen spelar reduplikationen
en långt betydelsefullare roll än i våra språk.
Så bildar den vid verb icke blott frekventativa
och intensiva stammar, t. ex. maori liaere, gå,
haere-liaere, promenera, kat, äta, kakai,
äta glupskt, utan äfven komitativa, t.
ex. tonga no/o, bo, nonofo, sammanbo
(med någon), horo, springa, hohoro,
springa i kapp. Vid adjektiv bildar den dels
superlativ, t. ex. maori nui, stor,
nunui, mycket stor, dels (vid anslutning
till föregående substantiv) plural, t.
ex. maori ika pai, fisk god (= god fisk),
ika papai, goda fiskar. För öfrigt är
adjektivet fullkomligt oböjligt och
står som biord efter och som predikat
före substantivet. Genus saknas, men
ändock finnes, märkligt nog, bestämd och
obestämd artikel. Plural uttryckes genom
reduplikation, t. ex. samoa julu, hårstrå,
julufulu, hår, eller genom ord,
som betyda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:32:38 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free