- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1401-1402

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porslin - Porslinsblomma, bot. Se Hoya - Porslinsjaspis - Porslinskitt, tekn. Se Kitt, sp. 167 - Porslinskrabbor, zool. - Porslinslera. Se Färg, sp. 274, och Kaolin - Porslinsmålning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hållet europeisk ornering, men af österländsk
tillverkning hos oss ännu öfverallt
anträffas. Exempelvis kunna nämnas bålar
med efterbildning af svenska bankosedlar
o. d. – Å andra sidan manade alstren af denna
industri till efterbildning i Europa, där
dock den väsentligaste förutsättningen för
porslinstillverkning, kaolinleran, ännu var
okänd. Så uppstod på 1600-talet, med Delft till
hufvudort, den holländska fajans-industrien,
hvilken rörde sig med kinesisk-japanska former
och liknande ornering och som i sin ordning
mäktigt inverkade på fajanstillverkningen
i hela det öfriga Europa (se Fajans). Så
uppstod vidare vid slutet af 1600-talet
det ofvannämnda franska fritt-porslinet,
Sèvres-fabrikens sedermera så berömda "porcelaine
à pâte-tendre", i hvilket ingingo soda, gips,
kalk, sand, gummiartade beståndsdelar o. s. v.,
men ännu ej kaolin. Genom sin konstnärliga
dekoration, godsets mjuka, gräddlika glans,
väl äfven genom sin sällsynthet ha "vieux
sèvres"-tillverkningarna från 1700-talets midt
(se fig. 2) vunnit stort anseende. Liknande
fabrikat tillverkades äfven på åtskilliga
andra orter i Frankrike, och äfven i Sverige
anställde man vid den gamla Mariebergs-fabriken
försök i samma riktning. – Slutligen upptäcktes
kaolinleran äfven i Europa. Detta skedde genom
Johann Friedrich Böttger (se denne), apotekare,
alkemist och guldmakare, i tjänst hos August
den starke af Sachsen. Det första äkta naturliga
porslinet tillverkades af honom 1709, och Meissen
blef Europas första, egentliga porslinsfabriksort
(jfr vidstående fig. 4 samt fig. 14 å färgpl.
till art. Keramik). Tillverkningssättet
hölls i början hemligt, men snart spred sig
kännedomen därom till andra håll. Kaolin
upptäcktes flerstädes, och det blef under
1700-talet ett mod att för nästan hvarje hof
anlägga en privilegierad porslinsfabrik. Så
uppstodo fabrikerna i Wien, Berlin, Fürstenberg,
Nymphenburg, Ludwigsburg o. s. v. På samma
sätt gick det i andra länder, i England och
Ryssland, i Holland, Danmark och Sverige,
men äfven i Italien, Spanien och Frankrike,
där Sèvres efter 1768 började tillverka jämväl
"porcelaine à pâte-dure", d. v. s. naturligt
äkta porslin (jfr fig. 3). England blef
hemorten för det ofvannämnda naturliga
fritt-porslinet (Chelsea m. fl. orter). –
Den europeiska porsiinstillverkningen lånade
till en början sina former och sin dekoration
från det kinesisk-japanska porslinet; senare
gjorde sig rokokons stiluppfattning gällande
(jfr fig. 5). Den fann i porslinet ett
synnerligen tacksamt material och framträdde
icke blott i grundformerna, utan äfven i den
plastiska och i den målade dekorationen. Under
århundradets senare hälft visade sig äfven på
porslinstillverkningens område den antikdyrkan,
som karakteriserar tiden. Man sökte för moderna
ändamål använda antika vasformer eller åtminstone
att till cirkeln och cylindern återföra rokokons
svängda konturer. Öfver de sålunda vunna odelade
ytorna utbreder sig en på antika figur- och
prydnadsmotiv grundad dekoration. Här är fabriken
i Wien synnerligen anmärkningsvärd. I Sverige
tillverkades det första porslinet vid Marieberg
(se fig. 6) den tid (1767–69), som P. Berthevin
förestod fabriken. Tillverkningen fortsattes
sedermera under hans efterträdare H. Sten och
upptogs slutligen vid 1800-talets midt äfven vid
Rörstrand. F. n. (1915) tillverkas porslin både
vid Rörstrand och Gustafsberg, hvilkas hufvudfabrikation dock utgöres af
annat keramiskt gods (fajans o. s. v.). 1898
grundades Göteborgs porslinsfabrik, 1910
Gäfle porslinsbruk och 1911 Lidköpings
porslinsfabrik. År 1911 steg värdet af
tillverkningarna vid dessa 5 fabriker till
4,76 mill. kr.; de sysselsätta nu tills. 2,209
arbetare.

Den moderna porslinstillverkningen har till
en stor del beträdt nya banor. Ifrån att
vara en förnäm lyxartikel har det hållfasta
porslinet på många håll öfvergått till en
billig förbrukningsvara, naturligtvis föga
dekorerad. Så är t. ex. fallet i Tyskland,
där simpla kaffekoppar, tallrikar o. d. ofta
finnas utförda i tjock porslinsmassa. Samtidigt
har dock den rent konstnärliga produktionen vid
alla fabriker tagit ett ofantligt uppsving. Man
har också med kemiens hjälp för olika ändamål
sammansatt och profvat nya lerblandningar,
glasyrer och färger. Så t. ex. står det porslin,
som tillverkas vid de svenska fabrikerna, i
allmänhet ganska nära det ofvannämnda engelska
naturliga fritt-porslinet. Rörstrand har dock
äfven specialiserat sig på fältspatäkta porslin
och framställer däraf konstindustriella föremål
(se fig. 7). Sèvres har i sitt "porcelaine
nouvelle" åstadkommit en ny och förträfflig
massa, och på liknande sätt experimenteras vid de
stora engelska och tyska fabrikerna. Dekorationen
följer i det hela samma riktning som öfriga
arter af konstindustrien, i det att den
konstnärliga pånyttfödelse, som vid sekelslutet
gör sig gällande på dekorationskonstens alla
områden, äfven här visar sig i en fri personlig
formgifning, löst från beroendet af de historiska
"stilarna". I konstnärligt afseende ha de två
stora danska fabrikerna "Den kongelige" (se
fig. 8), som utvecklat underglasyrmålningens
teknik, och "Bing og Gröndahl" på senare år
ryckt fram i första ledet. Svenska staten
eger en i Nationalmuseum utställd, ganska
rik och representativ samling porslin från
olika länder och tider. – Litt. Bland de
under senare år talrikt utgifna handböckerna
i porslinstillverkningens historia kunna
följande anbefallas: Ad. Brüning, "Porzellan"
(1907), R. L. Hobson, "Porcelain" (1908), och
L. Schnorr von Carolsfeld, "Porzellan" (1912).
Upk.*

Porslinsblomma, bot. Se Hoya.

Porslinsjaspis, en porslins- eller
jaspisliknande, gulaktig eller gulgrå,
ofta brokigt randig, hård stenart, som
bildats af skifferleror eller leror genom
dessas bränning och förglasning eller
nästan smältning till följd af hettan från
närliggande, i brand råkade stenkolsflötser
eller uppträngda eruptiva bergmassor.
E. E.

Porslinskitt, tekn. Se Kitt, sp. 167.

Porslinskrabbor, Galatheidæ, zool., en familj
inom gruppen Anomura och ordningen Decapoda
bland kräftdjuren, igenkänd genom det ovala,
med ett starkt, tvärstrimmigt pansar försedda
cefalotho-rax ("hufvudbröststycket"). Bakkroppen
har ansenlig storlek och är lika bred som
framkroppen, endast föga omböjd samt försedd
med väl utvecklad stjärtfena. Frambenen
ha stora gripklor. Många af dessa krabbor
uppsöka tomma snäckskal, i hvilka de skydda
bakkroppen. Flera lefva på stora djup.
O. T. S. (L-e.)

Porslinslera. Se F ä r g, sp. 274, och Kaolin.

Porslinsmålning. Målning på porslin och fajans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:34 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free