Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sevene ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
restaurerades 1857 med ringa arkeologisk
noggrannhet, men den utomordentliga skönheten
hos några af dess detaljer, såsom jungfrugården
(fig. 2), ambassadörernas sal, lifgardets gård
(patio de la montería) och ingången till de moriska
kungagemaken (se fig. i art. Alcázar), täflar med
Alhambras. Arkitektoniskt märkliga äro ock Casa Lonja,
urspr, börsbyggnad (1583–98), nu jämte handelskammare
inrymmande det indiska arkivet, den fullständigaste
samling handlingar rör. upptäckten, eröfringen och
förvaltningen af Spanska Amerika och Filippinerna
(32,000 legajos l. portföljer), Casa del ayuntamiento
(stadshuset, se fig. 3), 1526–64, med stadsmuseum
och bibliotek, Casa de Pilatos (från början af
1500-talet), tillhörigt hertigen af Medinaceli, med
bibliotek och konstsamlingar, Patio de los Naranjos
(Orangegården), gården till den gamla moriska moskén,
omedelbart n. om katedralen, Biblioteca Colombina,
ö. om den förra, ett af Fern. Columbus bildadt
bibliotek (42,000 bd och flera handskrifter), rikt
på arbeten rörande Amerikas upptäckt. Den af Alfons
X 1256 inrättade skolan blef 1502 universitet (i
ett f. d. jesuitkollegium), med 3 (sedan 1868 4)
fakulteter och omkr. 1,100 stud. samt bibliotek.
Öfriga bildningsanstalter äro ett institut, en
teknisk skola, prästseminarium och lärarseminarium
samt ett provinsmuseum (i ett f. d. kloster) med
oskattbara verk af S:s målarskola (1500–1600-talen):
Velasquez, Murillo (båda födda i S.), Zurbarán,
Roelas, Herrera d. ä., Pacheco, Valdés Leal, Goya,
Martin de Vos m. fl., i förening med konstakademi
(1849) och arkeologiskt museum (1867). – Staden
har en icke obetydlig industri: tillverkning af
maskiner, tobak (en mycket stor cigarrfabrik, som
sysselsätter omkr. 5,000 kvinnor), choklad, tvål,
öl, likörer och siden. De kgl. artilleriverkstäderna
och järngjuterierna äro mycket betydande. Förstaden
Triana på högra sidan af Guadalquivir är nästan
uteslutande bebodd af de fattigare klasserna och ett
bekant tillhåll för zigenare. Den har sedan urminnes
tider varit krukmakares förstad, men lergodsindustrien
har de senaste årtiondena fått flera stora fabriker
i olika delar af staden, och i det sekulariserade
kartusianklostret Cartuja sysselsätter en engelsk
firma flera tusen personer. Staden exporterar
vin, sydfrukter, järn-, koppar- och blymalmer,
kvicksilfver, olja, korkbark och ull samt inför kol,
trävaror, järn, kolonial- och manufakturvaror, lin
och hampa.
Historia. S. var urspr. en iberisk besittning
och kallades af romarna Hispalis eller Colonia
Julia Romula. Under Augustus erhöll S. ställning
som romerskt municipium. I vandalernas rike var
S. hufvudstad. Under västgoternas välde kom det
531 och eröfrades 712 af araberna. Sin högsta
blomstring nådde staden som en af den arabiska
kulturens medelpunkter i Spanien. I abbasidernas
kalifat under 1000-talet var S. hufvudstad, och dess
folkmängd skall då ha stigit till 400,000. 1091 föll
staden i almoravidernas händer och besattes 1147
af almohaderna, i hvilkas välde det äfvenledes var
hufvudstad. Efter långvarig belägring eröfrades
den 1248 af Ferdinand af Kastilien. Ehuru den
kastilianska eröfringen krossade den rika moriska
kulturen, lyckades staden dock åter under 1500-
och 1600-talen vinna stort uppsving.
Detta betingades af, att den 1501–1720 egde
uteslutande rätt till handeln på Amerika. I
S. residerade sedan 1500-talets början Indiska rådet,
den högsta förvaltningsmyndigheten för kolonierna. Sin
ställning som transoceansk handelsstad förlorade
S. genom Guadalquivirs uppgrundning på 1700-talet. I
S. slöts 1729 en allianstraktat mellan Spanien,
Frankrike och England. Staden plundrades 1810 af
fransmännen. Där bildades 1808 centraljuntan,
och dit flydde 1823 cortez. S. utgjorde 1873
den främsta stödjepunkten för den federalistiska
rörelsen. Litt.: Gallichan, "The story of S." (1903).
1. (J. F. N.) 2. Wbg. E. N-nn.
Sevlijevo, befäst bulgarisk stad n. om Balkan, okrug
Tirnovo, vid Rusica, en biflod till Jantra. 9,712 inv.
(1905).
(J. F. N.)
Sevojoki, kronopark i Jukkasjärvi socken,
Norrbottens län, tillhör Jukkasjärvi revir af Luleå
öfverjägmästardistrikt. Kronoparken har enligt
bestämmelserna i K. M:ts befallningshafvandes i
Norrbottens län afvittringsutslag för Jukkasjärvi
socken 30 dec. 1896 bildats af gammal kronomark. Areal
18,350 har (1910).
S-r.
Sevo mons [måns], lat. Se Seveberget.
Sèvre [sävr], två floder i nordvästra Frankrike:
1. S.-Nantaise [nãtäs] rinner upp på
la Gâtine i dep. Deux-Sèvres, flyter i
nordvästlig riktning på gränsen mellan Vendée och
Maine-et-Loire samt faller fr. v. ut i Loire, inom
Loire-inférieure, midt emot Nantes. Längd 136 km. –
2. S.-Niortaise [niårtäs] rinner upp i
dep. Deux-Sèvres, flyter i västlig hufvudriktning
genom Charente-inférieure och faller ut i
Atlantiska oceanen, 18 km. n. om La Rochelle.
Längd 150 km. S. är segelbar för mindre farkoster
från Niort (70 km.) och för större fartyg från
Marans (17 km.), hvarifrån Canal de la
Vendée går till La Rochelle.
(J. F. N.)
Sèvres [sävr]. 1. Deux-Sèvres [dö-], departement
i västra Frankrike, bildadt af delar af de
forna prov. Poitou, Aunis och Saintonge samt
uppkalladt efter de båda floderna Sèvre-Nantaise
och Sèvre-Niortaise. 6,054 kvkm. 337,627
inv. (1911). Norra delen, la Gâtine [-ti’n], är
kuperad och har mager jordmån; södra delen, la
Plaine [plän], är en dels träskartad, dels mycket
bördig slätt. Jordbruket och boskapsskötseln äro
betydande. Bergsbruket ger järn, stenkol, antimon
och salpeter. Handeln är liflig, men industrien
mindre viktig. Dep. är deladt i 4 arrondissemang:
Niort, Bressuire, Melle och Parthenay. Hufvudstad
Niort. – 2. Stad i franska dep. Seine-et-Oise,
vid Seine, mellan Paris och Versailles. 9,317
inv. (1911; i hela kommunen 9,465). S. är berömdt
för sin stora, staten tillhöriga porslinsfabrik,
som, anlagd 1745 i Vincennes af markis de Fulvy,
flyttades till S. 1756 och inköptes af Ludvig XV
1759. Fabrikatet från S. kommer icke i handeln (med
undantag af hvad som utställes i försäljningssalen
i fabriken), utan utdelas till museer eller som
belöningar eller som gåfvor till främmande furstar och
diplomater. Fabrikens nuv. tillverkning utmärkes för
massans ovanliga jämnhet och glasyrens renhet. Sedan
1875 finnas i S. äfven en ateljé för glasmosaik och
emaljmåleri och sedan 1896 en skola i keramik. Det
1824 af Brongniard bildade keramiska museet innehåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
