Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibenik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoptryckta svans, hvilken är lika lång som bålen och
nästan naken. Baktårna äro försedda med ofullständig
simhud. Hela kroppen är för resten afpassad till
lefnadssättet i vatten. I könsorganens närhet finnes
en stor körtel, hvilken af söndrar en
starkt myskdoftande vätska. Hårbeklädnaden påminner
om bäfverns, men är kortare, tätt åtliggande,
mjuk och glänsande. Ullhåren äro mycket kortare än
stickelhåren. På ryggen är färgen brun, på buken
grå. Hannen uppnår en längd af 58 cm., hvaraf
svansen utgör nära hälften. Sibetråttan förekommer
i Nord-Amerika mellan 30:e och 69:e nordliga
breddgraden. Den är ett utprägladt vattendjur,
som lefver i sjöar och floder, simmar och dyker
med stor färdighet samt lifnär sig af råttor,
vattenväxter och sådana frukter, som finnas i vattnets
omedelbara närhet. Den är i rörelse förträdesvis
om natten och tillbringar dagen i en håla, som
den gräft i vattnets närhet och som består af en
kammare med många gångar, hvilka samtliga mynna ut
under vattenbrynet. Vinterbostaden utgöres af en
kägellik byggnad, hvars väggar bestå af hvarjehanda
gräs och vattenväxter, sammansmetade med dy. Som
sibetråttans päls utgör en viktig handelsartikel
(bisam-päls), dödas årligen ett stort antal af
dessa djur. Sibetråttan har nyligen lämnat ett
märkligt exempel på, huru artbildningen i naturen
kan försiggå. 1906 släpptes fyra par sibetråttor
från Canada ut vid Dobrisch i Böhmen; de förökade
sig så hastigt, att deras antal där 1914 uppskattades
till 2 mill. stycken. Men dessa äro mycket olika den
kanadensiska stamformen: fallen har blifvit glesare,
gröfre och fullkomligt förlorat sin glans; dessutom
har den bömiska bisamråttan alltmer utvecklat sig till
rofdjur och anställer särskildt i karpdammarna stor
förödelse; äfvenledes förtär den fiskrom, kräftor och
musslor. Alla försök att utrota detta skadedjur, hvars
päls blifvit värdelös, ha hittills misslyckats.
– I Florida förekommer en besläktad form, Neofiber
Alleni, hvilken företrädesvis genom sin cylindriska
svans skiljer sig från sibetråttan och är ett vida
mindre utprägladt vattendjur än denna. - Om ett
annat djur med namnet bisamråtta se Desman-näbbmus.
L-e.
Sibi. 1. Ett 1903 bildadt distrikt i Brittiska
Belutsjistan. 10.165 kvkm. 82,423 inv. (1911). Större
delen blef brittiskt område genom fördraget i Gandamak
1879, resten förvaltas under perpetuellt arrende
af kanen i Kelat. Dessutom öfvar brittiska styrelsen
politisk kontroll öfver det sydligare belägna, till
det egentliga Belutsjistan hörande Marri-Bugtilandet,
18,823 kvkm., 34,766 inv. (1911). – 2. Stad i nämnda
distrikt, vid Sind-Pishinjärnvägen, där Harnailinjen
och Quettalinjen mötas, och nära ingången till
Bolanpasset. 4,551 inv. (1901).
Sibiiu, stad. Se Hermannstadt.
Sibilant (af lat. sibilare, hväsa). 1. Hväsljud,
fonet., är en i sht i äldre fonetiska och
språkvetenskapliga arbeten använd term för
"s"-ljuden, men är äfven i denna användning tämligen
obestämd. Likställer man åter sibilant med hvad
tyskarna kalla zischlaut, förstår man därunder
den grupp bland frikativorna (spiranterna),
som omfattar a) *-ljud, d. v. s. mest interdentala
icke tonande (*) och tonande (*); b) s-ljud, mest
dentala, men äfven supradentala och palatala:
resp. s och z (af många olika arter och lägen)
samt sj-(s-)ljuden: resp. s och z. Jfr Frikativa
ljud och Konsonant. – 2. Med. Se Rhonchus.
1. K. F. J.
Sibir. 1. Rike. Se Sibirien, sp. 335. – 2. Stad. Se
Isker.
Sibiriakov [-kåff], Aleksander Michajlovitj, rysk
mecenat och hedersborgare, f. 1849 i Sibirien, där
hans fader var grufegare. Efter att ha studerat
i Zürich sökte han i sin fäderneort grundlägga
kemisk-tekniska fabriker, hvilket dock ej lämnade
önskade resultat. 1875, då han hörde talas om
A. E. Nordenskiölds färd till Jenisej, ställde han
genast 25,000 rubel till denne upptäcktsresandes
disposition. I kostnaderna för Vega-expeditionen
deltog S. med en tredjedel, hvarjämte han ensam
utrustade ångaren "Lena", som under början åtföljde
"Vega" fram till Lenafloden och som ännu trafikerar
denna flod. Då man var oviss om Vegaexpeditionens
öde, lät S., för att forska efter de saknade,
bygga ett särskildt fartyg, "A. E. Nordenskiöld",
hvilket dock förliste på Japans kust. S. har också
själf försökt sig som polarfarare. 1880 sökte han
med eget fartyg, "Oscar Dickson", framtränga till
Jenisej, men tog miste om dess mynning och inlöpte
i den v. därom belägna Gydaviken, där fartyget
instängdes af is, hvarefter han med samojedskjuts
begaf sig till Obdorsk, dit han anlände 29 dec. efter
70 dygns ytterst besvärlig resa. Där sände han en
hjälpexpedition till det infrusna fartyget, som dock
påföljande vår förliste vid islossningen. S. har
äfven sedermera ifrigt understödt företag, som afsett
att befordra Sibiriens kommunikationsanstalter;
sålunda bekostade han en serie undersökningar af
Tjuktjerhalfön och 1883 en af ingenjör R. Runeberg
utförd undersökning af Angarafloden samt undersökte
själf 1884 möjligheten af att genom en väg öfver
Ural förbinda Petjoras och Obs flodsystem. Äfven
senare har han gjort resor i Sibirien. S. blef 1879
led. af Vet. och vitt. samh. i Göteborg och 1880
korresp. led. af K. Örlogsmannasällskapet. Af
hans hand föreligga många uppsatser, äfven i
tyska geografiska tidskrifter, om sibiriska
kommunikationsleder och naturförhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
