Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sibirienne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ofvannämnda uppgift om banans längd äro
bibanornas (äfven Nikolsk-Chabarovsk-banans)
inräknade. Oberäknadt dessa är S. 6,108 km. och
den längsta af alla järnvägar. Genom densamma har
den aflägsna östern flyttats närmare Europa. En
resa från Berlin till Port Arthur, som på ångbåt
genom Sueskanalen tar 39 dagar och öfver Amerika 26
dagar, kan på sibiriska järnvägen göras på 21 dagar.
J. F. N.
Sibiriska kirgiser. Se Kirgiser, sp. 138.
Sibiriska kosacker. Se Kosacker, sp. 1121 -22.
Sibiriska kustprovinsen (ry. Primorskaja oblastj),
guvernement (oblastj, se d. o.) i ryska Sibirien,
utgöres af en smal landsträcka längs sibiriska
kusten från Tumen-ula (gränsflod mot Korea) i s. till
Pensjinabukten, nordligaste delen af Ochotska hafvet
i n. (sedan Anadyrprovinsen förenats med Kamtjatka
till ett nytt guv.). I s. går gränsen från Tumen-ula
till västra stranden af Chankasjön, därefter tvärs
öfver sjön samt mot n. utefter Ussuri till Chabarovsk,
sedan i rak linje upp till 52° n. br. för att sedan
slingra sig fram till Stanovojbergen, hvilkas kam
den följer ända till guv:s norra gräns. Längden
från s. till n. är omkr. 2,600 km., bredden högst
675 km., men flerstädes mycket mindre, på det
smalaste stället blott 50-60 km., arealen 547,330
kvkm. Södra delen utgöres af Ussurien l. Ryska
Mandschuriet. Utefter kusten s. om Amurs mynning
går Sichota Alin, från hvilken små floder flyta till
Amur i v. och till Japanska hafvet och Tatarsundet i
ö. Väster om Amur ligger en rad stora sjöar, Bolen
Odsjal, Jevoron, Udylbidsi, Tjiktjagirskoje o. a.,
f. ö. vidsträckta kärrtrakter. Norra delen, det smala
området mellan Stanovojbergen och Ochotska hafvet,
är ett skogigt och vildt bergland. Befolkningen,
som 1913 beräknades till 604,000 pers., består
öfvervägande af mandschuer och deras släktingar
tunguser samt längst i n. af lamuter. I området
mellan Tatarsundets norra del och Tugurviken
bor det lilla egendomliga folket giljakerna
(se d. o.). Endast södra Ussurien lämpar sig för
åkerbruk. I denna trakt ligger guv:s viktigaste stad
Vladivostok. Hufvudstad är emellertid Chabarovsk.
J. F. N.
Sibiriska mongoler. Se Mongolerna, sp. 905.
Sibiriska pesten, med., detsamma som
mjältbrand (se d. o.).
Sibiriska stadskosacker. Se Kosacker, sp. 1120-21.
Sibiriska tatarer. Se Kojbaler.
Sibiriska ärtträdet, bot. Se Caragana.
Sibirisk körfvelrofva, bot. Se Chærophyllum.
Sibirit, detsamma som siberit (se d. o.).
Sibirjaker, ättlingar af till Sibirien invandrade
ryssar.
Sibo, mandschuisk stam. Se Tarantsjer.
Sibofjärden, vik af Östersjön, som genom ett smalt
sund tränger norr ut mellan Tystberga och Bälinge
socknar i Södermanland, slutligen öfvergående i den
smala Sundhällafjärden.
Sibombe [-bå’m-] l. Sibambe, stad i sydamerikanska
republiken Ecuador, vid järnvägen Guayaquil-Quito,
90 km. s. om Chimborazo. I närheten ruiner af ett
inka-palats. J. F. N.
Sibonga [-bå’n,ga], stad på östra kusten af ön Cebú
bland Filippinerna. 25,848 inv. (1903).
Siboni [-åni]. 1. Giuseppe S., italiensk tenorsångare,
f. 1780 i Forli, d. 1839 i Köpenhamn, firades under
en lång följd af år som opera- och konsertsångare
i åtskilliga europeiska storstäder, blef 1819
direktör för k. teaterns sångskola i Köpenhamn och
upprättade där 1827 ett konservatorium. Bland hans
elever märkas J. Kristian Hansen och P. Schram.
– 2. Erik Anton Valdemar S., den förres son, dansk
tonsättare, f. 1828 i Köpenhamn, d. där 1892, elev
af J. P. E. Hartmann i Köpenhamn, M. Hauptmann och
I. Moscheles i Leipzig samt S. Sechter i Wien, var
1865-83 organist och musiklärare vid Sorö akademi. Han
gjorde sig bemärkt genom flera kantater, ett Stabat
mater, 2 symfonier, uvertyrer, en pianokonsert,
åtskillig kammarmusik, pianostycken och sånger
äfvensom operorna Karl II:s flugt (1861) och Loreley.
(E. F-t.)
Sibpur [sibpö’9], förstad till Howrah (se
d. o.). Jutefabriker, repslagerier, tegelbruk och
annan industri. Botanisk trädgård. Ingenjörskola med
af delningar för elektricitet och gruf vetenskap.
Sibsagar, Sibsagor [sibsägäVj. 1. Distrikt
i brittisk-indiska prov. Assam, divisionen Assam
valley, omkring Brahmaputra, 12,939 kvkm., med 690,299
inv. (1911), är till större delen en med gräs och rör
bevuxen slätt, genomskuren af en mängd vattendrag till
Brahmaputra. Ris- och teodling. Befolkningen utgöres
till större delen af mer eller mindre hinduiserade
assamiter. Distriktets hufvudstad sedan 1907 är
Jorhak, med omkr. 3,000 inv. – 2. Stad i nämnda
distrikt, vid Dikhu, omkr. 15 km. från dess förening
med Brahmaputra. 5,712 inv. (1901). Det var förr en
af hufvudstäderna för ahoms (se Ahom) stora dynasti.
Sibth., vid växtnamn förkortning för engelske
botanisten J. Sibthorp (se denne).
Sibthorp [si’bthåp], John, engelsk botanist, f. 28
okt. 1758 i Oxford, d. 8 febr. 1796 i Bath, blef
1784 med. doktor och Sherardiansk professor i Oxford,
konkurrerade med J. E. Smith som spekulant på Linnés
herbarium för Oxford-universitetets räkning, företog
1786-87 en resa genom Europa till Grekland för att
söka identifiera Dioscorides’ växter, deltog 1788 i
stiftandet af Linnean society och besökte återigen
Grekland 1794-95. Hans stora samlingar och öfriga
forskningsresultat, hvaribland 966 färgplanscher i
folio af grekiska växter, målade af österrikaren
Bauer och måhända de konstnärligaste botaniska
afbildningar, som finnas, utgåfvos postumt under
titeln Flora Græca (bd 1-7 af J. E. Smith, 1806-30,
bd 8-10 af J. Lindley, 1833-40; nytryck 1845 -46). Af
S. själf utgafs dessutom Flora oxoniensis (1794).
C. Lmn.
Sibylla, astron., en af småplaneterna.
Sibylla kallades i den klassiska forntiden en
kvinna, som i viss mån motsvarade forngermanernas
vala l. völva, sålunda sierska, som talade om
stundande ting, ingifven af en gud. I inspirationens
ögonblick visade sig hysteriska symtom: förvridna
drag, fradga om munnen och vilda åtbörder. Hvarken
Homeros eller Hesiodos känner några dylika inspirerade
kvinnor. Herakleitos (omkr. 500 f. Kr.) omtalar dem,
Platon talar om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
