- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
433-434

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigmund ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

433

Sigmund-Signal

434

"taboriterna" 1434 lidit ett afgörande nederlag,
erkände Böhmens ständer 1436 S. som konung. Före sin
död lät han hylla hertig Albrekt som sin efterträdare
i Böhmen och Ungern. Också kejsarvärdigheten tillföll
denne - S. skildras som en ridderlig och vinnande
personlighet, ehuru benägen för utsväfningar;
han var rikt begåfvad och initiativkraftig. Den
planlöshet och bristande uthållighet, som ofta
kännetecknade hans politik, hade delvis sin grund
i hans personliga läggning, men sammanhängde också
med svårigheten att på en gång tillgodose alla de
olikartade behof och intressen, som voro förknippade
med hans omfattande besittningar. Litt.: Aschbach,
"Geschichte kaiser Sigmunds" (4 bd, 1838-45), Lindner,
"Deutsche geschichte unter den Habsburgern und
Luxemburgern", II (1893), och Loserth, "Geschichte
des späteren mittelalters von 1197 bis 1492" (1903).
N. H-tz.

Sigmund [-mont], Karl Ludwig, ritter von Ilanor,
österrikisk läkare, f. 1810, d. 1883, blef 1837
med. doktor i Budapest och 1843 docent samt var
1849-83 professor i syfilidologi vid universitetet
i Wien. S. hörde till sin tids mest betydande
syfilidologer, och han inlade stora förtjänster i
afseende å en riktig uppfattning af syfilis som
folksjukdom och om dess behandling. Också inom
balneologien, klimatologien och epi-demiologien
vann S. ett berömdt namn och arbetade för radikala
reformer i det då rådande karantänsväsendet.
R. T-dt.

Sigmund Brestesön var af en ansedd släkt från
Färöarna, miste som barn sin fader och fördes till
Norge samt växte där upp hos en fridlös man på
Dovre. Sedan blef han hirdman hos Haakon jarl. Med
dennes hjälp gjorde han sig till herre öfver
Färöarna som skattskyldig under jarlen. S. deltog
986 i slaget i Hjörnungavåg och kämpade där mot
Bue Digre. 997 kallade Olof Tryggvesson honom
till Norge och öfvertalade honom att låta döpa
sig. S. lofvade så att omvända sina landsmän,
byggde en kyrka och sökte tvinga färingarna att
bli kristna, men hans frände Trond stod i spetsen
för det motsatta partiet, och S. blef dräpt 1002.
E. Ebg.

Signa, lat. Se Signum.

Signa [sirnja], kommun i italienska prov. Florens,
på Arnos högra strand, vid järnvägen Florens-Pisa
och äfven genom spårväg förenad med Florens. 8,927
inv. (1911). Maskinfabrik, halm-flätning.

Signac [sinja’k], Pierre, fransk miniatyrmålare,
f. troligen före 1624, d. 1684, var elev af
emaljmålaren Jean Toutin, verksam i Chateau-dun,
uppmärksammades af M. G. De la Gardie under dennes
ambassadresa till Frankrike och antog hans anbud
att träda i tjänst hos drottning Kristina. S. ankom
till Stockholm julaftonen 1646 och anställdes på
fördelaktiga villkor. Han fick fullt upp att göra. När
drottningen lämnade Sverige 1654, hade han målat 32
olika stora porträtt af henne, dessutom åtskilliga
miniatyrer i dosor och klockor. Ett briljanteradt
ur med figurrika allegoriska kompositioner på ytter-
och innersidorna - Kristina framställes i triumftåg
som segrarinna till lands och sjöss - finns i Statens
historiska museum ; där, liksom i Nationalmuseum och
i Riksbanken,

finner man porträtt i emalj eller miniatyr af
Kristina, Maria Eleonora, Karl X Gustaf, Karl XI som
barn, Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora d. ä. Han
målade äfven porträtt bl. a. af M. G. De la Gardie och
dennes gemål. Vid Kristinas bortresa stannade S. kvar
i Sverige och i sin befattning hos regenten. Han
användes mycket af drottning Hedvig Eleonora. 1661-63
åtföljde han 0. V. Königsmarck på dennes ambassad till
England och Tyskland och besökte då äfven Paris. 1665
sändes han med statsanslag till Paris med uppdrag att
för drottningens räkning måla miniatyrporträtt af de
konungar och furstliga personer, hvilkas residens han
skulle komma att besöka. De porträtt, som han utförde
under denna resa, finnas i Antellska samlingen i
Helsingfors’ statsgalleri. - S. tyckes ha haft mycket
svårt att utfå såväl sin aflöning som sitt honorar
för aflämnade arbeten. Han lefde likväl i Stockholm
under gynnsamma förhållanden, var förmöget gift
och skötte en kommissionshandel med konstsaker. Att
döma af hans i skämtsam ton hållna böneskrifter till
Karl XI synes han ha varit en gladlynt och jovialisk
man. Jfr uppsats af N. Sjöberg i "Ord och bild" 1907.
G-g N.

Signac [sinja’k], Paul, fransk målare, f. 1863 i
Paris, slöt sig till impressionisterna, till en
början till Monet och Guillaumin, därefter framför
allt till Seurat, hvars färgteori (nyimpressionismens
målningssätt med oblandade färger) han upptog. Från
1886 har han deltagit i independenternas utställningar
med landskap, mariner, porträtt och dekorativa
målningar. Sitt målningssätt har han försvarat i
uppsatser och i boken D’tiugéne Dela-croix au ne
o-impressionism e (1899). G-£ N.

Signa’ch, kretsstad i ryska Kaukasus, guv. Tiflis,
792 m. ö. h. 8,998 inv. (1897), mest armenier. Liflig
handel med vin. Borgruiner. I närheten ligga
Bobdiklostret med den heliga Ninas graf och
biskopens af Kachetien högt vördade katedral.
(J. F. N.)

Signal [signal; fr. signal, af lat. st’gnum,
tecken], optiskt (synligt), akustiskt (hörbart) eller
elektriskt tecken eller sammanställning af tecken
för meddelanden på afstånd. Afgifvandet af ett sådant
tecken eller utbyte af signaler kallas signalering.

A. Signalering till sjöss. De nu brukliga signalerna
till sjöss äro af en mängd olika slag och indelas
efter åtskilliga grunder, hufvudsakligen följande:
1. den fysiska: optiska, akustiska och elektriska
signaler, 2. med hänsyn till signalapparaterna:
flaggsignaler, semaforsignaler, signaler med
afståndsflaggor, med svängfiaggor, med koner,
kulor och cylindrar, signaler med heliograf, med
blinklanterna, med glödlampor, med raketer (se Raket
och Lifräddningsväsende, sp. 453), med ånghvissla,
klocka, hor*., skepparpipa, siren och med skott
äfvensom gnist- eller radiotelegrafsig-naler samt
undervattenssignaler; 3. efter signalsystemen:
bokstafs-, siffer-, morse-, code- och
chiffer-signaler; 4 med hänsyn till signalernas
ändamål: anrops-, gir-, igenkännings- (se I g e n k
ä n-n i n g ss i g n a l e r), kompass-, kallelse-,
lots-(se Lotssignal), nöd-, rättelse-, ror-, stopp-,
svars-, tids-, återkallelsesignaler o. s. v. På
gränsen mellan de båda sistnämnda grupperna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free