- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
795-796

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfart ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sjöfästning, fortif., tidigare benämning på
kustfästning. Se Fästning, sp. 319.
L. W:son M.

Sjöförhör, jur. Se Sjöförklaring.

Sjöförklaring, jur., en af fartygsbefälhafvare
inför offentlig myndighet afgifven berättelse
ang. ofall, som träffat fartyget eller ombord
varande personer. Sjöförklaringens uppgift är
närmast att lämna en tillförlitlig utredning
ang. den timade olyckan och dess orsaker samt att i
sådant hänseende tjäna till bevisning vid möjligen
uppkommande rättegång. Om dylika händelser åligger
det befälhafvaren främst att inge rapport till
Kommerskollegium eller utom riket till närmaste
konsul. Rapporten, som affattas efter fastställdt
formulär, skall innehålla en utförlig framställning
af händelsen och hvad som kan tjäna till ledning vid
bedömandet af dess orsaker. Sjöförklaringen aflägges
inom Sverige inför rådstufvurätt i stapelstad. Den
föregås af en skriftlig anmälan, som skall åtföljas af
ett utdrag af dagboken jämte uppgift på besättningen
och öfriga, hvilka antagas kunna meddela upplysning
om händelsen, äfvensom på sakegare. Å tid, som
rätten bestämmer, upptages förklaringen sålunda,
att först befälhafvaren och därefter öfriga
inkallade afge berättelse om händelsen, hvarvid
rätten har att genom lämpliga frågor sörja för, att
utsagorna bli fullständiga och tydliga. Befälhafvaren
edfäster icke sin framställning, men öfriga utsagor
skola i regel med ed bekräftas. Rätten biträdes vid
sjöförklaringens afkunnande af två sakkunniga, utsedda
för hvarje år af rätten efter förslag af Handels-
och sjöfartsnämnden. De böra efter tagen kännedom om
den ingifna anmälan för rättens ordf. skriftligen
ange de omständigheter, hvarom från sjöteknisk
synpunkt upplysningar påkallas. Utom Sverige afges
sjöförklaring inför vederbörlig myndighet eller inför
svensk konsul.

Är den olycka, som inträffat, af svårare beskaffenhet
- såsom när fartyget förolyckats eller grundstött
eller sammanstött med annat fartyg, så att afsevärd
skada uppstått, eller när någon af ombord varande
drabbats af ofall, som medfört döden eller svårare
kroppsskada, eller smittsam sjukdom yppats ombord -
åligger det vederbörande att låta sjöförklaringen
öfvergå till sjöförhör, d. v. s. icke blott sörja för,
att de af vittnena lämnade upplysningarna bli tydliga
och fullständiga, utan genom egen efterforskning söka
åstadkomma fullständig utredning om orsakerna till
olyckan. I dylikt fall kan rätten förordna om syn
samt med föreläggande af vite infordra handlingar och
andra föremål till upplysning. Protokollet insändes
därefter till Kommerskollegium, som besluter om vidare
åtgärder. I utlandet åligger det konsul att anordna
sjöförhör, äfven om icke sjöförklaringen upptas
af honom; han bör därvid, om lämpligen ske kan,
tillkalla två svenska sakkunniga män att biträda.

Sjöförmögenhet. Se Sjöfordringar.

Sjöförsvaret, Svenska, omfattar
fr. o. m. 1902 flottan och kustartilleriet.
II. W-l.

Sjöförsvarsdepartementet, Kungliga, i vidsträckt
mening ett af de åtta departement, i hvilka
den svenska statsförvaltningen är delad, i
inskränktare mening detta departements chef och
Sjöförsvarsdepartementets afdelning af K. M:ts
kansli. - Enligt k. stadgan af 31 mars 1900 beredas
och föredragas af detta departement ärenden, som
röra: sjöförsvarets ordnande och vidmakthållande,
till sjöförsvaret hörande personal och materiel;
dispositionen öfver de till sjöförsvaret anslagna
medlen, äfvensom undervisningsanstalter, kyrko-
och sjukvårdsangelägenheter samt pensions-
och välgörenhetsinrättningar för flottans
personal; båtsmansindelningen och roteringen;
vården om boställen, byggnader och inrättningar
för sjöförsvarets behof; Sjökarteverket och
Nautiskmeteorologiska byrån; skeppsmätning; lots-
och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna vid
rikets kuster; bildnings- och undervisningsanstalter
för sjöfartsnäringen. - Ärendena föredragas inför
konungen i statsrådet af departementets chef,
som officiellt bär titeln "statsråd och chef för
k. sjöförsvarsdepartementet", men i dagligt tal
benämnes sjöminister. Han är tillika föredragande
för konungen i kommandomål rörande flottan (se
Kommandoexpedition och Kommandomål). - För ärendenas
beredning förfogar departementschefen öfver en
afdelning af K. M:ts kansli, hvilken f. n. (1916)
består af l expeditionschef, 2 kanslisekreterare (af
hvilka den ene mot särskildt arfvode handlägger en
del sådana göromål, som i andra statsdepartement
tillhöra byråchef), l extra föredragande, l
registrator och ett obestämdt antal e. o. tjänstemän
(amanuenser).

- Till Sjöförsvarsdepartementet höra
Sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition,
Marinförvaltningen, Flottans stab, till flottan
hörande personal, flottans stationer samt för
personal, lydande under Sjöförsvarsdepartementet,
afsedda undervisnings-, sjukvårds-, pensions-
och öfriga anstalter; kustartilleriet;
örlogsmannasällskapet; Sjökarteverket,
Nautisk-meteorologiska byrån; Lotsstyrelsen,
lotsverket; navigationsskolorna; de för personal,
lydande under Sjöförsvarsdepartementet, afsedda
milda stiftelser. Utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, som omfattar utgifterna för
sjöförsvaret, äro i riksstaten för 1917 upptagna till
45,280,200 kr., däraf extra anslag 20,291,588 kr. Före
departementalstyrelsens införande (1840) föredrogos
de ärenden, hvilka nu tillhöra statsrådet och chefen
för Sjöförsvarsdepartementet, af statssekreteraren för
Krigsexpeditionen (se d. o.) och
generaladjutanten för flottorna (se Generaladjutant).
(S. B-h.)

Sjöförsäkring är ett aftal mellan två
parter, hvarigenom den ene, försäkringsgifvaren, på
vissa villkor förbinder sig att ersätta den andre,
försäkringstagaren, den förlust som för den senare
kan uppstå därigenom, att föremål, i hvilka han har
ett i penningar uppskattbart intresse, utsättas för de
faror, som äro förknippade med sjötransport. Ehuru
sjöförsäkringen anses vara den äldsta grenen af
försäkringsrörelse, sträcka sig dess anor dock
ej särdeles långt tillbaka. Enligt Grotius och
Pufendorf skulle visserligen romarna, hos hvilka
haveri och bodmeri voro föremål för lagstiftning,
äfven känt sjöförsäkring, men denna åsikt har på goda
grunder blifvit bestridd. Troligen framgången ur
bodmeriinstitutet, synes sjöförsäkringen ha börjat
förekomma under förra hälften af 1300-talet. Ett
i Genua 1347 på latinska språket utfärdadt
försäkringskontrakt (polis) torde vara det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:05 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free