Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsafverkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här af skogsegaren, hvarefter det märkes med egarens
flottningsmärken både på sidorna och i ändarna
(vanligen sättas ända till 18 märken på en stock)
och upplägges i höga vältar, om platsen är trång. Här
får virket ligga, tills det i vårlossningen utvältas
i flottled (se d. o.) för att transporteras vidare
till förädlingsverken (se vidare Flottning). –
Om inskränkningar i rätten att afverka skog se
Skogslagstiftning.
W. E-n.
Skogsallmänning. Se Allmänning och Skogslagstiftning.
Skogsbestånd, ett större antal träd, som växa
tillsammans och bilda ett från omgifningarna
till beskaffenheten afvikande, enhetligt
skogssamhälle. Efter arealen skiljer man på större
och mindre bestånd; ett fåtal träd tillsammans
kallas däremot grupp. Efter uppkomstsättet delas
skogsbestånden i naturbestånd, som uppkommit genom
själfsådd, och kulturbestånd, som uppdragits genom
skogsodling. Somliga trädslag bilda ensamma eller
tillsammans med något annat trädslag stora jämna
bestånd, de stora arealernas trädslag, såsom tall,
gran och bok samt ibland äfven björken, som t. ex. i
björkregionen mot fjällen uppträder i stora bestånd;
andra uppträda vanligen endast i mindre bestånd, såsom
ek, al, gråal, asp och ibland äfven ask och lind;
några förekomma endast gruppvis eller enstaka, såsom
lönn, alm, ibland lind och ask, vidare annbok, rönn,
oxel m. fl. träd. Efter beståndens sammansättning
skiljer man på rena bestånd, som i hufvudsak utgöras
af endast ett trädslag, och blandade bestånd,
som bildas af två eller flera trädslag. Medan på
den europeiska kontinenten de rena bestånden äro
vanligast, äro i mellersta delarna af Sverige de
blandade bestånden förhärskande; i öfre Norrland
förekomma däremot åter nästan uteslutande rena
bestånd. Slutligen skiljer man på likåldriga
och olikåldriga bestånd. Fullt likåldrigt är endast
det bestånd, som uppkommit efter ett och samma fröår
eller som uppdragits genom skogsodling. I öfrigt
äro naturbestånden oftast något olikåldriga; de,
som uppkommit under en föryngringstid af högst 40 år,
hänföras vanligen till de likåldriga bestånden.
Beståndets hufvudmassa kallas hufvudbestånd,
medan de träd, som ha en höjd af endast
50–60 proc. af de högre träden, hänföras till
underbeståndet. Träd, som äro mer än 40 år äldre än
själfva hufvudbeståndet, räknas som öfverståndare. Stå
dessa tätt, kunna de bilda ett särskildt öfverbestånd.
G. Sch.
Skogsbiologi (se Biologi), skogsv., läran om
skogens lifsföreteelser, särskildt de yttre
faktorer, under hvilka den utvecklas. Den
skogsbiologiska forskningen i Sverige bedrifves
hufvudsakligen af Statens skogsförsöksanstalt
(se d. o.), och dess arbeten äro publicerade i
"Meddelanden från Statens skogsförsöksanstalt"
och "Skogsvårdsföreningens tidskrift".
G. Sch.
Skogsblock. Se Block 4.
Skogsbotanik, skogsv., den gren af botaniken
(se Använd botanik), som har sin tillämpning på
skogsskötseln eller som rör skogsträden, behandlar
skogsträdens byggnad och utveckling, deras utbredning
och förekomstsätt samt skogssamhällenas flora (se
Skogstyper). Hit räknas också trädens sjukdomar
(skogspatologi),
särskildt de, som förorsakas af svampar. Den
skogsbotaniska forskningen har i synnerhet
i Sverige bedrifvits af flera framstående
botanister, såsom L. A. Nilsson, A. Nikolaus
Lundström, R. Sernander, H. Hesselman, N. Sylvén
(se dessa) och Torsten Lagerberg. Bland utländska
skogsbotanister märkas finnen A. K. Cajander,
danskarna E. Rostrup (se denne) och O. G. Petersen,
österrikaren A. Cieslar, schweizaren C. Schroeter,
engelsmannen A. Henry samt amerikanaren C. S. Sargent.
G. Sch.
Skogsbrand. Se Skogseld.
Skogsbrandförsäkring. Brandförsäkring af skog
har sedan 1860-talet meddelats af svenska och
utländska i Sverige arbetande brandförsäkringsbolag,
dock i ringa omfattning, emedan villkoren varit
stränga. Premierna för år ha varit 2 pro mille för
löfskog och 5 pro mille för barrskog. I försäkringen
har inbegripits blott afverkningsbar skog, hvarjämte
försäkringstagaren ålagts att själf bära 25 proc. af
risken. Efter 1911 ha premierna sänkts och någon
ansvarighet för skada å ungskog inbegripits, dock utan
att försäkringen i afsevärd omfattning anlitats. Flera
försök ha gjorts att anordna skogsbrandförsäkring
på ömsesidighet. 1878 framlades bolagsordning för
Allmänna svenska skogsbrandförsäkringsbolaget. 1911
fastställde K. M:t bolagsordning för Svenska
ömsesidiga brandförsäkringsbolaget "Skogseld" och
1915 för Svenska skogsbrandförsäkringsbolaget. Det
sistnämnda bolaget var afsedt att bildas med stöd af
ett garantikapital på 250,000 kr. Intet af förslagen
har emellertid ledt till resultat, då det för bolagets
konstituering stadgade minsta försäkringsbeloppet
icke inom utsatt tid ernåtts. Försäkringsinspektionen
har därför föreslagit utredning om möjligheten af
införande af obligatorisk skogsbrandförsäkring. –
I Norge bildades 1911 Det norske gjensidige
skogsbrandforsikringsselskab, som vid slutet af
1915 uppnått ett försäkringsbelopp af öfver 100
mill. kr. och som meddelar försäkring endast å ungskog
och å marken ("skogbunden"). Dess genomsnittspremie
har varit 1 1/4 pro mille och resultatet, tack vare
den nästan totala frånvaron af skador, godt. –
I Finland har Ömsesidiga bolaget Sampo 1914
upprättat en skogsbrandförsäkringsafdelning. På
initiativ af skogsegare är äfven ett
särskildt skogsbrandförsäkringsbolag under
organisation. Anslutningen till de bägge företagen
har dock hittills, till följd af tvister om
principerna, varit obetydlig. – I Danmark har
Dansk plantageforsikring sedan 1900 meddelat
försäkring af återplanteringskostnad å afbrända
skogsmarker. – I Tyskland ha försök att organisera
skogsbrandförsäkring gjorts dels af Gladbacher
feuerversicherungsgesellschaft, i München-Gladbach,
dels af Provinzial feuerversicherungsanstalt der
Rheinprovinz zu Dusseldorf. Till utslagsgifvande
resultat ha dessa försök dock icke ännu ledt. –
Litt.: "Försäkringsföreningens tidskrift" (hftn
6 och 7 1915, Skogsbrandförsäkringsnummer),
"Försäkringstidskriften Sampo" (Åbo, 1914, hftn
4 och 5, specialnummer: Skogsbrandförsäkring),
"Tidsskrift for skovvæsen" (decemberhäftet 1914).
D. F. L.
Skogsbruk, Skogshushållning, skogsv., har till ändamål
att på det mest fördelaktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
