- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1257-1258

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skyfos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1257

Skyfos-Skylla

1258

under jordytan döda vissa ogräs, dels
att lossa och luckra det öfre jordlagret.
C- G. &.

Sky’fos, forngrekiskt dryckeskärl (se d. o. med
illustration, sp. 919-920).

Skygga, ridk., hästens beteende vid hans fruktan
for något föremål. Skyggar hästen under rid-ning
(körning) och försöker vända, skall ryttaren (kusken)
i rätt ögonblick söka drifva fram honörn och hindra
vändningen. Om man på förhand uppmärksammar de
föremål, som möjligen kunna skrämma hästen, kan man
i de flesta fall förekomma vändningen genom att i
tid hålla fram honom. Rädda hästar bör man drifva
fram steg för steg mot det föremål, som väcker
deras fruktan, och låta dem undersöka detsamma,
hvarvid man genom tilltal och smekningar söker lugna
dem. Att genast vilja drifva fram hästen med våld,
då han visar rädsla, gör honom endast mera rädd och
misstrogen. Man får dock ej heller vänja hästen vid
att stanna eller tveka vid minsta anledning. Hästen
skall småningom lära sig att mera frukta ryttarens
(kuskens) inverkan än något annat och vänjas vid,
att han under alla förhållanden måste gå fram. Till
förekommande af skyggniug användas vid körniug
s. k. skygglappar (se d. o.). B. C-m.

Skyggfisken, zool. Se S lem f iskar.

Skygglappar, en af körbetslets (se Betsel, sp 168,
öfversta fig.) beståndsdelar, hvars ändamål är
att hindra hästen från att skygga (se d. o.). Mot
skygglappars användning framhålles särskildt af
välmenande djurskyddsvänner, att hästen plågas,
han hör buller utan att kunna se orsaken till
detsamma, han tvingas att uteslutande se framåt,
hvarigenom hans mera åt sidan riktade ögon bringas
i en ständig tvångsställning, att drag och damm
intränga lätt mellan skygglappen och ögat samt
förorsaka ögonsjukdom; att hästen, om skygglapparna
äro illa gjorda eller oriktigt spända, utsattes för
skafsår och andra lidanden. I motsats härtill betonas
af fackmännen, att det är omöjligt att reda sig utan
skygglappar vid körning af oroliga och eldiga eller
ännu ej fullt dresserade hästar, särskildt i större
stad och på lifligt trafikerade vägar. Ty vid sådan
körning uppstå lätt stora svårigheter, om hästarna
kunna se hvarje liten rörelse af kuskens hand eller
piska; och ofta kan det vara angeläget att hastigt
få undanskymda för hästens blickar föremål, som
äro egnade att oroa eller skrämma honom. Man får ej
sätta hästarnas trefnad öfver människans säkerhet. För
riktigt lugna hästar och för arbetshästar i allmänhet
äro skygglapparna naturligtvis öfverflödiga; och
på en dåligt gjord sele äro de mera till skada än
nytta. B. C-m.

Skykjefoss. Se Norge, sp. 1386, och Sima-dalen.

Skyl, landtbr. Se S k y l n i n g.

Skylax (grek. 2xvÅa£), grekisk historieskrifvare från
Karyanda i Karien, lefde på persiske konungen Dareios
I:s tid (521-485 f. Kr.) och fick af honom i uppdrag
att utforska floden Indus samt Asiens sydkust. Att
han därom skref en berättelse (Periplus), omnämnes
af Aristoteles i "Poli-tika", men fråga är, huruvida
detta verk är detsamma som det nu existerande eller
författadt af en senare S. från Halikarnassos eller
af någon annan. Se därom K. Muller, "Geographi grasci
minores I" (1855), där Periplus är intagen; skriften

är också utg. af B. Fabricius. Man har äfven
till-skrifvit S. en biografi öfver Herakleides,
kariernas nationalhjälte, som eiorde uppror mot
Dareios. J- C.

Skyld [jyld], M a t r i k u Is k y l d, Skyld-daler,
Skylddeling, Skyldmark, no. Se Matrikel 2. Jfr N o
r g e, sp. 1391.

Skyldeman, jur. Se Skyldskap och Släkt.

Skyldra gevär, i de flesta utländska arméer
"presentera gevär’’’, kallas den ställning med
geväret, som in tas vid hedersbevisning. Geväret
hålles därvid framför kroppens midtlinje eller
något till vänster om densamma, med högra handen
om kolf-halsen, högra armen nästan rak och vänstra
handen ett stycke ofvan om den högra. Motsvarande
ställning med sabel benämnes likaledes "skyldra
gevär". Hedersbevisning med skyldra gevär tillkommer
i Sverige numera endast konungen och kungliga personer
samt fana eller standar. C. O. N.

Skyldskap 1. Släktskap, jur., kallas den förbindelse
mellan personer, som beror af gemensamhet i
börd eller härstamning, och omfattar såväl den
person, från hvilken vissa andra härstamma, som
äfven alla densammes äfkomlingar. De personer,
som äro i sådan förbindelse med hvarandra, kallas
skylcTemän. Skyldskapen mellan två släktmedlemmar
benämnes rätt upp- och nedstigande, då den ene
härstammar från den andre, vare sig omedelbart eller
genom en eller flera som mellanled, och sidoskyldskap,
då de båda leda sitt ursprung från en gemensam
stamfader eller stammoder. Skyldskapen är äkta, då
ej blott båda släktmedlemmarna, som äro i fråga, utan
äfven alla mellanleden äro af äkta börd, oafsedt dock
huru det i detta afseende förhåller sig med den, som
står i stammen eller utgör stam för dem båda. Oäkta
åter är skyldskapen, då någondera af de två eller ett
mellanled är af oäkta börd, därvid jämväl frånsedt
beskaffenheten af börden för personen i stammen. Oäkta
skyldskap ger icke samma rätt till arf och underhåll
som äkta skyldskap; se härom Oäkta barn och Barn utom
äktenskap (i Suppl.). Sidoskyldskapen är antingen
h e l skyldskap, då de med hvarandra skylde ha
både gemensam stamfader och stammoder, eller half
skyldskap, då de ha blott gemensam stamfader eller
stammoder. Om en person såsom arflåtare lämnar
efter sig både helskylda och halfskylda, få dessa
väl i allmänhet tillsammans ärfva honom, om de äro
i lika nära skyldskap till honom, men de halfskylda,
i fall de tillika äro i släktskap med de helskylda,
blott i den del, som vid arfvets förande genom de
förut bortfallna mellanleden skulle ha fallit på den
för dem och de helskylda gemensamma stamfadern- eller
stammodern. Jfr Förbjudna led, Halfskyld och Hel sk
yl d. E. V. N.*

Skylight [skåYlait], eng. Se S k e j l e j t.

Skylla (grek. 2xvUa l 2xvÅty, iat. Scylla). 1. Ett
rofgirigt kvinnligt hafsvidunder, dotter till
Krataiis, urspr, väl en personifikation af den
våldsamma hafsbränningen vid klippiga stränder. Enligt
Homeros har S. sin boning i en håla på den tvärbranta
sidan af en skyhög klippa. Nedre delen af hennes kropp
är dold i hålan, men den framsträckta ofvandelen har
tolf ben, sex långa halsar, uppbärande lika många
hufvud, hvilkas gap äro väpnade med tre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free