- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling /
1331-1332

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skånska kyrkorätten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1331

Skåra-Skåängsstenen

1332

som med 18 m. fall förenar Svärdlången samt ö. och
V. Silen med Laxsjön, med vattenfall och kraftstation
m. m. tax. till 260,000 kr. (1915), tillhör
Gustafsfors fabrikers a.-b. (se Gustafsfors 2).

Skåra, her. Se Skura.

Skärby, socken i Malmöhus län, Ljunits härad. 2,014
har. 1,033 inv. (1915). Annex till Balk-åkra, Lunds
stift, Ljunits och Herrestads kontrakt.

Skårdals skans, i Västergötland, anlades i juli

1644 som brohufvud på östsidan af Göta älf
på därvarande norska område af Kannibal Sehested,
som låtit slå bro öfver älfven vid Jordfallet midt för
Bohus. S. utrymdes emellertid snart af norrmännen
och besattes då af svenskarna; men 27 jan.

1645 återtogs skansen af norrmännen under
generalmajor v. Bredow och raserades. Återigen
besatte svenskarna platsen samt började iståndsätta
och palissadera skansen, men då Sehested l aug. utlade
en skeppsbrygga vid Skårdal, drog sig den svaga
svenska posteringen undan. Kort därefter
bortkördes dock norrmännen af Kagg, som i sin
tur utlade en bro vid Skårdal samt uppkastade 2
redutter till dennas skydd. I juni 1678
anlade öfverste M. Hamilton skansar och
batterier vid Skårdal och underhöll sedan
förbindelse därifrån med det belägrade Bohus.
L. W:son M.

Skåre, jaktv., benämning på skyddsskärm, bakom hvilken
jägaren döljer sig och inväntar sjöfågel. Skårar
användas särskildt vid jakt med vettar. De byggas
antingen en gång för alla af sten ("fasta skårar")
eller uppresas för tillfället af medförda på stänger
spända tygstycken eller trasmattor. G. G.

Skåre. 1. Fiskeläge i Maglarps socken, Malmöhus län,
omkr. 6 km. v. om Trälleborg. Omkr. 230 inv. Det
har en utmärkt naturlig hamn, som bildas af ett
strandref, hvilket sträcker sig österut bort mot
Stafsten och är försedt med en öppning s. ö. om
läget; därinnanför ligga båtarna väl skyddade,
ty refvet når nästan vattenytan, och därutanför
tilltar djupet hastigt till 5-6 m. Vid S. fiskas ål
och torsk samt sill, men fisket är i det hela mindre
betydande. Omedelbart ö. om läget vidtaga synnerligen
väl bibehållna skottvallar och andra lämningar af en
under Gustaf IV Adolfs tid uppförd skans. Dessa vallar
sträcka sig bort till det l km. aflägsna Stafsten
samt bestå af en yttre låg vall och en inre betydligt
högre. Vid St’ifsten landsteg Karl XII vid sin hemfärd
från Stralsund 13 dec. 1715 kl. 6 på morgonen på
en stenig udde, där tilldragelsen hugfästes af ett
stenmonument med inskrift: "Här landsteg Konung Carl
XII, då han å. 1715 d. 23 decemb. från Stralsund
anlende. - Til åminnet deraf är denna sten rester af
Carl Adlerfelt å. 1768". Omkr. 12 m. ö. därom reste
fartygets besättning efter landstigningen ett 1,5
m. högt stenblock utan inskrift. - Hamnen var 1717
befäst med nåsra förfallna batterier, förbundna med
en infanterilinje. På Karl XII:s befallning anlade
Stobée s. å. till hamnens skydd en 600 m. lång
bastionerad linje med redutter bakom midten och vid
ändarna. Efter krigets slut fingo befästningarna
förfalla. - 2. Ångsåg i Gräfva socken, Värmlands län,
med 3 ramar, 2 kant-verk, l klyfsåg och l stafverk,
tillhör A.-b.

Skåre-Trysil (1910; aktiekap. 150,000 kr.), som inom
socknen eger jordbruksfastighet tax. till 18,000
kr. och annan fastighet tax. till 136,500 kr. (1915).
1. VVbg. L. WrsonM. 2. Wbg.

Skärman, Johan Albert Otto, botanist, f. 12 dec. 1862
i Tived, blef student i Uppsala 1881, filos, doktor
1892, tjänstgjorde vid högre latin-läroverket
på Norrmalm 1892-1900, blef adjunkt vid Nya
elementarskolan 1900, lektor i naturalhistoria och
kemi vid högre reallärov. på Östermalm 1905 och har
äfven undervisat vid flera privatläroverk. I botaniskt
syfte har S. gjort vidsträckta resor i Skandinavien
och däraf hämtat material till flera floristiska
och växtgeografiska afhandlingar, bland hvilka må
nämnas Om Salixvegeta-tionen i Klarelfvens floddal
(1892, gradualafh.), Om några förekomster af ädla
löftråd i nordligaste Värmland (1911), Anteckn. om
kärlväxt-floran i nordl. Värmland (1912), Bidrag
till nordl. Värmlands flora (1913), Floran t Undenäs
och Tived, ett bidrag till n. ö. Västergötlands
växtgeografi (1916). S. är utgifvare af de mycket
nyttjade skolböckerna (Forssell-Skärmans) Lärobok
i botanik för gymnasiet (fr. o. m. 2:a uppl. 1898;
6:e uppl. 1914) och (d:o) Inledning till botaniken
(fr. o. m. 5:e uppl. 1902; 9:e uppl. 1914) samt
Kurs i botanik för realskolans 6:e klass (1907;
2:a uppl. 1911). C. Lmn.

Skata. Se Rodd, sp. 570.

Skåängsstenen, en urnordisk runsten vid Skåäng i
Vagnhärads socken i Södermanland, på hvilken

sedermera på 1000-talet i en slinga kring stenens
kant anbragts inskriften "Skanmals och Olof (ett
kvinnonamn) de läto göra dessa minnesmärken efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 12 02:32:59 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfce/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free