- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
23-24

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smink - Sminkbär - Sminklappar - Sminkrot - Smintheus - Sminthios - Sminthuridae - Smintus subtilis - Smirke, Robert - Smirnoff, Alexandra - Smit, Arnout - Smith, Lars Olsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig, samt under barockens tid, i synnerhet i
Frankrike, och under rokokon var smink ett af
damer vid hofvet och i societeten ofta begagnadt
försköningsmedel, liksom ännu kvinnorna i östra
Europa och stora delar af Asien sminka sig. Såsom
rödt smink begagnas mest karmin, det granatröda
färgämnet ur konsjonell, antingen enbart eller
blandadt med rismjöl, poudre de riz. Detta
sistnämnda används att i teaterscener åstadkomma
tillfällig blekhet. Hvitt smink beredes äfven af
zinkhvitt (zinkoxid, oxidum zincicum crudum), men
många hvita sminksorter äro sammansatta på annat
sätt. Sålunda ingå i dem talk, vismutsub-nitrat,
blyhvitt, krita m. m., hvarjämte de parfymerats med
rosenvatten e. d. Smink, som består af metallsalter,
inverkar ofta småningom skadligt på huden, så att
den förlorar sin mjukhet och naturliga beskaffenhet.
O. T. S. (C. G. S.)

Sminkbär, bot. Se Blitum.

Sminklappar, bot. Se Chrozophora.

Sminkrot, bot. Se Lithospermum.

Smintheus. Se Sminthios.

Sminthios l. Smintheus (grek. &#931;&#956;&#943;&#957;&#952;&#953;&#959;&#962; l. &#931;&#956;&#953;&#957;&#952;&#949;&#973;&#962;),
ett af de många binamnen för Apollon, hvarunder
han dyrkades på flera ställen i Mindre Asien och
annorstädes. Namnet är sannolikt att härleda från
grek. sminthos, "råtta", antingen emedan råttan
betraktades som en sinnebild för siargåfvan eller
emedan Apollon anropades som en afvärjare mot detta
skadedjur. A. M. A.

Sminthuridæ, zool. Se Hoppstjärtar.

Sminthus subtlilis, zool. Se Buskmus.

Smirke [sm&#601;&#772;’k], sir Robert, engelsk arkitekt, f. 1780 i
London, d. 1867, son af målaren Robert S. (f. 1752,
d. 1845), var elev af Soane, reste i Tyskland,
Frankrike och Italien och blef en representant för
1800-talets moderna nyklassicism. Han byggde <i>British
museum<i>, postbyggnader, medicinska akademien vid
Trafalgar square, <i>King’s college<i> och flera klubbhus
i London m. m. S. uppträdde äfven som författare i
sin konstart. - Hans broder Sidney S., f. 1799,
d. 1877, var likaledes en framstående arkitekt.
G-g N.

Smirnoff, Alexandra, finsk pomolog, f. 6 maj 1838
i Vasa, d. 25 sept. 1913 i Helsingfors, verkade
mycket för fruktodlingens höjande samt utgaf Handbok
i finsk pomologi
(I, 1894; ofullb.), Handbok i
enklare trädgårdsodling lämpad för allmogen
(1901)
m. fl. småskrifter och en omarbetad uppl. af Eneroths
stora "Handbok i svensk pomologi" (5 dlr, 1896-1902).
T. C.

Smit, Arnout, holländsk marinmålare, f. 1641
(eller 1642) i Amsterdam, d. där efter 1678, var elev
af J. T. Blankhof. Arbeten af honom äro sällsynta, men
träffas i museerna i Utrecht (dat. 1667), Köpenhamn
(1678), Schwerin, Hamburg och hos grefve C. von Rosen
i Stockholm (1671). O. G-g.

Smith, Lars Olsson, affärsman, politiker, f. 12
okt. 1836 i Kiaby, Kristianstads län, d. 9 dec. 1913
i Stockholm, fick vid åtta års ålder plats i en
specerihandel i Karlshamn och blef af sin principal så
väl behandlad, att han, som egentligen hette Olsson,
antog dennes namn. Från 1850 hade han anställning
i Stockholm först i en speceriaffär, sedan hos en
skeppsklarerare. 1858 etablerade han agentur för en
hel del brännerier i Skåne och Blekinge; denna affär
växte inom kort högst betydligt
och gaf S. både rikedom och tillnamnet
"brännvinskungen". Affären utvidgades snart
med ett stort spritförädlingsverk å Reymersholm
(se d. o.), hvarifrån brännvinshandel bedrefs i
sådan utsträckning, att vissa kontrollåtgärder måste
vidtagas från det allmännas sida. Socialt intresserad,
fängslades S. af kooperationens (se d. o.) idé
och bildade 1883 ff. i sådant syfte föreningar på
flera ställen under namn af "Arbetarringar". Dessa
upplöstes emellertid snart, och det enda minne, som
återstår af dem, är "Arbetarringens bank" i Stockholm
(jfr art. Arbetarnas ring).
Ej heller ett försök med
billiga matinrättningar för arbetare, s. k. ångkök,
hade lång varaktighet. 1885 kom S. in i Första
kammaren, vald af Blekinge läns landsting. Dock hade
han, på grund af en viss simpelhet och missaktning
för motståndarna, oaktadt en hel mängd, delvis
beaktansvärda motioner, föga framgång på den
parlamentariska banan, som han 1891 frivilligt
förkortade genom afsägelse. Emellertid hade S. gjort
oerhörda förluster som hufvuddelegare i Karlshamns
stora spritförädlingsverk, som i förlitande på
den 1887 förnyade spanska handelstraktaten af 1883
till Spanien exporterat ej mindre än 16,000 fat
96-proc. sprit, värda omkr. 12 mill. kr. Men cortes
antogo, på tillskyndan ovisst hvarifrån, en lag om
"efterskatt" på sprit. Då Karlshamnsbolaget, som
för den kolossala affären måst pantsätta sin spanska
sprit hos firman C. de Murrieta i London, ej genast
kunde betala skatten, försåldes denna sprit på ett
för egarna särdeles ofördelaktigt sätt, och ehuru
man lyckats förut af yttra något öfver hälften,
blef den rena förlusten nära 6 mill. kr. Därpå
följde de s. k. Smithska reklamationerna, d. v. s. en
diplomatisk aktion i saken från svensk sida, hvilken
dock ej torde af vederbörande ha bedrifvits med
någon större energi och omsikt och som endast ledde
därtill, att, då saken hänsköts till skiljedom,
den portugisiske envoyén i Madrid grefve Casal
Ribeiro utsågs till ensam skiljedomare i st. f. de
i traktaten föreskrifna tre. Julaftonen 1888 fällde
Ribeiro den domen, att frågan vore att anse som en
inre spansk angelägenhet. S. försökte vid riksdagen
1889 att med begagnande af sin i R. F. § 38 stadgade
rätt bringa saken inför konstitutionsutskottet, men
detta hade lika litet påföljd som hans långa inlägg
i Första kammarens dechargedebatt. S:s senare dagar
förmörkades af familjetvister och ekonomiska bekymmer,
hvilka han, måhända ej fullt objektivt, skildrat i
sina Memoarer (2 uppl. 1913). - S:s dotter,
Lucie S., f. 1865, gift 1884 med frih. B. A. H. Lagerbielke,
änka 1906, har under pseudonymerna Tor Delling och
Vitus skrifvit teosofiska afh., såsom Själens
lif
(3 uppl. 1911), Daniel, ett lifsöde (1913), En
sällsam upplefvelse
(s. å.), Själens lif ännu en gång
(s. å.) och Mysteria (1915). - Hans yngre dotter,
Mary S., f. 12 mars 1868,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:50:35 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free