- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
299-300

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solbad - Solberg, Lars - Solberg, Ole Martin - Solberga - Solbergfossen - Solbjerg - Solblad - Solblindhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handling) och är den numera så moderna
kvicksilfverkvartslampan. Naturligtvis kunna dylika
apparater dock endast delvis ersätta de verkliga
solstrålarna. - Effekten af den medicinskt genomförda
solbadningen är ofta förvånande god, och denna terapi
kan icke nog rekommenderas som ett understödjande
medel vid särskildt den lokala tuberkulosens
rationella behandling. I. H.

Solberg, Lars, norsk arkitekt, f. 12 okt. 1858
i Strinden, utbildades som tekniker i Trondhjem
och Hannover och studerade därefter medeltida
byggnadskonst, biträdde 1884-91 som assistent (under
E. K. B. Christie) vid restaureringen af Trondhjems
domkyrka, blef 1891 lärare i arkitekturhistoria
vid Trondhjems tekniska skola och har dessutom
sedan 1905 varit led. af kommittén, som har
att inspektera domkyrkans restaurering. Han
har uppgjort ritningar till många byggnader i
Trondhjem och Nord-Norge samt till börsen i Bergen.

K. V. H.

Solberg, Ole Martin, norsk etnograf, f. 17
febr. 1879 i V. Åker vid Kristiania, tog
1906 doktorsgrad i Leipzig på afh. Beiträge
zur vorgeschichte der Ost-Eskimo. Steinerne
schneide-geräte und waffenschärfen aus Grönland
(Yidensk. selsk:s skr., 1907). Han var 1906-08
amanuens vid etnografiska museet i Kristiania och
deltog 1909 som norsk sakkunnig i förhandlingarna om
renbetesfrågan vid skiljedomstolen i Köpenhamn. Bland
hans senare arbeten äro en större monografi öfver
Eisenzeitfunde aus Ostfinmarken. Lapp-ländische
studien (Vidensk. selsk:s skr., 1909) samt en del
mindre bidrag till nordskandinavisk och amerikansk
etnografi och arkeologi i tyska och norska
facktidskrifter.

K. V. H.

Solberga. 1. Socken i Göteborgs och Bohus
län, Indals Nordre härad. 6,070 har. 1,974
inv. (1916). S. bildar med Jörlanda och Hålta
ett pastorat i Göteborgs stift, Älfsyssels södra
kontrakt. – 2, 3. Socknar i Jönköpings län. Se
Norra Solberga och Södra Solberga.
– 4. Socken i Malmöhus län, Vemmenhögs härad. 668 har. 347
inv. (1916). S. bildar med Hassle-Bösarp ett
pastorat i Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt.
– 5. Socken i Älfsborgs län, Redvägs härad. 1,471
har. 162 inv. (1916). Annex till Norra Åsarp,
Skara stift, Redvägs kontrakt. – 6. Nunnekloster af
cisterciensorden, var beläget utanför Visby stadsmur
tätt invid den södra kyrkogårdens äldre afdelnings
nordöstra hörn, ej långt från korset i Korsbetningen,
enligt G. Lindströms åsikt, hvilken bekräftats genom
de af O. V. Wennersten 1905, 1907 och 1909 företagna
gräfningarna. Det omtalas första gången 1246 af biskop
Lars i Linköping, i en skrifvelse till invånarna
på Gottland med tillkännagifvande, att han till
klostrets underhåll anslagit allt offer, som nedlades
på S:t Olofs altare i Akergarn, nuv. Olofsholm i
Hellvis socken på öns nordöstra kust. Två år därefter
bekräftades detta anslag af legaten Vilhelm af Sabina,
men 1277 stadfäste biskop Henrik i Linköping en
öfverenskommelse mellan klostret och nämnda sockens
inbyggare att dela inkomsten, och då gottlänningarna
ville bestrida klostrets rätt därtill, hotades de
med bannlysning (1349); slutligen bestämdes (1360),
att allt, hvad som vid altaret inflöt, skulle jämnt
fördelas mellan klostret, kapellet och
prästen där. Äfven några, dock ganska få,
gårdar skänktes under tidernas lopp till klostrets
underhåll, och aflat erbjöds 1287 åt dem, som gynnade
detsamma. Skyddsbref utfärdades af konung Magnus
Eriksson (1349), som fritog klostret från utlagor,
äfven om en allmän utrustning ("utfärd") påbjöds
öfver hela riket, af konungarna Albrekt (1369) och
Kristian I (1459), hvilken kallar det "S. Bernhards
kloster i Visby", samt af konung Hans (1487). Af
bevarade urkunder rörande klostret kände Lindström
ej mindre än 40 donationer och testamenten till
detsamma. Utom på Gottland egde klostret jordagods
på Öland samt i Uppland och Södermanland. De
förlorades vid Gustaf Vasas reduktion. Jfr
K. J. Bergman, "Solberga nunneklosters läge" (i
"Sv. fornminnesfören:s tidskr." n:r 26, 1895), och
G. Lindström, "Anteckningar om Gotlands medeltid"
(s. å.). – 7. Fideikommiss i Östergötlands län, med
hufvudgården S. belägen i Sya socken vid Svartån och
bebyggd på 1750-talet med en större manbyggnad af
sten. Enligt 1915 års taxeringslängder hörde dit i
Sya, Veta, V. Hargs, Västerlösa, Härberga, Mjölby,
Hvarf (Sörby) och Styra socknar tills. 18 11/16
mtl, tax. till 563,600 kr. S. tillhörde på
1600-talet assessor Erik Rosenholm, som tillbytte
sig egendomen af hertig Johan af Östergötland,
tillhörde därefter hans son viceamiralen P. Rosenholm
och dennes måg, som 1731 sålde S. till sedermera
generalmajoren S. J. Wennerstedt, gift med
P. Rosenholms brorsdotter. Dessa gjorde 1762
S. med efter hand tillköpta hemman till ett
fideikommiss, som, sedan sonen 1793 slutit ätten på
svärdssidan, öfvergick först till äldsta dottern,
därefter till andra dottern, båda döda barnlösa,
och slutligen till en tredje dotter, gift med
ryttmästaren E. Danckwardt-Lillieström, hvars sonson,
Ax. Danckwardt-Lillieström (f. 1839), f. n. innehar
detsamma.

6. C. S–e. (W-sten.) 7. Wbg.

Solbergfossen, ett till ungefär 7,000 hkr beräknadt
vattenfall i Glommen strax nedanför utloppet af
sjön Öieren, Smaalenenes amt, Norge, eges liksom de
närliggande dubbelfallen Vittenberg–Hallfredfossen
(21,000 hkr) och Fossumfossen (16,000 hkr) af
Kristiania kommun. Strax nedanför Öieren, något n. om
nämnda vattenfall, eger norska staten Mörkfossen
(23,000 hkr). Hela denna vattenfallskomplex beslöto
de två egarna hösten 1916 utbygga och nyttja gemensamt
till en samlad kraftanläggning vid S., hvarvid staten
skulle förfoga öfver 1/3 och Kristiania kommun öfver
2/3 af vattenkraften. Totalutgifterna för detta
kooperativa företag ha beräknats till 21,260,000 kr.

K. V. H.

Solbjerg, by. Se Frederiksberg, sp. 1249. En
af Frederiksbergs nya kyrkor, byggd 1908, kallas S:s
kyrka och det därmed förbundna området S:s socken.

E. Ebg.

Solblad, bot. Se Heliofil.

Solblindhet 1. Solbländning, oftalm., en
sjuklig förändring af den centrala fläcken i näthinnan, som
uppstår vid oförsiktigt fixerande af själfva solen och på
denna grund plägar uppträda epidemiskt efter solförmörkelser.
Den yttrar sig i nedsatt synförmåga, ofta förbunden med
karakteristiska förändringar af det perifera seendet. I de
flesta fall går den tillbaka, i andra blir den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:34:08 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free