Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanheim, Friedrich - Spanheim, Ezechiel von - Spani (Spanno), Prospero - Spaniel - Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
479
Spani-Spanien (Läge. Storlek. Gränser.
Kustlinjen)
480
(okänd) hand framförts till 1641. Stilen i S:s
skrift berömmes för sin obestridliga elegans,
glans och kraft, äfven om man här som i andra
af 1600-talets historiska arbeten ej kan undgå
att stundom märka skarfvarna mellan de olika
källskrifter, som författaren nära följer. Uppslaget
till publikationen utgick från Gustaf II Adolfs
bekante diplomat Kristofer Ludvig R a s c h e, som för
underhandlingar tidtals vistades i Geneve, och denne
har äfven lämnat S. material, ja, själf affattat
vissa partier af arbetet, däribland troligen dess
berömda karakteristik af Gustaf II Adolf. "Le soldat
suédois", som uppenbarligen åtnjutit stor popularitet,
utkom i flera uppl. på olika språk och har äfven i
senare tid rätt ofta citerats. För vår kännedom om
krigets förlopp förlorar den i betydelse i samma mån,
som primärkällor ur arkiven framläggas. Se vidare
N. Ahnlund, "Gustaf Adolf inför ’Den svenske soldaten’
" (i "Sv. dagbladet", 7 nov. 1915).
2. EzechielvonS., den föregåendes son, lärd och
diplomat, f. 1629 i Geneve, d. 1710 i London,
kallades 1651 till professor i vältalighet i sin
födelsestad och invaldes i stora rådet där. Som
lärare för kurfurstens af Pfalz son Karl flyttade han
1657 till Heidelberg. I pfalzisk tjänst (1657-80)
anlitades S. mestadels för diplomatiska uppdrag
(resor till Italien 1661-65, till Paris 1666, 1668,
till London 1675, 1678), men fann också tid till
mångsidiga litterära sysselsättningar. Berömd blef
han särskildt som numismatiker genom Dissertationes
de prcestantia et usu numis-matum antiquorum (1664,
tillegnadt drottning Kristina, hvars bekantskap
S. gjort i Rom; ny utvidgad upplaga 1706-17). 1680
anställdes S. som geheimeråd i brandenburgsk
tjänst. I egenskap af sändebud i Paris 1680-89 fick
han förmedla den omfattande utvandring af protestanter
från Frankrike till Brandenburg, som föranleddes af
Nantesiska ediktets upphäfvande (1685). 1689-97 var
S. ledare för de franska kolonierna i Brandenburg,
sändes därefter för en tid åter till Paris (1698-1701)
och var 1701-10 preussisk minister i London. Bland
litterära arbeten från hans senare år märkas Orbis
romanus (1697; ny uppl. 1704), kommentarer till
klassiska förf. m. m. Frukter af hans diplomatiska
verksamhet äro bl. a. värdefulla "relationer" om
hofven i Paris (tr. af Schefer 1882) och i London
(tr. i "English historical
review" 1887). Se Loewe, "Ein diplomat und gelehrter
des 17. jahrhunderts: E. S. in pfälzischem dienste"
(i "Zeitschrift fur geschichte des Ober-rheins,
neue folge", 29). 1. B. B-s. 2. N- H-tz. Spani (S
pä n no), P ros p er o, kallad C l e-m e n t i,
italiensk bildhuggare från Reggio, d. 1584, var
elev af sin farbroder, Bartolommeo S., och gick
sedan i Michelangelos spår, likväl med förstånd och
måtta. Han utförde grafmonument i kyrkor i Reggio,
Parma, Mantua, Bologna
0 s. v. och började äfven utföra fasaden
på domkyrkan i Reggio, där de liggande
Adam- och Eva-bilderna äro typiska för
hans konstnärskap. Monografier af
F. Fontanesi (1826) och R. Coteleni (1903).
(G-gN.)
Spaniel [spä;niol], eng. (af nlat. Hispaniöla, ön
Haiti, där denna hundras utvecklats bäst), zool. Se
Hunden, sp. 1311 och fig. 4 å pl. I.
Spanien (sp. España), konungarike i södra Europa.
Läge, storlek, gränser. S. bildar tills. med Portugal
Pyreneiska halfön l. Iberiska halfön, af hvilken
det utgör omkr. 11/13, och har enligt officiella
uppgifter en areal af 505,207,7 kvkm. (utom Ceuta),
hvaraf fastlandet utgör 492,921 kvkm., Balearerna
5,014 och Kanarieöarna, hvilka, ehuru i geografiskt
hänseende tillhörande Afrika, äro administrativt
förenade med S., 7,273 kvkm. De yttersta punkterna
äro i n. Punta de la Estaca de Vares (43° 27’ 25"),
i s. ön Tarifa (35° 59’ 50" n. br.),
i ö. Cabo de Creus (3° 19’ 12" ö. lgd), i v. Cabo de
Touriñán, prov. La Coruña (9° 18’ 19" v. lgd). På alla
sidor utom mot Portugal har riket naturliga gränser;
genom Pyrenéerna skiljes det i n. från Frankrike,
och i öfrigt omges det af hafvet: i ö. och s.
af Medelhafvet, i s. v. och n. v. af Atlantiska
hafvet; genom Gibraltars sund skiljes det i s.
från Afrika; äfven mot den brittiska klippan
Gibraltar är gränsen naturlig (ett lågt, smalt
näs). Landgränsen mot Portugal är 987 km.,
mot Frankrike 677 km., Medelhafskusten 1,663
km. och Atlantiska kusten 1,481 km.
Kustlinjen i n. och n. v. är öfverallt brant och
klippig; flera små inskärningar finnas, af hvilka
många bilda mer eller mindre lämpliga hamnar, men
strömmen, som går längs kusten från v., bildar
ofta sandbankar i det lugnare vattnet. De bästa
hamnarna ligga i de fjordlika inskärningarna
(rías) på Galiciens västkust, där tidvattnet
håller inloppen rena; där ligga de goda naturliga
hamnarna Pontevedra och Vigo, La Coruña och Ferrol,
den sista en af hufvudstationerna för den spanska
flottan. Mindre växlande i konturer, men mera till
karaktär äro kusterna i s. och ö. Mellan Portugals
gräns och Gibraltar är kusten låg, än sandig (arenas
gordas) och kantad af dyner, mellan Rio Tintos och
Guadalquivirs mynningar, än sumpig (las marismas,
vid Guadalquivirs mynning), hvarefter den blir mera
omväxlande och bildar den vackra Cádizviken. Från
Gibraltar sund är kusten brant och klippig nästan
hela sträckan ända till Cabo de Palos, något bortom
den vackra naturliga hamnen vid Cartagena. Norr därom
är den låg, börjande med den smala landremsa, som
afstänger lagunen Mar Menor från hafvet, ungefär utmed
hälften af prov. Alicante,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
