Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 561-562 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spant - Spantdistans - Spantekow - Spantjärn - Spantring - Spantritning - Spantöppning - Sparadrap - Sparagmit - Sparagmitformationen - Sparassis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den s. k. sliktningslinjen, så benämnd, emedan
man mellan densamma och spunningen måste något
afslikta resning och köl för att erhålla jämn tur
af förtimringen. Spanten i närheten af fartygets
midt äro vinkelräta mot fartygets midtlinje och
kallas vinkelspant, men i närheten af stäfvarna
användas ofta kantringsspant, som äro vinkelräta
mot fartygssidan. Det aktersta kantringsspantet,
ransonstimmer (n i fig. till art. Förtimring), går
ej upp till relingen med sin aktra ring, utan denna
stannar mot och uppbär häktbalken. Med spantdistans
förstås afståndet mellan 2 närliggande fasta spants
mallkanter och med spantöppning afståndet mellan 2
bredvid hvarandra liggande spant.

I ett järnfartyg bestå de vanliga spanten (fig. 2–4)
af olikflänsade vinkeljärn (s. k. spantjärn), U-
eller Z-järn (se Fasonjärn), oftast det första
(A). Spantjärnets smalare fläns l.

Fig. 2. Spant i järnfartyg.

fjäder vändes mot bordläggningen, dess bredare fläns är
vinkelrät mot fartygets midtplan, hvilket åstadkommes
därigenom, att man vid behof skefrar spantet. Båda
sidornas spant järn mötas vid kölen, där de förenas
med ett skarfjärn (B); deras långskeppsflänsar äro
alltid vända mot nollspantet, så att spantvinkeln
icke blir spetsig. Ett spant förstärkes dels nedtill
med en bottenstocksplåt (C), dels, om det består af
ett spantjärn, på större fartyg med kontraspant (D),
hvilka äro placerade, på sätt fig. 2 och 3 utvisa
(jfr fig. till art. Köl). Vid de bordläggningsplåtar,
som icke ligga an mot

Fig. 3. Spantjärn.

Fig. 4. Spantjärn.

spanten, anbringas mellan bordläggningen (E) och
spantet mellanlägg (F), så att anliggning erhålles.
Vid vattentäta skott (G i fig. 4) använder man i
st. f. kontraspant dubbla spant för att säkert
fästa skottet till fartygssidan, hvarjämte vid
bordläggningens ytterstråk användas mellanläggsplåtar,
sträckande sig mellan de närmaste spanten på ömse
sidor om skottet. Där särskildt stor styrka erfordras,
t. ex. i lastrum å stora fartyg, användas här och
där djupa spant eller stagningsspant i förening med
vägare. Ett djupt spant (fig. 5) bygges af spant (A)
och kontraspant (D) utaf ökade dimensioner, hvarjämte
kontraspantet är inflyttadt,

Fig. 5. Djupt spant.

Fig. 6. Stagningsspant.

så att dess långskeppsfläns kommer innanför
spantet. Ett stagningsspant (fig. 6) bygges af ett
vanligt spant (A) jämte plåtspant (H) och dubbla
kontraspant (D). I dubbelbotten användas byggda spant
af samma konstruktion som stagningsspanten och af
sådant djup, att de räcka upp till innerbottnen. De
ha, beroende af om de skola vara vattentäta eller
ej, hela eller utskurna plåtspant, eller ock äro de
byggda af knäplåtar l. brackets. Jfr
Dubbelbotten, Häktbalk, Knäplåt, Kontraspant
och Långskeppsspant. Beträffande nollspant se
d. o.
C. K. S.

Spantdistans, skpsb. Se Spant, sp. 561.

Spantekow, gods i kretsen Anklam, reg.-omr. Stettin,
prov. Pommern, med omkr. 200 inv., har sedan urminnes
tid tillhört ätten von Schwerin (se d. o.).

Spantjärn, skpsb. Se Spant, sp. 561.

Spantring, skpsb. Se Spant, sp. 560.

Spantritning 1. S p a n t r u t a, skpsb. Se
Konstruktionsritning 2.

Spantöppning, skpsb. Se Spant, sp. 561.

Sparadrap [-dra’ 1. -dra’pp], af nlat. spara-drapum,
farm. med., en förr bruklig benämning på häftplåster,
som blifvit utbredt på lärft, bomullstyg, siden eller
papper. Fabriksmässigt utbredt plåster kallas numera
t e l a. Jfr Häftplåster.

Sparagmit, petrogr., fältspatsrik sandsten, vanligen
grofkornig och med skarpkantiga korn.

Sparagmitformationen, geol., i Norge användt namn
för där förekommande, till algonk eller eokambrium
(se Kambrium, sp. 708) hörande, aflagringar af
sparagmiter, kvartsiter, hårda kristalliniska
skiffrar m. m., hvilkas motsvarighet inom
Sverige benämnes Sevegruppen och här har stor
utbredning, särskildt längs den skandinaviska
fjällkedjans östra rand. Jfr Köligruppen.
E. E.

Spara’ssis Fr., Blomkålssvamp, bot., ett släkte af
fam. Clavariacece. Blomkålssvamparna bildas af flera
platta, bladlika, i ett rundadt hufvud eller tufva
förenade flikar af blekgul eller hvitaktig färg. I
södra och mellersta Sveriges barrskogar å mossklädda
sluttningar träffas här och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>