Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stampe, Henrik - Stampe-Feddersen, Astrid - Stampenborg - Stampeströmsfallen - Stampkalander - Stampkvarn - Stampning - Stampstag - Stamros - Stamrote - Stamrulla - Stamschäferi - Stamsill - Stamskrof - Stamsuckulenter - Stamsund - Stamsystem - Stamtafla - Stamtorn - Stamtrupp - Stamträd - Stamvapen - Stamvildt - Stanco - Stanczyk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
967
Stampe-Feddersen-Stahczyk
968
1743 i juridik, i hvilken egenskap han utöfvade ett
väsentligt inflytande på rättsstudiet. 1753 blef han
"generalprokurör" (d. v. s. regeringens juridiska
rådgifvare) och 1756 därjämte assessor i kansliet samt
fick 1767 säte och stämma i landvsesens-kommissionen,
1768 i landvsesenskollegiet och 1777 i
overskattedirek-tionen. Han medverkade till Guldbergs
fall 1784 och blef geheime-statsminister. Redan 1759
hade S. adlats och 1774 blifvit ge-heimeråd. S. visade
vid utöfningen af sina ämbeten stor duglighet och
frisinthet samt var särskildt en djärf förespråkare
för bondeståndet och verkade ifrigt för dess
frigörelse. Inom lagtolkningens område gjorde han
epok genom de för skärpa i uppfattningen och klarhet
i framställningen utmärkta Erklceringer, breve og
jorestil-Ung er, hvilka han utgaf som generalprokurör
1753-82 och som efter hans död samlades i 6 bd
(1793-1807). 1772 var S. medlem af den kommission, som
dömde Struensee, och det var han, som affattade domen.
E. Ebg.
Stampe-Feddersen, Astrid, dansk förkämpe
för kvinnosaken, f. 19 dec. 1852, dotter till
länsbaron H. Stampe och gift 1881 med assistenten i
inrikesministeriet G. Feddersen (f. 1848, d. 1912),
som 1895 blef amtman i Ringkjöbing amt och 1903
stiftsamtman i Lolland-Falsters stift. S. har tagit
viktig del i Dansk kvindesam-funds verksamhet,
som styrelseled. 1883-87 och ånyo sedan 1903
samt (sedan 1913) som ordf. Dessutom har hon
författat flera småskrifter om kvinnosaken.
E. Ebg.
Stampenborg, danskt baroni i södra Själland, Præstö
amt, upprättades 1809 till förmån för en brorson
till Henrik Stampe samt omfattar hufvudgårdarna Nysö
och Jungshoved med en del bondgårdar, mest ärftliga
fästegods, samt 1 mill. kr. i fideikommisskapital.
E. Ebg.
Stampeströmsfallen. Se Trollhättan.
Stampkalander. Se Kalander.
Stampkvarn, detsamma som
stampverk (se Krossverk).
Stampning, text. Se Appretera, sp. 1249–50.
Stampstag, sjöv. Se Tackling.
Stamros, bot. Se Rosa.
Stamrote, krigsv. Se Indelta armén, sp. 475.
Stamrulla, krigsv., kallas den vid hvarje
kompani, skvadron och batteri förda rulla,
i hvilken kompaniets, skvadronens och
batteriets hela personal är införd. Inom hvarje
rullföringsområde och landstormsområde föres
en stamrulla öfver det värnpliktiga manskapet
inom området, upplagd för hvarje åldersklass.
C. O. N.
Stamschäferi. Se Schäferi.
Stamsill, zool. Se Sillsläktet, sp. 541.
Stamskorf, sjukdom å yngre grenar af päronträd. Se
Fruktskorf, sp. 6.
J. E-n.
Stamsuckulenter (af lat. succulentus, saftfull),
Chylokauler (af lat. chylus, mjölksaft, och caulis,
stjälk), Nopalväxter, bot., xerofytiska växter utan
blad eller med ofullständigt utbildade blad med tjock
och saftrik stam. Som exempel härpå kunna anföras de
flesta kaktusväxterna, afrikanska Euphorbia-arter,
Stapelia, m. fl. Den enda svenska stamsuckulenten är
Salicornia.
G. L-m.
Stamsund, fiskeläge på Vestvaagön, Nordlands amt,
Norge, är en knutpunkt för Lofotens ångbåtstrafik,
med post, telegraf, telefon, flera hotell, sparbank,
åtskilliga fabriker m. m. Den fasta befolkningen
utgör 261 inv. (1910), men orten besökes under
storfisket där utanför af tusentals pers.; 1910 hade
4,169 fiskare station här. K. V. H.
Stamsystem, krigsv. Se Stam 4.
Stamtafla, i vidsträckt mening en förteckning öfver
alla en viss persons (stamfaderns) afkomlingar samt
dessas giften och inbördes släktskap; i inskränkt
och vanlig mening en förteckning, upptagande blott
de stamfaderns afkomlingar, som tillhöra hans egen
ätt, d. v. s. bära hans namn. För att skilja denna
senare art af stamtafla från den förra plägar man
stundom åt den förra förbehålla ordet stamtafla,
men kalla den senare ättartafla. Stamtaflor
och ättartaflor kunna vara uppställda antingen
tabellariskt eller schematiskt. Den tabellariska
stamtaflan är ordnad i numrerade tabeller, med
obegränsadt utrymme för biografiska uppgifter. Den
schematiska stamtaflan är vanligen en grafisk
framställning af släktskapen mellan stamfadern och
hans afkomlingar. Af utrymmesskäl bli vid denna
uppgifterna om de särskilda personerna i allmänhet
ganska knapphändiga. Den tabellariska är således
utförligare i sina uppgifter, då däremot den
schematiska är mera öfverskådlig.
H. F-d.
Stamtorn, bot. Se Tornar.
Stamtrupp, krigsv. Se Stam 4.
Stamträd, en i form af ett träd uppsatt stamtafla
(se d. o.) eller ättartafla. Stamfaderns namn eller
vapen är anbragt vid trädets rot eller stam. Stammen
delar sig därefter i lika många hufvudgrenar,
som stamfadern har barn, hufvudgrenarna åter
i mindre grenar för barnbarnen o. s. v. (se
fig. å sp. 969). På hvar gren anbringas namn
eller vapen (eller bådadera) för den person, som
den representerar. Ingifta personers namn (vapen)
anbringas bredvid makens eller makans. Utdöda grenar
plägar man stundom afsluta med torra kvistar, ännu
lefvande med några gröna blad. Om anträd se Anor.
H. F-d.
Stamvapen, her. Se Vapen.
Stamvildt, jaktv., det villebråd, som konstant eller
med kortare utflykter åt andra håll uppehåller sig
på en trakt och utgör själfva villebrådsstammen,
till skillnad från tillfälligtvis uppträdande
individer. Till denna senare kategori måste ju
alla stryk- och flyttfåglar räknas, då de uppträda
utom sitt häckningsområde, medan flyttfåglar
på häckningsplatsen, som ju bevisligen i regel
återkomma år efter år, måste räknas som stamvildt.
G. G.
Stanco [sta’nkå], Stanchio, italienska namnet
på ön Kos (se d. o.).
Stahczyk [stätjyk], hof narr hos Sigismund I och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
