Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Standar - Standard - Standard alphabet - Standardisera - Standardkompass - Standardmåttsatser - Standardmönster - Standard of life
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
971 Standard–Standard of Life 972
på räfvens svans. Den yttersta hvita svansspetsen
kallas stundom blomman.
1. J. P–i. 3. G. G.
Fig. 3. Uppsala studentkårs standar.
Standard [stä′ndəd], eng., normalmått. 1.
Sjöv., ett vid fartygs befraktning användt
rymdmått för trävirke. S:t Petersburgstandarden,
som nästan uteslutande förekommer i
Östersjö-, norska och de flesta europeiska hamnar,
är olika för olika formadt virke, så att den
innehåller 4,672 kbm. (= 165 eng. cub.-feet) bräder,
plank o. d., 4,247 kbm. (= 150 eng. cub.-feet)
fyrkantiga balkar samt 3,397 kbm. (= 120 eng.
cub.-feet) rundt timmer. Enligt denna beräkning
skall ett fartyg rymma ungefär lika många P.-standards,
vare sig det lastas med den ena eller den
andra sorten. 1 Petersburg-standard är = 3/5
Quebec-standard. – 2. (Myntstandard).
Se Myntfot. – Imperial standard
[impiə′riəl], eg. riksstandard, det för
England lagligt gällande normalmåttet. Jfr
Standard work och Standard of life.
1. R. N.*
Standard [stä′nded], The, daglig tidning i
London, uppsatt som organ för toryintressen 1827,
var daglig aftontidning ända till juni 1857, då
den vardt morgontidning, men det utgafs samtidigt
en kvällsupplaga, som fick titeln ”Evening
standard” och 1905 sammanslogs med ”S:t James’s
gazette”, hvarefter den kallades Evening standard
and S:t James’s gazette. ”Standard”
fick genast stort politiskt inflytande och blef efter en
tid äfven en god affär. Sedan gick tidningen
tillbaka, men tog ny fart efter 1857, gjorde sig
särskildt känd för sin ypperliga utrikesafdelning
(berömda voro dess korrespondenser från krigen i
Förenta staterna samt mellan Preussen och Österrike
1866 och fransk-tyska kriget 1870). 1904
såldes tidningen till C. A. Pearson, egaren af
”Daily express”, som öfverlät den till ett bolag,
hvars aktiemajoritet 1910 inköptes af Davison
Dalziel. ”Standard” hade i stil och uppträdande
sökt bevara den äldre engelska journalistikens
arflynne. Den upphörde 1916.
Standard alphabet [stä′ndəd ä′lfəbət], ofta namn
på det af K. R. Lepsius (se denne, sp. 224)
utarbetade teckensystemet för olika språkljud.
Standardisera (jfr Standard), tekn. Att
standardisera en tillverkning innebär att, särskildt
med tanke på massproduktion, inrikta fabrikationen
på ett begränsadt antal typer, storlekar eller
modeller. Fördelarna af en standardisering äro
främst, att tillverkningskostnaderna minskas och att
utslitna eller skadade delar (af maskiner o. d.) lätt
kunna bytas ut mot nygjorda.
Fmn.
Standardkompass, sjöv. Se K mpass, sp. 693.
Standardmåttsatser, mek. Se Måttverktyg,
sp. 228.
Standardmönster. Se Arbitration.
Standard of life [stä′ndəd əv lai′f], eng.,
Lefnadsstandard, nationalek., betyder rent
språkligt ”lefnadsmåttstock” och betecknar den
eftersträfvade eller uppnådda kvantiteten och
kvaliteten af nödvändighets-, bekvämlighets- och
lyxmedel, som en person anser vara för honom och
hans familj så pass önskvärda, att han för dem
utvecklar alla sina krafter. Begreppet är ju
relativt nog, och standarden växlar från land till
land, från samhällsklass till samhällsklass, från
tidsrum till tidsrum. Inom den engelska litteraturen
begagnas ibland uttrycket standard of comfort
som synonymt med ”standard of Life”.
Lefnadsstandarden kan i allmänhet sägas omfatta, i
uppåtstigande skala, först nödvändighetsartiklar, sedan
förbrukningsföremål, som fylla behof af bekvämlighet,
sammanfalla med vissa ståndsmässiga
lefnadsvanor o. s. v. (eng. decencies), samt slutligen
rena lyxföremål (jfr Konsumtionsbudget).
Det säger sig själft, att icke ens för massan af
yrkesolärda arbetare bör lefnadsstandarden stanna
vid ett naket existensminimum (se d. o.). Den
måste åtminstone innebära hvad Marshall (se d. o.)
kallar en effektivitetsstandard, hvilken för ”en ordinär
jordbruksarbetare eller en icke yrkeslärd
stadsarbetare med familj i England under nuvarande
generation” kan sägas omfatta: ”bostad på väl
dränerad grund med flera rum, varma kläder,
tillfälle till vissa ombyten af underkläder, rent
vatten, riklig tillgång på sädes- och rotfruktsföda,
med en måttlig kvantitet af kött och mjölk,
något te o. s. v., tillfälle till åtnjutande af
åtskilliga uppfostrings- och upplysningsmedel och
en viss rekreation samt tillräckligt med frihet
för hustrun från annat arbete, på det att hon
må sättas i stånd att ordentligt fylla sina
moders- och hushållsplikter”. Brist på någon af
dessa saker verkar på arbetaren lika menligt som
dålig skötsel på hästens och otillräckligt med kol
på ångmaskinens effektivitet. Från denna standard
vill Marshall icke utesluta en viss alkohol- och
tobaksförbrukning samt en viss utstyrsel med
snygga kläder, som blifvit konventionellt nödvändiga.
För yrkeslärda arbetare förutsättes
effektivitetsstandarden ligga ännu högre. Men under
alla förhållanden är denna standard relativt låg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
