- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1453-1454

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockenström - Stockenström, Erik von - Stockenström, Salomon von - Stockenström, Karl Reinhold Polhem von - Stockerau - Stockevik - Stock exchange - Stockfisk - Stockfleth, Niels Joachim Christian Vibe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härstammar från rådmannen i Stockholm Anders Henriksson
(d. 1656), hvars barn antogo namnet S. 1751 adlades
två hans sonsonssöner, Lars (d. som hofrättsråd i Svea
hofrätt 1761) och Erik (se S. 1), med namnet von S.;
den förres gren utgick 1801; den senare erhöll 1770
friherrlig och 1771 greflig värdighet och slöt själf
sin ätt. På deras adliga ätt och nummer adopterades
1776 deras brorson Salomon S. (S. 2) och 1784 dennes
bröder Lars (f. 1748, brukspatron, d. 1814) och Erik
(f. 1749, superkargör, d. 1788), som själf slöt
sin gren, medan från Salomon och Lars von S. de nu
lefvande medlemmarna af ätten härstamma.

1. Erik von S., grefve, riksråd, f. 9 april 1703,
d. 23 febr. 1790 i Stockholm, studerade i Uppsala,
blef 1726 notarie i Bergskollegium och 1730
geschworner vid Stora Kopparberget. Efter
att i utlandet ha studerat bergväsendet förordnades
han 1738 till bergmästare i Södermanlands,
Östergötlands och Smålands bergslager samt befordrades
1747 till assessor i Bergskollegium. 1749 blef
han revisionssekreterare. Utmärkt genom duglighet
och mångsidiga kunskaper, kallades han 1758 till
justitiekansler. I det politiska lifvet framträdde
han från riksdagen 1755, då han af hattpartiet
insattes i sekreta utskottet. Han räknades i det
följande till partiets bästa män och företrädde under
1760-talet bland de främste den riktning inom partiet,
som sträfvade till försoning och samverkan med
hofvet. Särskildt vid brytningen mellan konungen och
rådet 1768 utmärkte sig S. för oförskräckt uppträdande
mot mössregeringen och var en af de hattchefer, som
skriftligen till franske ambassadören förbunde sig att
arbeta för en förstärkning af konungamakten vid den
kommande riksdagen. 1769 inkallades S. i rådet samt
förordnades 1770 till president i lagkommissionen
och 1771 till kansler för universitetet i Åbo. I
mars 1772 nedlade han alla sina befattningar,
men återtog rådsämbetet 22 aug. s. å. på Gustaf
III:s bestämda önskan och bibehöll detsamma till
1789. S. var en om det allmänna högt förtjänt
man. Med egna krafter och medel understödde han
flera industriella företag, bl. a. bearbetningen af
Höganäs stenkolsbrott samt uppdrifvandet af Hällefors
silfververk äfvensom anläggandet där af ett stål- och
manufakturverk. Han var vidare en bland dem, som
uppgjorde planen till Järnkontoret och en af dettas
första fullmäktige. 1739 kallades han till en af
Vet. akad:s första ledamöter. Han upphöjdes 1751 i
adligt, 1770 i friherrligt och 1771 i grefligt stånd.

2. Salomon von S., den föregåendes brorson,
bergsråd, f. 11 jan. 1751, d. 24 aug. 1811 på
Garpenberg, studerade i Uppsala, blef 1772
notarie i Bergskollegium, 1773 öfvermasmästare
samt förordnades 1775 att förestå bergmästarsysslan
i Öster- och Västerbergslagen. 1777 företog han
en utrikes resa för att studera järnhandtering,
hvaröfver han efter hemkomsten 1780 aflämnade en
relation i 5 bd till Järnkontoret. Han reste i
samma ändamål 1787 till Ryssland. 1778 utnämndes
han till direktör öfver stångjärnssmidet i riket
och 1781 till assessor i Bergskollegium, men tog 1789
afsked från dessa befattningar för att kunna sköta
sin vidlyftiga ekonomi vid Garpenbergs koppar- och
järnverk, som af honom utvidgades. 1798 fick han
bergsråds n. h. o. v. 1789 var han led. i en af
konungen tillsatt kommitté, som skulle föreslå en
handelstraktat mellan Sverige och England. S. var
en framstående riksdagsman. Han var led. i hemliga
utskottet vid riksdagen i Gäfle 1792 och i Norrköping
1800 samt i konstitutionsutskottet vid 1809 års
riksdag, hvarvid han bl. a. af gaf särskildt yttrande
om en förändrad, ny representation, med bibehållande
af stånden till minskadt antal medlemmar, särskildt
af adeln, och med inrymmande af representanter
för ofrälse ståndspersoner samt med två kamrar i
st. f. fyra. Han adlades 1776 och adopterades på
farbrödernas adliga nummer.

3. Karl Reinhold Polhem von S., sonson till den i
släktöfversikten nämnde brukspatronen Lars von S.,
riksdagsman, bruksegare, f. 19 mars 1818 på Fagersta,
d. 2 mars 1890 i Stockholm, blef 1837 student i
Uppsala, där han 1842 aflade hofrättsexamen och
promoverades till filos. doktor. En rad uppdrag visar
det förtroende, som S. åtnjöt i vida kretsar. Han
var led. af kyrkomötet 1868 och af Första kammaren
för Västmanlands län 1870-78 och 1880-87 samt
fullmäktig i riksbanken 1870-74 (sedan 1872 vice
ordf.), i riksgäldskontoret 1874-88 (sedan 1879
vice ordf.) och i Järnkontoret 1879-90. Han innehade
som fideikommiss del i Stjärnsunds bruk i Dalarna.
1 o. 2. (L. S.)

Stockerau, stad i Nedre Österrike, vid en biarm
till Donau och järnvägen Wien-Tetschen. 10,203
inv. (1900). Real- och obergymnasium. Tekniska
o. a. fabriker.
J. F. N.

Stockevik, hafskurort på hafssidan af Skaftön (se
d. o.) med varm- och kallbadhus, omkr. 2 km. från
Fiskebäckskil. Daglig ångbåtsförbindelse med
Lysekil, omkr. 7 km. Kurorten är öppen från början
af juni till början af sept. Läkare i Fiskebäckskil.
Wbg.

Stock exchange [stå’k ikst&#643;éi’nd&#643;], fondbörs. Se
London, sp. 1062.

Stockfisk, benämning på den i handeln förekommande
torkade torsken (Gadus morrhua] och
gråsejen (Gadus virens). Stockfisken
beredes på så sätt, att fisken rensas, saltas och
uppskäres längs ryggen och buken intill stjärtfenans rot,
där skinnet sammanhåller de båda kropps-halfvorna. Dessa
upphängas på stänger för att torka.
L-e.

Stockfleth, Niels Joachim Christian Vibe,
norsk lappmissionär, f. 11 jan. 1787 i Fredrikstad,
d. 26 april 1866 i Sandefjord, blef student 1803 och
löjtnant i danska armén 1809, deltog 1813-14 i kriget
i Holstein och Slesvig och ingick 1814 som officer
i norska armén. 1820 började han studera teologi och fann
snart sitt lifsmål i missionsverksamhet bland den försummade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0777.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free