- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
543-544

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Styraxbalsam - Styrbar ballong - Styrbiskop - Styrbjörn - Styrbjörn Starke - Styrbord - Styrbordslanterna - Styrbölingar - Styrdamm - Styre - Styre - Styrelsen för statens järnvägstrafik - Styrelsen för rikets fängelser och arbetsinrättningar - Styrelsen öfver statens järnvägsbyggnader - Styrelsesystem - Styresholm - Styresman - Styrestad - Stürgkh, Karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Styraxbalsam (Storaxbalsam). Se Styrax 2.

Styrbar ballong. Se Luftskepp.

Styrbiskop. Se Uppsala slott.

Styrbjörn, svensk konungason, med tillnamnet
Starke. De norsk-isländska sagorna berätta oin
denne bl. a. följande. Styrbjörn var son till
den i senare hälften af 900-talet regerande Erik
Segersälls broder och samregent Olof. Efter sin
faders plötsliga död yrkade han, ehuru blott tolf år
gammal, att erhålla i arf faderns del af riket och
gaf efter tidens sed uttryck åt denna fordran genom
att sätta sig på faderns grafhög. Erik ansåg honom
emellertid ännu för ung, särskildt som hans lynne
var häftigt och otämdt, hvarför han uppmanade honom
att vänta, tills han fyllt sexton år, för att då bli
medregent. Härmed lät S. sig dock ej nöja, och då han
därtill på hvarjehanda sätt retade folket mot sig,
hvilket äfven valde åt Erik en annan medregent,
gaf Erik sin brorson en flotta af 60 skepp, för
att han skulle draga ut på vikingatåg. Under denna
färd, som S. inledde med att nedgöra den nyvalde
medregenten, förvärfvade S. sig ett rykte för mod
och stridbarhet, som ställer honom som en typ för den
fornnordiska obändiga kämpakraft, hvilken länge fyllde
Västerlandet med häpnad och fruktan. S. bemäktigade
sig vikingaborgen Jomsborg på ön Wollin, hvilken
innehades af den ryktbare Palnatoke, samt besegrade
danske konungen Harald Blåtand och tog hans dotter
Tyra till äkta. Efter dessa bedrifter rustade han sig
till ett väldigt härtåg mot Sverige, i hvilket tåg
äfven Harald Blåtand tvingades deltaga. Anländ till
sitt fädernesland, tågade han efter att ha bränt sina
skepp - hvarvid Harald Blåtand dock seglade hem -
upp mot Uppsala (nuv. Gamla Uppsala) och mötte på
fälten däromkring sin farbroder, hvilken biträdd
af Thorgny lagman i Uppland ordnade sveahären till
motstånd. I tre dagar varade den stora drabbningen
på Fyrisvall, och trots S:s öfverlägsna hjältekraft
slutade den med fullständigt nederlag för denne,
som själf stupade. - Det är synnerligen vanskligt att
fastställa, huru långt sagornas uppgifter om S. bör
tillerkännas vitsord. Den moderna forskningen
har också i denna fråga intagit skiftande
ståndpunkter, från den rent negativa, som helt
förkastat traditionens upplysningar, till en mera
positiv, hvilken bakom saga och sägen velat finna
åtminstone någon kärna af historisk sanning. I och
för sig synes rimligast att antaga, att historiska
tilldragelser i mångt och mycket ligga till grund
för sagornas berättelser om S., så mycket mer som vi
ej alldeles sakna anslutning i andra och pålitligare
källor. Äfven själfva hufvudhändelsen, på hvilken
berättelsen är byggd, torde kunna konstateras:
ett af de i vår historia ej sällsynta försöken
från dansk sida att med begagnande af svenska
tronkandidaters anspråk vinna makten i Sverige.
S. T-g.

Styrbjörn Starke, pseudonym. Se Åberg, L. H.

Styrbord, sjöv., högra sidan af fartyget, då man står
vänd mot främre ändan (fören). Ordet lär ha uppkommit
däraf, att styråran gick igenom ett hål i ett af de
högra borden (bräda 1. planka) akterut. Det manskap,
som tillhör styrbords vakt, kallas styrbölingar. Ett
fartyg säges ligga (eller segla) för styrbords halsar,
då vinden komimr in om styrbord
(från högra sidan). Jfr Babord.
B. N.*

Styrbordslanterna, sjöv. Se Lanterna.

Styrbölingar, sjöv. Se Styrbord.

Styrdamm. Se Flottning.

Styre, markgrefskap. Se Steyr.

Styre, skpsb. Se Roder och Styrinrättning. Ordet
styre används icke af sjömän.

Styrelsen för statens järnvägstrafik. Se Järnväg,
sp. 428.

Styrelsen öfver rikets fängelser och
arbetsinrättningar
. Se Fångvård, sp. 193, och
Fängelsesystem, sp. 257.

Styrelsen öfver statens järnvägsbyggnader. Se Järnväg,
sp. 428, och Järnvägsbyggnadsstaten.

Styrelsesystem 1. Byråsystem, den förvaltningsform,
hvarunder mål handläggas och beslut fattas af en enda
person. Motsatsen är kollegialsystem. Jfr Kollegium

Styresholm, fordom slott på östra stranden af
Ångermanälfven, omkr. 3 km. s. om Styrnäs kyrka, var
säte för höfvitsmannen öfver Ångermanland och omtalas
först 1398, då det 9 okt. intogs af vitaliebröderna,
hvarefter Sven Sture, som slutit sig till dem, blef
slottsherre. 1406 lämnades S. af Bengt Stensson till
Algot Magnusson. Under Engelbrekts befrielsekrig
intogs och förstördes det af Erik Puke. Lämningar
däraf finnas på en hög backe, som förr varit
kringfluten af älfven; de bestå af två parallella
grafvar af 40 m. längd samt tegel och brända kol.
L. W:son M.

Styresman, titel på chefen för vissa verk (t. ex. Karl
Gustafs stads gevärsfaktori, Ammunitionsfabriken,
Åkers krutbruk) och institutioner (t. ex. Nordiska
museet); titel på ordf. (Förste styresman) och vice
ordf. (Andre styresman) i Krigsvet. akad.

Styrestad, socken i Östergötlands län, Lösings
härad. 2,064 har. 761 inv. (1916). S. utgör ett
pastorat i Linköpings stift, Norrköpings kontrakt.

Stürgkh, Karl, grefve, österrikisk ämbetsman
och politiker, f. 30 okt. 1859 i Graz, mördad 21
okt. 1916 i Wien, blef 1881 förvaltningstjänsteman
i sin födelsestad och inträdde 1886 i österrikiska
undervisningsministeriet, där han 1894 avancerade
till ministerialråd. 1891 invaldes han i österrikiska
riksrådets deputeradekammare, där han tillhörde de
författiiingstrogne storgodsegarnas grupp. Han nedlade
1895 sitt statsämbete och riksrådsmandatet, när
regeringen medgaf slovenisering af det tyska gymnasiet
i Gilli, invaldes 1896 i Steiermarks landtdag och
1897 ånyo i riksrådets deputeradekammare, där han nu
blef ledare för de författningstrogne storgodsegarnas
grupp. Febr. 1909 blef S. undervisningsminister i
ministären Bienerth, bibehöll denna post äfven i
ministären Gautsch (jan.-nov. 1911) och bildade
nov. 1911 en ny ministär, hvilken sedermera ett
par gånger rekonstruerades. S. var som ministärchef
rätt svag och misslyckades såväl i sitt försök till
språkpolitisk uppgörelse i Böhmen våren 1914 som
i sina bemödanden att vidmakthålla en arbetsvillig
majoritet i den af nationalitetsstrider splittrade
deputeradekammaren. Under Världskriget trädde han
i fråga om inflytande alltmer tillbaka för Ungerns
energiske konseljpresident Tisza. S:s stränga
uppträdande mot de slaviska nationalitetssträfvandena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:50:51 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free