- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
607-608

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stödjepunkt - Stödjerötter - Stödjeväfnad - Stödkätting - Stödle - Stödle-aetten - Stödskog - Stödtapp - Stödtone - Stödväxling - Stöflett - Stöfsländor - Stöfvare - Stöfvel - Stöfvelglas - Stöfvelknekt - Stöfvelkrokar - Stöhr, Philipp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anpassas och döljas i terrängen. Äfven för
infanteriförsvaret i en fästnings fortmellanrum
böra fasta punkter anordnas och då helst byggas
på permanent sätt. Vid alla stödjepunkter böra
stormhinder (se d. o.) komma till riklig
användning,
L. W:son M.

Stödjerötter, bot. Se Rot, sp. 977.

Stödjeväfnad, bot., en mekanisk väfnad. Se Cellväfnad.

Stödkätting, sjöv. Se Ankarkätting.

Stödle. Se Stödle-ætten.

Stödle-ætten, norsk medeltida stormanssläkt,
uppkallad efter gården Stödle (i nyare tid
Stöle) i Etne, S. Bergenhus amt, omtalas redan
omkr. 1000. Ätten härstammade från Erlend af
Gerde i Etne, en af böndernas anförare i slaget vid
Stiklestad (1030). Erlends sonsons son var höfdingen
Kyrpinga-Orm, hvars son var Erling Skakke, som i
sitt gifte med Sigurd Jorsalfarers dotter Kristina
blef fader till konung Magnus Erlingsson. Både
Kyrpinga-Orm och Erling Skakke bodde på Stödle.
K. V. H.

Stödskog. Se Norrlandsfrågan, sp. 1493.

Stödtapp, mek. Se Axellager, sp. 534.

Stödtone, da., språkv. Se Laryngala ljud,
sp. 1267.

Stödväxling, bygnk. Se Romansk stil, sp. 709.

Stöflett. Se Damask och Skodon.

Stöfsländor, zool. Se Psocidæ.

Stöfvare. Se Hunden, sp. 1310-11.

Stöfvel. 1. (Ty. stiefel, af it. stivale, urspr. en
sommarsko af lätt läder, af lat. æstivalis, sommar-)
Ett läderskodon med höga, upp på benet gående skaft
(se Skodon, sp. 1035). Ryttarstöfvelns form har
undergått många förändringar, som framkallats af olika
tidsidéer och smakriktningar. Om kragstöfvelns form
under 30-åriga kriget se Skodon, sp. 1036 samt fig. 13
och 14. Karl XII:s bussar buro höga kragstöflar,
hvilkas skaft nådde högt öfver knäet (se fig. 20
i art. Skodon), och till kyrassiäruniformen
hör fortfarande en liknande stöfvelform, medan
dragonstöfveln har ett till knäet räckande rakskuret
skaft och husarens stöfvel, som är lägre, utmärkes
för en nedskärning framtill, hvarigenom
s. k. tungor bildas; denna stöfvel har dessutom
vanligen en gul eller hvit galon i öfverkanten
på skaftet och tofs eller kokard framtill på
detta. Jockejstöfveln (fig. 1), liksom den engelska
jaktridstöfveln (fig. 2), är i allmänhet försedd med gul
läderkrage. Ridstöfveln kan ha mjukt (fig. 1) eller
styft skaft (fig. 2). Svenska arméns ridstöflar för
samtliga beridna officerare och vederlikar (se fig. 3)
äro fastställda 1898; skaften på dem skola nå upp
till knävecken. Ridstöfveln ersättes numera äfven
inom armén af s. k. benlindor eller benläder (fig. 4)
och kängskor (fig. 5) till fältdräkt och daglig dräkt
i och utom tjänsten, därest vederbörande befälhafvare
för vissa fall ej annorlunda bestämmer. Med hänsyn
till ryttarens fotbeklädnad må särskildt framhållas,
att den låga, breda, långa klacken förhindrar,
att stigbygeln fastnar på foten, hvilket, för den
händelse ryttaren skulle ramla af eller rida omkull,
helt enkelt kan rädda hans lif. - 2. Veter. Stöflar
kallas de hvita tecken, som ofta förekomma på nedre
delen af extremiteterna hos hästen. Efter den hvita
färgens utbredning skiljer man mellan halfstöflar,
till midten af skenbenet, helstöflar, till knä eller
has, och högstöflar, då det hvita går öfver knä eller
has. 1. B. C-m. 2. E. T, N.

illustration placeholder
Fig. 1. Jockejstöflar.


illustration placeholder
Fig. 2. Engelsk jaktridstöfvel.


illustration placeholder
Fig. 3. Svenska arméns

offlcersridstöfvel

m/1898.


illustration placeholder
Fig. 4. Svenska

arméns benläder.


illustration placeholder
Fig. 5. Svenska arméns kängsko.


Stöfvelglas. Se Glasfabrikation, sp. 1286.

Stöfvelknekt, en apparat för stöflars
afdragande (se fig.). B. C-m.
illustration placeholder
Stöfvelknektar
.

Stöfvelkrokar, ridk., verktyg för stöflars
bekvämare pådragning (se fig. å sp. 609),
trädas på stöfvelstropparna; de äro oumbärliga,
då stropparna äro så korta, att de icke nå
öfver stöfvelskaftet, hvilket vanligen är
fallet på lättare och elegantare ridstöflar
B. C-m.

Stöhr, Philipp, tysk anatom, f. 1849 i Würzburg,
d. 1912, blef 1873 med. doktor, e. o. professor i
anatomi i Würzburg 1884 och ord. professor 1889 i
Zürich och 1897 i Würzburg. Jämte
en mängd specialundersökningar inom olika


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:59 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free