Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Suttola - Suttung - Sutur - Suum cuique - Suursaari - Suva - Suvalki - Suwannee - Suvenir - Suverän - Suveränitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 26 började svenskarna klättra öfver brospillrorna,
hvarvid ryssarna genast drogo sig tillbaka öfver
Kymmenegård till Högfors. L. W:son M.
Suttung, nord. myt., en jätte, var son till
Gil1ing (se d. o.) och hade i bot för sin faders dråp
af dvärgarna Fjalar och Galar (se Fjalar)
erhållit det dyrbara skaldemjödet. Detta gömde han på
ett ställe, som heter Nitberg (isl. Hnitbjorg), och
satte sin dotter Gunnlod att vakta det. Huruledes
Oden ändock genom list kom i besittning af den
ädla drycken se Gunnlod. Jfr Schück, "Studier i
nord. litt.- och religionshist." I. Th. W.*
Sutur (lat. sutura, söm), anat. Se Söm. -
Suturlinje, paleont. Se Ammoniter.
Suum cuique, lat., "hvar och en sitt", hvar och
en hvad honom tillkommer. Uttrycket, som förekommer
i Ciceros "De officiis", är preussiska orden Svarta
örns devis. - Jur. Se Fritt gods, sp. 1470.
Suursaari [sursari], finsk namnform för Hogland
(se d. o.).
Suva, hamn och handelsplats på södra sidan af Viti
Levu bland Fidjiöarna och numera ögruppens hufvudstad
med 1,376 européer (1911). Det har en vidsträckt hamn
och är öarnas viktigaste handelsplats samt station
för trådlös telegrafering. J. F. N.
Suvalki (lit. Suvalkai). 1. Guvernement i Polen,
mellan Ostpreussen samt guv. Kovno, Vilna och
Grodno. 12,551 kvkm. 718,000 inv. (1915), öfver
hälften litauer (mest i n.), omkr. 17 proc. polacker
(mest i städerna) samt judar och ryssar. Guv., beläget
på den baltiska landåsen, sluttar i n. till Njemen,
som bildar östra och norra gränsen, och i s. till
Bebrz’ träsktrakt. Augustowokanalen förenar Hancza, en
biflod till Njemen, med ett tillflöde till Bebrz, som
tillhör Weichsels flodområde. Omkr. 9/10 af arealen
äro odlingsbara, och hufvudnäring är jordbruk
jämte boskapsskötsel. Äfven skogsafverkningen
är af betydenhet. Guv. är Litauens förnämsta
område. Där stå skolväsendet och jordbruket högst,
och det har spelat en betydande roll i den litauiska
rörelsens historia. Flera läroanstalter (gymnasier,
seminarier) ha litauiskt undervisningsspråk. På
litauiska nationalkongressen i Vilna 4–5 dec. 1905
yrkades bestämdt, att S. skulle skiljas från
gen.-guv. Warschau och sammanslås med det öfriga
Litauen. 1915 skilde tyskarna ock S. från Warschau och
lade det under guv. Vilnas förvaltning, på hvilket
såväl polacker som litauer göra anspråk. De senare
påstå, att det är helt och hållet litauiskt med
undantag af ett par kretsar (enligt den officiella
ryska statistiken 1897 endast 8,17 proc. polacker). –
2. Hufvudstad i nämnda guv., vid Njemens biflod
Kanza. 22,646 inv. (1897), beräknad folkmängd 1913:
31,600. Liflig handel. Under Världskriget besatte
tyskarna under Hindenburg S. 14 sept. 1914 och
tillkämpade sig 1–3 okt. i dess närhet en afgörande
seger öfver ryssarna. 1. (J. F. N.) L. W:son M.
Suwannee [sofljå’m], flod. Se Florida, sp. 630.
Suvenir (fr. souvenir, minne, åminnelse),
minnesgåfva, vårdtecken.
Suverän (fr. souverain, af mlat. superanus,
af lat. super, öfver), oinskränkt, oberoende,
själfständig; högstrådande; alldeles öfverlägsen;
ofelbar (ex. suveränt läkemedel); subst., härskare.
landsherre, regerande furste, monark. Jfr Suveränitet.
E.F-t.
Suveränitet, rättslig själfständighet
för statsmakten (se d. o.) utåt (folkrättslig
oafhängighet i förhållande till andra stater)
och inåt (oinskränkt tvångsrätt öfver statens egna
medlemmar). De stater, hvilkas statsmakt är sådan,
kallas suveräna. Medeltidens västerländska stater
saknade suveränitet, ty de voro, åtminstone i
teorien, underkastade tysk-romerske kejsarens eller
påfvens öfverhöghet, och inåt var deras statsmakt
begränsad genom de feodala rättigheterna. Ordet
suverän (af mlat. superanus) användes då om hvarje
innehafvare af feodala höghetsrättigheter och betydde
högre, ej högsta maktinnehafvare. Först i de mot
medeltidens slut genom den ökade konungamakten
skapade nationalrikena vann statsmakten yttre och
inre själfständighet, och i Frankrike, som härvid var
föregångslandet, blef då titeln suverän, i betydelsen
den högste maktinnehafvåren, förbehållen konungen
ensam (jfr Länsväsen, sp. 197 o. 201). Det
var också där, som suveränitetsbegreppet först
vetenskapligt utreddes, af Bodin (se d. o.), och
hans karakteristik af suveräniteten (på lat. af
honom kallad majestas): en högsta, odelbar,
ständig och ej förlänad makt, är fortfarande
normgifvande inom statsvetenskapen. Att Bodin lät
sitt suveränitetsbegrepp från staten flyta öfver
till konungen, gaf emellertid upphof till läran om
furste-(härskar-)suveränitet, och en följd
däraf var, att suveränitet på 1600- och 1700-talen
också fick betyda oinskränkt makt för monarken i
förhållande till undersåtarna (så i Sverige under
det karolinska enväldet, jfr Envälde). Å andra
sidan tog sig också förblandningen af staten med
dess organ, ehuru i motsatt riktning, uttryck i
den naturrättsliga läran om folksuveränitet (se
Naturrätt, sp. 599). I båda fallen identifierades
suveränitet med en viss statsform (se d. o.), och då
denna betraktades som uttryck för statens eget väsen,
tillerkändes den uteslutande giltighet. Efterdyningar
af furste- och folksuveränitetsteorierna äro,
att monarker kallas suveräner och att i stater
med demokratiskt statsskick folket (i betydelsen
af den lefvande generationen) kallas suveränt. Men
suveräniteten tillhör ej något som helst statens organ
(organsuveränitet), utan statsmakten själf
(statssuveränitet), och författningsenliga
inskränkningar i organens befogenhet äro därför ej
oförenliga med suveränitetsbegreppet (i bet. af
statssuveränitet). Folkrättsliga inskränkningar
i själfva den suveräna statens handlingsfrihet
(genom fördrag) äro det ej heller, när de -
åtminstone formellt - äro uttryck för statens
egen vilja. All statsmakt är dock ej suverän,
ehuru Bodin så förmenade. Vore den det, skulle ej
andra samhällen än suveräna vara stater, men detta
strider mot verkligheten, som har att uppvisa stater
i afhängighetsförhållande till andra. Därför måste
man skilja mellan suveränitet och statsmakt (statlig
härskarmakt). För att ett samhälle skall få räknas
för stat, fordras blott, att dess härskarmakt är
ursprunglig, ej att dess verksamhetssfär är rättsligt
obegränsad (jfr Autonomi 2). Först om den är det
senare, föreligger suveränitet, som sålunda är en
art af statsmakt. Härom har dock ofta oklarhet rådt,
hvaraf följden blifvit, att inom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
