Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svafvelmetaller - Svafvelmjölk - Svafvelpredikant - Svafvelregn - Svafvelsalter - Svafvelsilfver - Svafvelstickor - Svafvelsurt natrium - Svafvelsvart - Svafvelsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svafvelmetallerna svafvelsyrlighet och alltefter
omständigheterna metall, oxid eller sulfat. P. T. C.*
Svafvelmjölk, farm. Se Svafvel.
Svafvelpredikant, en i synnerhet under den yngre
pietismens eller det s. k. läseriets tid från
motståndarnas sida ofta begagnad benämning på sådana
präster och predikande lekmän, hvilka dömde syndare
till dödsrikets alla kval, bland dem eld och svafvel,
som man då ansåg vara utmärkande för de osaliges
vistelseort efter döden.
Svafvelregn kallas regnet, när det, såsom stundom
inträffar, afsätter ett gult slam, som till utseendet
liknar svafvelblomma. Noggranna undersökningar ha dock
gett vid handen, att detta gula stoft icke består af
svafvel, utan utgöres af frömjöl af för tillfället
rikligt blommande träd och buskar. Jfr Stoftmoln.
R. R.*
Svafvelsalter l. Sulfosalter, kem., en af Berzelius
upptäckt klass af salter, som innehålla svafvel i
st. f. syresalternas syre. Svafvelsalter bildas genom
inverkan af svafvelväte på lösningar af vissa syrors
salter (arsenit, arseniat, antimonit och antimoniat,
stannat, molybdat, volframat och vanadinat),
genom förening af basiska och sura sulfider samt
genom inverkan af lösliga svafvelbaser på sura
sulfider. Många svafvelsalter förekomma i naturen och
äro viktiga malmer, såsom kopparkis, rothgülden,
falerts m. fl. Alkalimetallernas svafvelsalter äro
oftast lösliga i vatten och sönderdelas af syror,
så att svafvelväte bortgår och sulfid utfälles.
P. T. C.*
Svafvelsilfver. Se Silfver, sp. 484.
Svafvelstickor. Se Tändstickor.
Svafvelsurt natrium, kem. Se Natriumsulfat.
Svafvelsvart, kem. Se Svafvelfärgämnen.
Svafvelsyra, kem., H2SO4, är den i tekniskt afseende
viktigaste af alla starka syror. Den var känd
redan på 700-talet af arabiske kemisten Geber och
framställdes ända till 1400-talet genom glödgning af
alun eller järnvitriol, hvarför den också blifvit
kallad vitriololja. Tillverkning i större skala
blef möjlig, först sedan Roebuck i Birmingham 1746
infört blykammarmetoden. Denna metod (se nedan), som
förbättrats väsentligt 1830 genom Gay-Lussac-tornet
och 1860 genom Glover-tornet (se nedan), används
fortfarande i stor utsträckning, men har sedan
början af 1900-talet fått en stark medtäflare i
kontaktmetoden (se nedan). - Svafvelsyrans kemiska
sammansättning utröntes af Lavoisier m. fl.
Råmaterialet vid svafvelsyretillverkning är
svafveldioxid, SO2, ofta kallad svafvelsyrlighet,
som i äldre tider erhölls genom förbränning af
svafvel, men numera vanligen genom förbränning
eller "rostning" af svafvelkis, Fe S2 (eller
af andra svafvelmetaller, såsom blyglans, Pb S,
zinkblände, ZnS, eller kopparkis, CuFeS2), en
process, som utföres med öfverskott af luft i
s. k. kisugnar. Svafveldioxiden kan oxideras till
svafvelsyra enligt reaktionsformeln: SO2+O+H2O=
H2SO4. Men då svafveldioxid och luftens syre endast
mycket trögt inverka på hvarandra, äfven i närvaro af
vatten, måste reaktionen förmedlas af något ämne, som
kan katalytiskt påskynda densamma (jfr Katalys). Som
katalysatorer tjänstgöra vid blykammarprocessen
salpetersyra och andra syreföreningar
af kväfve, s. k. nitrösa gaser (se d. o.), vid den
nyare kontaktmetoden fint fördelad platina.
Blykammarprocessen utföres hufvudsakligen i ett
system af 2-4 stora kamrar af blyplåt, hvardera
om 1,000-5,000 kbm. rymd (se fig. 1). I dessa
inledas dels svafveldioxid och luft från kisugnar,
dels ångor af salpetersyra, dels vatten, i form af
ett fint duggregn. Svafveldioxiden oxideras nu af
salpetersyran till svafvelsyra, medan salpetersyran
själf reduceras till kväfoxid, NO. Den senare blir
emellertid genast åter oxiderad af syret i luften
till kväfvedioxid, NO2, eller -trioxid, N2O3,
enligt reaktions-formlerna NO + O = NO2 och 2NO+
O=N2O3. De sålunda bildade syrerika kväfoxiderna
oxidera nya mängder svafveldioxid till svafvelsyra
under återbildning af NO, som på nytt oxideras
af luften o. s. v., hvarigenom alltså kväfoxiden
öfverflyttar luftens syre till svafveldioxiden, ett
typiskt exempel på en genom katalys påskyndad kemisk
reaktion. Som mellanprodukt vid denna katalytiska
oxidation bildas nitrosylsvafvelsyra (se nedan). -
Innan gasblandningen från kisugnarna (fig. 2) inkommer
i kammarsystemet, ledes den genom det s. k. Glovertornet,
af syrefast tegel, invändigt fylldt
med gallerformigt upplagda eldfasta stenar. I
detta torn af kylas kisugnsgaserna, hvarvid deras
värme utnyttjas för koncentrering af den i kamrarna
bildade utspädda s. k. kammarsyran (se nedan). De
slutligen från den sista kammaren bortgående gaserna
(hufvudsakligen kväfgas ur luften) skulle kunna
rycka med sig en del nitrösa gaser, så att dessa
skulle gå förlorade, hvilket förhindras därigenom,
att afloppsgaserna få passera Gay-Lussac-tornet
(fig. 3), af liknande konstruktion som Glover, men
fylldt med koksstycken. Under sitt uppstigande genom
detta torn mötas gaserna af en neddroppande ström
af koncentrerad svafvelsyra, som löser de nitrösa
gaserna under bildning af nitrosylsvafvelsyra (se
d.o.), NO.. SO4. Denna lösning, s. k. nitros,
pumpas genom en s. k. montejus upp på Glovertornet
för att tillsammans med kammarsyra rinna ned genom
tornet, hvarigenom de nitrösa gaserna återinföras
i kretsloppet.
Den i kamrarna bildade svafvelsyran är tämligen
utspädd; den håller 63-70 proc. ren svafvelsyra och
benämnes kammarsyra. Den kan koncentreras till 78
proc. genom afdunstning i blypannor eller genom att
passera Glover. Starkare syra framställdes förr genom
destillation i platinaretorter, men dessa dyrbara
kärl ha numera ersatts med apparater af syrefast
Volviclava från Frankrike (Kesslerapparater). Den
mesta koncentrerade svafvelsyran torde numera
tillverkas enligt kontaktmetoden, vid hvilken
koncentrerad syra omedelbart erhålles.
Kontaktmetoden (jfr Kontaktkatalysator) grundar sig
på det 1875 af Clemens Winkler påvisade förhållandet,
att en blandning af svafveldioxid och syre vid ledning
öfver platinerad asbest (d. v. s. asbest med ett tunt
öfverdrag af pulverformig platina) ger svafveltrioxid
(se d. o.) enligt reaktionsformeln: SO2+O=
SO3. Metoden utföres på det sätt, att kisugnsgaser,
bestående af svafveldioxid jämte öfverskott af luft,
vid 400-500° ledas genom ett system af järnrör,
innehållande platinerad asbest eller, bättre,
platinerad järnoxid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
