- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
825-826

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svampsjukdomar - Svamptegel - Svamptoxin - Svan - Svan (Svanhielm), J. - Swan, Gustaf Nilsson - Swan, sir Joseph Wilson - Swan, John Mc Allan - Swanage - Svanberg, Jöns

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

825

Svamptegel-Svanberg

826

hvilka flera patogena arter beskrifvits. Det mest
effektiva läkemedlet mot såväl sporotrikos som
blastomykos har jodkalium visat sig vara. L. Mbg.

Svamptegel, bot. Se Champinjoner.

Svamptoxin, farm. Se Flugsvamp, sp. 655.

Svan, zool. Se Svansläktet.

Svan (Svanhielm), J. Se Stenografi, sp. 1267.

Swan, Gustaf Nilsson, svensk-amerikansk
författare och samlare, f. 16 maj 1856 i Tjärstad,
Östergötland, utvandrade 1870 med sina föräldrar till
Nord-Amerika. Efter studier vid Augustana college
ingick han på handelsbanan och var i ett tjugutal år
kamrer i en bank i Sioux city, staten lowa, där han
alltsedan varit bosatt. Från 1899 har han varit svensk
vice konsul på platsen. Vid sidan af ett omfattande
medarbetarskap i svenskamerikanska tidningar och
tidskrifter, äfvensom redaktörskap under längre eller
kortare perioder, har han bedrifvit ihärdigt och
resultatrikt forskningsarbete rörande den svenska
icke mindre än den svensk-amerfkanska litteraturen
och gjort vidlyftiga samlingar för Svensk-Amerikas
kultur- och litteraturhistoria. Hans samlingar af
till engelskan öfversatt svensk litteratur torde vara
enastående. Från trycket har han utgett bl. a. det
lokalhistoriska arbetet Svenskarna i Sioux City
(1912). O. A. L-r.

Swan [swå^n], sir Joseph Wilson, engelsk fysiker,
f. 1828, d. 1914, var först handelskemist
i Newcastle och förbättrade som sådan i hög
grad de fotografiska plåtarna samt framställde
ytterst snabbt verkande torrplåtar. 1862 tog han
patent på koltrycket inom fotografien, hvilket
är grundadt på gelatins egenskap att i närvaro af
bikromat bli olösligt och ej svällande i vatten (jfr
Pigmenttryck). Ännu viktigare var hans uppfinning af
den elektriska glödlampan. Redan 1860 konstruerade
han en glödlampa, hvari koltråden framställts genom
elektrisk glödgning af en tunn remsa af koladt
papper - en metod, som 20 år senare togs upp af
Eolison (se Fysik, sp. 153). Senare framställde
S. glödtrådar af bomull, behandlad med svafvelsyra,
och det var med lampor inneslutande dylika glödtrådar,
som S. först utställde en belysningsanläggning i
större skala (i Newcastle 1880). Andra glödtrådar
framställdes af S. ur kollodium. S. lade också ned
framgångsrikt arbete på konstruktionen af elektriska
mätinstrument och förbättringen af ackumulatorer
samt på utarbetande af praktiska metoder för
galvanisk utfällning af metaller. S. var 1898-99
president för Institution of electrical engineers
och 1901 för Society of che-mical industry.
S. A-s.

Swan [sö>å’n], John Mc Allan, engelsk konstnär,
f. 1847, d. 1910, studerade vid akademien i Worcester,
därefter i London och i Paris för Barye och Frémiet,
hvilka starkt påverkade honom. Som djurskulptör
och djurtecknare blef han en af samtidens främsta,
gjorde utmärkta studier efter naturen och förstod
förträffligt att skildra olika djurs olika
karaktär. Hans vildkattor ha framför allt vunnit
ryktbarhet. Bland hans skulpturer framstå Orjeus bland
djuren, Puma och papegoja, Leopard och sköldpadda,
Ätande lejon, Drickande lejoninna och två kolossala
lejon för Cecil Rhodes’ graf. Han målade äfven i olja,
akvarell och pastell. S. är representerad i National
gallery (af

Den förlorade sonen m. fl.). Sedan 1905 var han
medlem af Royal academy. G-g
N.

Swanage [sä>å’nidj], badort och hamn i engelska
grefsk. Dorset, på halfön Purbeck (se d. o.). 4,689
inv. (1911) i hela urban district. Marmorbrott;
ostronfiske. Monument rest till minne af Alfred den
stores seger öfver danskarna där 877.

Svanberg. 1. Jöns S., astronom, matematiker,
f. 6 juli 1771 i Nederkalix kyrkoby i Norrbotten,
d. 15 jan. 1851 i Uppsala, blef student i Uppsala
1787 och filos, magister ultimus där 1794 samt
docent i matematik s. å. Han kallades till vice
sekreterare hos Vet. akad. i Stockholm 1796, blef
akademiens astronom 1803 och dess ord. sekreterare
1809 samt tjänstgjorde från 1806 som professor
vid fältmät-ningskåren; 1811-41 var han professor
i matematik i Uppsala. Han hade 1830 utnämnts till
teol. doktor. Efter af skedstagandet egnade han sig
åt sitt prebendepastorat Alunda. S. var led. af
Vet. akad. (1798), Vet. soc. i Uppsala (s. å.,
dess sekreterare 1829), Krigsvet. akad. (1802) och
Landtbruksakad. (1815) samt af Franska institutet
(s. å.) m. fl. utländska vetenskapliga samfund. Bland
S:s vetenskapliga arbeten bör i främsta rummet
nämnas Exposition des operations faites en Lapponie,
pour la détermina-tion d’un are du méridien, en 1801,
1802 et 1803 (1805, med företal af Melanderhjelm). De
gradmätningar, som 1736 under. Maupertuis’ ledning
anställdes i Lappland, hade gett ett resultat, som
vid jämförelse med andra samtidiga eller föregående
mätningar visade sig oförenligt med antagandet,
att jorden vore en mot polerna af plattad sfäroid;
det var således för bestämmande af jordens figur af
stor vikt att genom nya mätningar på samma ställe
konstatera, huruvida några felaktigheter insmugit sig
vid Maupertuis’ undersökningar. Till detta uppdrag
utsågs S., hvilken, efter på ort och ställe 1799
gjorda förberedande undersökningar, öfvertog ledningen
af den nya gradmätningen i Lappland, som med biträde
af öfverbom, Holmqvist och Palander utfördes 1801
-03. Sedan mätningen med mycken noggrannhet blifvit
utförd, bearbetades de gjorda observationerna med
stort skarpsinne af S., och resultaten framlades i
det ofvan nämnda arbetet, hvarigenom ådagalades,
att Maupertuis’ mätningar voro felaktiga och att
observationerna verkligen gåfvo åt jorden samma form,
som den enligt Newtons teori borde ega. Oafsedt
detta viktiga praktiska resultat är S:s arbete i
rent teoretiskt hänseende af stort intresse genom den
metod för beräkning af observationers sannolika fel,
som där härledes, en metod, som nära liknar minsta
kvadratmetodens. Äfven bland S:s andra vetenskapliga
arbeten finnas sådana, där han på ett lyckligt sätt
förenade observationer eller experiment

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:04:52 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free