Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 901-902 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svedbom, Per Jonas Fredrik vilhelm - Swede islands - Svedelius - Svedelius, Vilhelm Erik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1861 student i Uppsala, där han kom i nära
vänskapsförhållande till Namnlösa studentsamfundets
(se d. o.) mera framstående vitterhetsidkare och
med tiden invaldes i samfundet.

Filos. doktor
och docent i litteraturhistoria 1872, företog S. 1873–76 resor i Tyskland, England,
Frankrike och Italien samt studerade därunder komposition för Fr. Kiel i Berlin. Som
sekreterare i Musikaliska akademien 1876–1901 nedlade han ett intresseradt arbete,
var tillika 1877–1903 lärare i musikhistoria vid konservatoriet och från 1901 denna
läroanstalts direktör. I Musikaliska konstföreningen var
han sekreterare från 1878 och från 1898 led. af
K. teaterns styrelse. Tills. med L. Norman stiftade
S. 1880 Musikföreningen och var dess ordf. från
1881. Han blef 1876 led. af Mus. akad. – Som
tonsättare debuterade S. med Kantat vid Nya
elementarskolans femtioårsfest (1878), 12 sånger
(ur V. E. Ömans ”Lyriska blad”) och den ganska
medryckande kantaten Fyris (tillegnad
Sångsällskapet O. D., 1879). Hans naturliga fallenhet
för komposition afsatte sedan tämligen sparsamma
frukter, hvilket nog berodde dels på trägna
ämbetsvärf, dels på att hans lefnadsvillkor voro
mycket tillfredsställande. Emellertid frambragte
han ett antal sångromanser och körverk,
hvaribland somliga vunnit omtyckthet och andra
äfven skulle förtjäna det; man finner där smak
och utbildadt formsinne, melodiskt behag och
osökthet i uttrycket, ej sällan med anklang af
svensk folkton, samt välljudande, fint modulerad
och rörlig pianosats. Bland solosångerna afsticker
balladen Sten Sture genom sin ton af kärnsvensk
manlighet från hans öfriga, mera vekt svärmiska
eller glädtiga lyrik, hvari stundom kunna spåras
intryck från Schumann, A. F. Lindblad eller
Sjögren; det må vara nog med att nämna Nio
danska sånger (till texter ur Thor Langes
”Folkeviser”), 5 Liebeslieder, visor till ord af Gellerstedt,
vidare den intagande kantaten I rosengården och
den friska idyllen I skogen, bägge för soli, kör och
piano, samt 2 häften Visor för blandad kör a
cappella. Han gjorde äfven lyckade sättningar af
folkvisor för manskör (”Hej dunkom” m. fl.)
och skref operettmusik för slutna kamratkretsar.
Fortsättande moderns traditioner, gjorde han sitt
hem till en medelpunkt för festliga musiktillställningar.
– Hans hustru Hilma Hildegard
Josefina S., född Lindberg, f. 28 sept.
1856 i Stockholm, elev af konservatoriet och gift
med S. 1884, var pianist i en damtrio 1881–83
och har ytterligare gjort sig värderad för solid
förmåga som pianist, företrädesvis vid
kammarmusiksoaréer.
2. E. F–t.

Swede islands [sωī′d ailənds], eng. Se Svensköarna.

Svedelius, en från Leksand i Dalarna härstammande
släkt, som kan följas från 1500-talet och
i senare delen af 1600-talet, antog namnet S. efter
en nyodling Sveden i Rättviks socken.


1. Vilhelm Erik S., universitetslärare,
historisk författare, f. 5 maj 1816 i Köping,
d. 26 febr. 1889 i Uppsala, son till kontraktsprosten,
teol. doktorn Jakob Mikaël S. (f.
1779, d. 1834) och hans kusin Anna Vilhelmina S., dotter till professorn Per S.,
genomgick Västerås gymnasium och aflade 1831 studentexamen i Uppsala. År 1839 promoverades
han till filos. doktor med andra hedersrummet samt förordnades 1840 till politices
docens vid Uppsala universitet. S. å. inlämnade han till Svenska akad. ett Försök
till en historisk framställning af de orsaker, hvilka
under kon. Carl XI:s regering föranledde
statsskickets förändring, och sedan han på akademiens
uppmaning omarbetat denna skrift till vissa delar,
erhöll han 1841 därför det stora priset. Efter att
1846–47 ha förestått skytteanska professuren
utnämndes S. 1850 till adjunkt i historia och
statistik samt förestod 1850–51 och 1853–54
historiska professuren. Under denna tid tog han
framstående del i det rörliga intellektuella lif, som
då rådde inom studentkåren. Med saknad lämnade
han därför Uppsala, då han 1856 förflyttades som
professor i historia till Lund. Redan 1862
återvände han emellertid till Uppsala som skytteansk
professor, hvilken plats han innehade till 1881 års
slut, då han pensionerades. Med varmt intresse
egnade han sig städse åt sitt lärarkall och visste
att göra sina föreläsningar högt värderade. Vid
sidan af denna verksamhet utöfvade han äfven
betydande vetenskapligt och litterärt författarskap.
Jämte flera akademiska dissertationer och
uppsatser i tidskr. ”Frey” 1842–49 utgaf han
bl. a. Om reductionen af krono- och adeliga
gods under kon. Carl X Gustafs och kon. Carl
XI:s regering (1849–51), Om statsrådets
ansvarighet (1856), Om historiska studier med afseende
på de svenska universiteternas ungdom (1857),
Om konung Gustaf den förste och hans tidehvarf,
särdeles de tvenne första s. k. dalkarlsupproren
(inträdesföredrag i Vitt. hist. o. ant. akad. 1859,
tryckt i dennas handl. 1861), Om konung Gustaf
II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den
tidigare delen af hans lefnad (föreläsningar hållna
i Uppsala efter tillträdet till skytteanska professuren
1862; 2:a uppl. 1863), Stycken ur Norges
historia. Föreläsningar hållna i Stockholm 1866
(1866), Anteckningar för akademiska examina i
statskunskap, I–IV (1868–69; ny omarb. uppl.
af J. F. Nyström 1887 o. f.), Om statsförbundet
mellan Österrike och Ungern (föredrag vid akademiska
rektorsämbetets nedläggande 1869), Om
nationsföreningar och studentlif (1871; 2:a uppl.
1881), Smärre skrifter I–III (1871–88),
hvaribland Maria Stuart och Elisabeth, Om Finlands
landtdagar och landtdagsordningen den 15 april

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>