- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor /
939-940

(1918) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svendborg amt - Svendborg sund - Svendsen, Oluf - Svendsen, L.S.C. - Svendsen, Johan Severin - Svendsen, Carl Plum Anton - Svendsen, Octavia - Svendsen, Conrad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en ej ringa del af bönderna fästebönder. Amtet är
indeladt 7 härad och 5 kontrakt. E. Ebg.

Svendborg sund. Se Svendborg.

Svendsen, Oluf, norsk flöjtvirtuos, f. 1832 i
Kristiania, d. 1888 i London, utbildad i Bruxelles,
hade sin verksamhet i London, där han 1866 blef
professor vid k. musikakademien. Han förvärfvade
ett berömdt namn som konstnär på sitt instrument.

Svendsen, L. S. C., norsk skådespelerska. Se
Gundersen.
illustration placeholder

Svendsen, Johan Severin, norsk tonsättare och
dirigent, f. 30 sept. 1840 i Kristiania, d. 14
juni 1911 i Köpenhamn, blef 1855 regementsmusiker
samt spelade flöjt, klarinett och framför allt
violin. Efter att ha spelat på teatrar och dansnöjen
drog han 1861 med violinen under armen ut på vandring
till Sverige och Nord-Tyskland. I Lübeck fick han
en beskyddare i konsul Leche, som förskaffade honom
ett stipendium från Karl XV, så att han kunde studera
vid Leipzigs konservatorium 1863-67 för F. David,
Hauptmann, Richter och Reinecke. Genom sitt praktiska
musikantlif hade han redan på egen hand inhämtat
instrumentationens konst, och hvad han behöfde lära
sig var musikteorien och kompositionstekniken. I
Leipzig komponerade han bl. a. sin praktfulla
stråkoktett, D-dursymfonien, stråkkvartetten i A-moll
och stråkkvintetten. Efter en resa till Danmark,
Skottland, Färöarna och Island konserterade han i
hemlandet och for 1868 till Paris, där han lefde
midt i studentkvarteret och tog lifligt intryck
af de politiska och konstnärliga strömningarna vid
slutet af andra kejsardömet. Af Saint-Saens infördes
S. i flera konstnärliga kretsar; själf spelade
han med i Odéonteaterns orkester samt komponerade
Violinkonserten op. 6 och delvis introduktionen till
"Sigurd Slembe". 1870-71 dirigerade han i Leipzig
egna kompositioner, gifte sig 1871 i Amerika,
komponerade en violoncellkonsert, den brusande
tonmålningen Carneval de Paris o. s. v. 1871-72
anförde han Euterpekonserterna i Leipzig, vistades
sommaren 1872 hos Wagner i Baireuth, och 1872-77
ledde han jämte Grieg Musikföreningen i Kristiania,
dokumenterade sig som en ovanligt framstående dirigent
och god lärare, höjde den allmänna musiknivån i sin
födelsestad, särskildt i instrumentalt hänseende,
samt komponerade Sorgmarsch öfver Karl XV, Polonäs och
Marsch till kröningen 1873, orkesterstyckena Zorahayda
och Romeo og Julie, 4 norska Rapsodier, som höra till
hans vackraste alster, B-dursymfonien, violinromans
med orkester (G-dur), bearbetningar af norska,
svenska och isländska folkmelodier för stråkorkester
m. m. Af stortinget fick han 1874 årligt komponistgage
(1,600 kr.). 1877 vistades han i Leipzig, Rom,
London och Paris samt fick kompositioner uppförda
flerstädes. 1880-83 förestod han ånyo
Musikforeningen i Kristiania, och 1883 utnämndes han
till hofkapellmästare i Köpenhamn, hvilken syssla
han öfvertog först 1886 och skötte till 1908. Han
framförde i Köpenhamn en rad af Wagners musikdramer
samt nyare italienska, franska och danska operor, höll
årligen stora orkesterkonserter och var öfverdirigent
för stadens manssångföreningar. Dessutom skördade
han lagrar som dirigent i flera af Europas större
musikstäder (i Stockholm 1883, 1897 och 1902). Han
blef 1879 led. af Mus. akad. i Stockholm. S. begrofs
i sitt fädernesland på statens bekostnad. Utom det
nämnda komponerade S. Norsk kunstnerkarneval för
orkester, en andra stråkkvartett, några häften visor
och manskörer m. m. Enligt Aimar Grönvold ("Norske
musikere", 1883) äro de utmärkande egenskaperna i
hans kompositioner "färgprakt, militärisk disciplin,
teknisk mogenhet, frisk och sund lifskraft, mångsidig
bravur", men icke "lyrik i den meningen, att han helst
sjunger om sig själf och sitt eget". I själfva verket
erbjuda S. och Grieg sinsemellan flera kontraster,
snarlika dem emellan Mendelssohn och Schumann på sin
tid. Å ena sidan den glattare formbehärskningen,
bredden och klarheten, den kosmopolitiska
objektiviteten, å andra sidan det mera innerliga,
personliga, nationella och genialiska. S. hade icke
Griegs utprägladt originella snille och egnade sig
icke så som denne till att bilda epok och göra skola,
men han utgjorde å andra sidan i sin klara formstyrka
en välgörande motvikt mot dennes excentricitet. Han
rör sig helst i stora former, är öfvervägande
instrumentalist, som mästerligt behärskar alla
orkesterns uttrycksmedel, och torde snarast ha tagit
Beethoven till mönster i symfonien och kammarmusiken,
i den beskrifvande programmusiken däremot fransmännen
(Berlioz, Saint-Saëns). Det nationella använder han
blott som motiv, icke som genomgående grundfärg,
och därvid anslår honom den ljusa, frimodiga sidan
af den nordiska folkmusiken mera än den dunkla
och melankoliska. Därför använder han folkmotiven
mest till allegro- och scherzosatser i sina större
instrumentalverk, medan en manligt varm och sund
lyrik framströmmar i dessas långsamma satser.
A. L.*

Svendsen, Carl Plum Anton, dansk violinist, f. 1846
i Köpenhamn, elev af bl. a. Massart och Joachim,
blef 1868 violinist och 1895 konsertmästare i danska
hofkapellet samt 1904 lärare vid konservatoriet,
1906 medlem af dettas styrelse. Han afgick från
hofkapellet 1910 och fick professors titel. S. var
1905-07 ordf. i Dansk tonekunstnerforening. Som
primarie i Nerudakvartetten från 1884 (se
Neruda 2) och senare äfven i andra stråkkvartetter samt
som solospelare har S. med sin fina och stilsäkra
violinkonst gjort vackra insatser i danskt konsertlif
och äfven gästat Stockholm m. fl. svenska städer. Han
är äfven en ansedd violinlärare.

Svendsen, Octavia, norsk skådespelerska,
d. 1918. Se Sperati.

Svendsen, Conrad, norsk präst, f. 19 aug. 1862 i
Bergen, lärare för döfstumma 1883, teol. kandidat
1886, präst för de döfve i Kristiania 1893 och sedan
1895 präst för Norges döfva och statskonsulent i
ärenden ang. undervisning och understöd åt döfva. Han
har på detta område

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:30:22 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcg/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free