Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 7-8 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syv, Peder Pedersen - Syvende-juni-medaljen - Syveton, Gabriel - Syv söstre - Syzran - Syzygier - Szaanto, Jozef de - Szabadka - Szabolcs - Szajnocha, Karol - Szakolcza - Szalad - Szalatna - Szalay, Laszlo - Szamos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kæmpeviser", tillökt med ett hundra nya (1695). Vidare
sysslade han med arbeten till en dansk-latinsk ordbok
(ett prof utkom 1692, bokstafven A), och hans
handskrifna samlingar lågo till grund för Fr. Rostgaards
senare arbete. Han var äfven skald, den förste danske
epigramdiktaren och den förste originelle bukolikern.
— Se Fr. Winkel Horn, "P. S." (1878).
E. Ebg.

Syvende-juni-medaljen, no., ett genom kungl.
resolution 1906 instiftadt minnestecken till erinring
om händelserna i Norge 7 juni 1905. Den utdelades
blott till 1905 års regerings-, och stortingsmedlemmar,
K. V. H.

Syveton [sivtå̃], Gabriel, fransk historiker,
politiker, f. 1864 i Boën-sur-Lignon (dep. Loire),
d. 8 dec. 1904 i Neuilly-sur-Seine, blef 1888
e. o. lärare vid Parisuniversitetet och hade därefter
anställning som lektor i historia i Reims. Han kastade
sig in i det politiska lifvet, bildade i förening
med J. Lemaître och Fr. Coppée Ligue de la patrie
française och blef en af dess ifrigaste medlemmar samt
afsattes från sin lärarplats för regeringsfientlig
propaganda. Af nationalisterna 1902 vald till
deputerad för Paris’ 2:a arrondissemang, gaf han i
kammaren genom sitt obehärskade sätt anledning till
flera tumultuariska uppträden och gick 4 nov. 1904
till handgripligheter mot krigsminister André. I
anledning däraf stämdes han för assisedomstolen,
men påträffades dagen innan han skulle inställa
sig där död i sin bostad, om genom olyckshändelse
(os) eller själfmord, är outredt. S. fördjupade
sig i studiet af Sveriges historia under Karl XII
och författade bl. a. L’erreur de Görtz (i "Revue
d’histoire diplomatique", 1896), Une hypothèse sur
Charles XII (i "Revue historique", 1897), Louis XIV
et Charles XII (ibid., 1898) och Au camp d’Altranstadt
(1900; rec. i "Hist. tidskr.", 1901).

Syv söstre ("Sju systrar"), no., bergparti på Alstenö
(se d. o.).

Syzran, kretsstad i ryska guv. Simbirsk, vid
Volga. 47,744 inv. (1911). Järnvägsknut. Kvarnar och
spannmålshandel. Realgymnasium. I närheten vinnes
asfalt. S. anlades 1683.
(J. F. N.)

Syzygier (grek. syzygia, af syn, tillsammans, och
zygon, ok), astron., kallas de punkter af månbanan,
där månen befinner sig, då det är ny- och fullmåne,
i motsats till första och sista kvarteret, som
benämnas kvadraturer.
(B—d.)

Száantó [sā’ntå], Jozsef de. Se Körösi.

Szabadka [sa’-], ung., stad. Se Theresiopel.

Szabolcs [sa’båltʃ]. 1. Komitat i nordligaste
delen af ungerska slätten ö. om öfre Theiss,
en sandig, vågig slätt med smärre höjder och en
otalig mängd, till en del natron- och salthaltiga
dammar och gölar. 4,637 kvkm. 319,818 inv. (1910),
däraf 99 proc. ungrare, 0,3 proc. slovaker; 28,3
proc. äro rom. katoliker, 19,8 proc. grek. katoliker
och 38 proc. reformerta. Säd, tobak och frukt
odlas. Boskapsskötsel. Hufvudstad: Nyiregyháza. 38,198
inv. (1910). — 2. Kommun i ungerska komitatet
Baranya. Omkr. 4,000 inv., mest katolska ungrare och
tyskar. Stenkolsgrufvor. Marmorbrott.

Szajnocha [ʃajnå’cha], Karol, polsk historieskrifvare,
f. 1818 i Galizien, d. 1868 i Lemberg,
studerade i Lemberg och satt 1835—37 i fängelse
för politiska stämplingar. Efter att ha utgett
några skönlitterära arbeten egnade S. sig åt
studier i Polens historia. Han var 1853—58 kustos
vid ossolińska biblioteket. Af S:s arbeten
må nämnas monografien Bołeslaw Chrobry (1848),
Pierwsze odrodzenie Polski 1279—1333 (Polens första
pånyttfödelse, 1848), en skildring af Kasimir III:s
tid, det genom glänsande framställning utmärkta
verket Jadwiga i Jagiello (Hedvig och Jagello,
1855; 2:a uppl. 1861), Szkice historyczne (3 dlr,
1854—69) och Dwa lata dziejów naszych 1646—48 (1869),
hvari han skildrar Polens krig med kosackerna. Hans
samlade historiska arbeten utkommo 1876—78 i 10 bd.
(A—d J.)

Szakolcza [sa’kåltsa], stad. Se Skalitz 2.

Szalad [sa’lad], komitat. Se Zala.

Szalatna [sar-]. 1. Köping i ungerska komitatet
Unterweissenburg (Alsó-Fehér), vid Ompoly, en biflod
till Máros. Omkr. 4,000 inv. Vid S. finnas rika guld-
och silfvergrufvor, som äfven lämna bly, något koppar
och kvicksilfver. Guldvaskeri och smältverk. —
2. Nagy-Szalatna, köping i ung. komitatet Sohl
(Zólyom), vid Grans biflod Szalatna. Omkr. 3,000 inv.
1. J. F. N.


Szalay [sa’lai], László (Ladislaus), ungersk
rättslärd, politiker och historiker, f. 18 april 1813
i Buda, d. 17 juli 1864 i Salzburg, egnade sig efter
grundliga studier åt juridiskt och publicistiskt
författarskap och deltog som redaktör för "Pesti
hirlap" (från 1844) ifrigt i de politiska striderna,
blef 1843 medlem af landtdagen och sändes 1848 af
ungerska regeringen till Frankfurt för ordnande
af förhållandena mellan Ungern och Tyskland. Detta
uppdrag fortsatte han äfven i Paris och London, men
blef nu landsflyktig och bosatte sig i Schweiz, där
han vistades till 1855, sysselsatt med historiska
studier. Hans Magyarország története (Ungerns
historia; 6 bd, 1851—62, omfattande tiden till 1705;
tysk öfv. i 3 bd, 1866—75) är genom objektivitet,
kritik och saklighet af grundläggande betydelse i den
ungerska historieskrifningen. Efter återkomsten till
hemlandet fortsatte han med stor ifver sin politiska
och vetenskapliga verksamhet och publicerade en
mängd värdefulla monografier och källpublikationer
rörande Ungerns historia, statsrätt och politik;
särskildt må nämnas Magyar történeti emlékek
(Ungerska historiska urkunder; 5 bd, 1856—65).
K. B. W.

Szamos [sa’måʃ], flod i Siebenbürgen och
Ungern, bildas af Nagy (Stora) S. och Kis
(Lilla) S., af hvilka den förra upprinner i
komitatet Besztercze-Naszód och den senare med
två grenar, Hideg (Kalla) S. och Meleg (Varma) S.,
i Klausenburg. De båda floderna förenas vid Dés,
hvarefter S. i nordvästlig hufvudriktning flyter in på
ungerska låglandet och 40 km. nedanför Vásáros-Námény
fr. v. mynnar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>