- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
133-134

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Säve, Teofron Adolf - Sävenäs - Saevereid - Sääksmäki - Sääminge - s. ö. - Söborg - Söborggaard - Söborgs socken - Söborg sö - Södama - Söder - Söderala - Söderarm - Söderbaum, Henrik Gustaf - Söderberg, Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(i "Pedagogisk tidskr.", 1890),
Februarirevolutionens förhistoria (i Karlstads
lärov:s årsber. 1901), Napoleon III och det andra
franska kejsardömet
(1901—03), De kristligt sociala
rörelserna i nittonde århundradet
(Prästmötesoration
1905), John Ericsson, lefnadsteckning (1906)
och Sveriges deltagande i Sjuåriga kriget åren
1757—1762
(1915), belönt af Vet. akad. med
Letterstedtska författarpriset. S. är
led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (1913)
och Krigsvet. akad. (1917).
3. R. G. 4. (J. C.)

Sävenäs. Se Säfvenäs.

Sævereid, strandsted. Se Strandvik.

Sääksmäki, socken i Tavastehus län, Finland,
Janakkala domsaga, Tammela härad, utgör ett
imperiellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift,
Tavastehus kontrakt. 243 kvkm. 8,022 inv. (1917),
finsktalande. S. är en af västra Tavastlands
äldsta församlingar, omnämnd redan 1335.
A. G. F.

Sääminge (fi. Sääminki), gammal socken i södra
Savolaks, bildar f. n. jämte staden Nyslott
ett imperiellt pastorat, under benämningen
Nyslott-Sääminge, af 1:a kl., S:t Michels län,
Rantasalmi domsaga och härad, Nyslotts stift
och domprosteri. Utom stadens område är arealen
964 kvkm. 10,159 inv. (1914), finsktalande.
A. G. F.

s. ö., förk. för sydöst.

Söborg, en redan på Valdemar I:s tid (1154—82)
omtalad borg på Nord-Själland nära Kattegatt,
omkr. 20 km. v. om Hälsingör. Den begagnades äfven som
statsfängelse, t. ex. för biskop Valdemar af Slesvig
(1198—1206) och ärkebiskop Jens Grand (1294—95), men
förstördes under grefvefejden (1534—36). Ruinerna
blefvo delvis utgräfda 1850 af Fredrik VII. Kring
borgen uppväxte staden S. (omtalad 1270), men den
senare försvann kort efter borgens förstöring. I den
nuv. S:s socken märkes Nakkehoveds fyr. Den forna
Söborg sö torrlades 1873—87 och har lämnat rum för
Söborggaard och flera andra egendomar med inalles
660 har, mest äng.
E. Ebg.

Söborggaard [-går]. Se Söborg.

Söborgs socken. Se Söborg.

Söborg sö. Se Söborg.

Södama, folkstam. Se Enarea.

Söder. Se Väderstreck.

Söderala, socken i Gäfleborgs län, Ala
tingslag. 28,030 har. 11,714 inv. (1917), hvaraf
4,982 i Ljusne kapell och 2,450 i Bergviks kapell,
hvilka i kommunalt och jordebokshänseende tillhöra
socknen. S. församling bildar med Ljusne och Bergviks
kapell ett pastorat i Uppsala stift, Ala kontrakt.

Söderarm, lots- och fyrplats vid det nordöstra
(Söderarms)inloppet till Stockholms skärgård
från Ålands haf. Fyren, som visar en hvit blänk
hvarannan minut, är anbragt i ett rundt stentorn,
10 m. öfver hafsytan, och har 16,4 minuters lysvidd.
A. G.*

Söderbaum, Henrik Gustaf, kemist, f. 12 mars 1862
i Kalmar, blef student 1879, filos, doktor 1888,
docent i kemi s. å., allt i Uppsala, lektor i kemi
och kemisk teknologi med mineralogi och geognosi vid
Chalmers’ tekniska läroanstalt i Göteborg 1893 samt
agrikulturkemist och professor
vid Landtbruksakad:s experimentalfält 1899. Han
öfvergick vid denna försöksanstalts omorganisation
1907 till Centralanstalten för jordbruksförsök och
blef föreståndare för dennas kemiska afdelning. S:s
vetenskapliga verksamhet egnades till 1896 dels åt
studiet af komplexa platinaföreningar, dels och
hufvudsakligen åt framställning och undersökning
af organiska föreningar af olika grupper, hvaraf
resultaten offentliggjordes mestadels i "Vet. akad:s
öfversikt" och "Berichte der deutschen chemischen
gesellschaft", därefter dels åt kemiens historia
och speciellt åt Berzelius’ biografi (sedan 1901
är han redaktör af Vet. akad:s Berzelius-skrifter),
dels åt åkerbrukskemi, på hvilket område särskildt
hans undersökningar om fosfatens tillgodogörbarhet
och olika kväfvegödselmedels verkan gett
betydelsefulla nya uppslag; resultaten af dessa senare
undersökningar ha hufvudsakligen offentliggjorts
i Landtbruksakad:s handlingar och tidskrift och
i serien "Meddelanden från Centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet". Af större
arbeten må nämnas Berzelius’ werden und wachsen
1779—1821
(1899), hvarjämte han utgett "Jacob
Berzelius. Själfbiografiska anteckningar" (1901),
"Jacob Berzelius. Reseanteckningar" (1903) och "Jacob
Berzelius. Bref" (I—II, 1912, III, 1913, IV, 1915,
V, 1918). S. är led. af Vet. akad. (1898), hvars
preses han var 1912—13, af kemiska Nobelkommittén
sedan 1900, af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1898)
och af Landtbruksakad. (1901). Han blef 1918 vice
sekreterare i Vet. akad. S. har erhållit följande
vetenskapliga belöningar: Bjurzons 1888, Lindbomska
1892, Bergstedtska priset 1893, Edlundska belöningen
1895.
H. J. Dft.

illustration placeholder

Söderberg, Gustaf, militär, konstdilettant,
f. 1799 i Norrköping, d. 3 nov. 1875 i Stockholm,
ingick vid Lifregementets grenadjärkår, blef officer
1816 och steg till öfverste, var länge adjutant hos
kronprinsen Oskar och öfvergick till dennes stab, då
han blef konung. Tidigt egnade sig S. åt landskaps-
och figurmålning, studerade i Frankrike och Italien
och utförde efter hemkomsten i olja utsikter, i
synnerhet från Stockholm, utmärkta af ett minutiöst
utförande och kvicka små figurer. Snart öfvergick
han till litografien samt utgaf bl. a. planschverket
Svenska landskap (3 hftn, 1829—30) och Kongl. svenska
och norska arméens uniformer
(s. å.), färglagda
planscher i folio. På Oskar I:s uppdrag uppgjorde
S. förslag till nya uniformer. Utnämnd till öfverste
i armén, kvarstod S. i staben, tills han 1858 blef
öfverintendent och preses i Konstakademien. På
denna post, som han innehade till 1864, var han föga
verksam och leddes hufvudsakligen af den energiske
Nyström. Han uppgjorde under denna tid summarisk
förteckning öfver k. museets handteckningssamling.
—rn.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free