- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
147-148

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderfors - Söderhafskompaniet - Söderhafsöarna - Söderhafvet - Södergren, Axel Valfrid - Söderhamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bilda aktiebolag 1872 med ett aktiekapital af
1,512,000 kr. (nu 9 mill. kr.). 1873 inköptes
Älfkarleö bruk och 1882 Harnäs bruk. 1907
såldes hela egokomplexen till Stora Kopparbergs
bergslags a.-b. och (en del af skogen) till
Korsnäs sågverks a.-b. Ett af de till S. hörande
fallen (Storgysingen) i Dalälfven hade förut
afyttrats till Stockholms stad och ett annat fall
(Lanforsen) till Sandvikens järnverks a.-b.
Wbg.

Söderhafskompaniet. 1. Svenska S. Se
Söderkompaniet. — 2. (Eng. South Sea company)
Engelskt handelskompani på 1700-talet. Det grundlades
1711 och erhöll monopol på den brittiska handeln
med Syd-Amerika och öarna i Stilla hafvet mot
att det öfvertog inemot 10 mill. pd st. af den
engelska statsskulden, på hvilken summa kompaniet
garanterades 6 procents ränta. Dess grundläggare och
förste guvernör var Robert Harley, earl af Oxford
(se Harley, sp. 1475), och idén att på detta sätt
minska statsskulden tillskrifves Daniel Defoe. I
samband med Utrechtfreden 1713 erhöll kompaniet
äfven monopol på slafimporten till Spanska Amerika
(se Assiento). Toryministären uppmuntrade
det tid efter annan med nya förmåner, konungen blef
1718 dess guvernör, och 1719 erbjöd sig kompaniet att
öfvertaga hela statsskulden, som då uppgick till 51,3
mill. pd st. Det skulle därför betala 3,5 mill. pd
st. och garanteras ränta efter 5 proc. till 1727,
sedan efter 4 proc. Dåvarande statsskuld hade
väsentligen uppkommit genom lån till staten mot
garanterade lifräntor, och kompaniets direktörer
hoppades förmå dessa lifränteinnehafvare att i utbyte
mottaga andelsbevis i kompaniet. Planen gynnades af
regeringens ledande man, earlen af Sunderland (se
Spencer 2), men bekämpades ifrigt af Englands
bank, hvars önskan att på liknande villkor öfvertaga
statsskulden understöddes af whigpartiet. Kompaniet
erhöll emellertid genom en parlamentsakt (1720)
privilegiet, sedan det höjt den åt staten erbjudna
summan till öfver 7 1/2 mill. pd st. Till en början
hade kompaniet stor framgång med sin plan: öfver
hälften af lifränteinnehafvarna blef aktionärer
i kompaniet, och dess aktier stego under några
månader ensamt från 128 1/2 pd st. vid årets början
till 1,000 pd st. i juli. Nya kompanier växte som
svampar ur jorden, och regeringen, som började bli
orolig öfver den kris, som s. å. i Frankrike följt
på en liknande spekulationsfeber, sökte förgäfves
hämma kompanigrundandet och den öfverhandtagande
aktiespekulationen. Redan aug. 1720 inträdde
krisen, och sept. föllo Söderhafskompaniets
aktier på några dagar till 175, medan aktierna
i många af de nygrundade kompanierna blefvo
fullständigt osäljbara. Tusentals aktieegare
blefvo ruinerade, och häftiga kraf på räfst
både med regeringen och Söderhafskompaniets
direktörer framställdes. Parlamentet beslöt
(dec. 1720) en undersökning, och denna bragte en
mängd oegentligheter i dagen. Skattkammarkanslern
J. Aislabie förklarades skyldig till korruption och
häktades (mars 1721), Sunderland lyckades med knapp
nöd med Walpoles hjälp erhålla ett frikännande
underhusbeslut. Kompaniguvernörernas personliga
egendom konfiskerades och användes till största delen
till understöd åt de af krisen lidande.
Parlamentet afvecklade därefter under Walpoles
ledning kompaniets statsskuldeaffärer, hvarvid
lifränteinnehafvarna återfingo endast ungefär hälften
af den inkomst de åtnjutit, innan de bländades af
denna "Söderhafsbubbla" (South Sea bubble), som
spekulationsfebern populärt kallades. Kompaniet
fortsatte sin ursprungliga verksamhet med föga
framgång; 1750 sålde det en del af sina privilegier
till spanska staten för 100,000 pd st., men helt
upphörde dess monopolrättigheter först 1807, och först
1853 slutfördes afvecklingen af kompaniets affärer.
V. S—g.

Söderhafsöarna. Se Oceanien.

Söderhafvet. Se Stilla hafvet.

Södergren, Axel Valfrid, tidningsman, f. 22 aug. 1848
i By, Kopparbergs län, aflade 1867 mogenhetsexamen i
Västerås, studerade i Uppsala, vardt 1876 föreståndare
för en samskola i Lysekil, var 1878—83 medarbetare i
"Göteborgs handels- och sjöfartstidning", uppsatte och
utgaf 1884 "Göteborgs nyheter" med bilagan "Söndagen"
och tillhörde 1885—90 Stockholms dagblad, uppsatte
och utgaf 1890—96 "Östergötlands dagblad", hvarefter
han öfvertog redaktionen af "Göteborgsposten", som
han lämnade 1904. Därpå vardt han ekonomidirektör och
redaktör för "Affärsvärlden", i hvilken sistnämnda
egenskap han kvarstod till 1918.

illustration placeholder
Fig. 1. Söderhamns vapen.

Söderhamn, stapelstad i Hälsingland, Gäfleborgs län,
är beläget i en jämn och odlad bygd vid inre delen,
kallad Flaket, af en från Bottniska viken djupt
inskjutande vacker fjärd, som numera vanligen benämnes
Söderhamnsfjärden. Stadens område omfattar södra
stranden af nämnda fjärd samt spridda delar af den
norra, äfvensom öar delvis långt ut i hafvet, hvaraf
somliga af betydande storlek. Areal 4,262 har, hvaraf
4,168 har land, satt till 6,422 mtl. Omkr. 2,961 har
af hela området utgöras af skogsmark, för hvilken
hushållningsplan fastställts 10 mars 1908. Den
hufvudsakliga delen af det planlagda området
ligger på ömse sidor af en i Flaket utfallande å;
en mindre del är belägen vid uthamnen Stugsund
på 3 km. afstånd från den egentliga staden. För
det förra området har ny stadsplan fastställts
19 maj 1916. Äfven för Stugsundsområdet har ny
stadsplan antagits, men den har ännu icke vunnit
fastställelse. 1917 var taxeringsvärdet 14,682,300
kr., hvaraf för jordbruksfastigheter 432,500 kr. och
för bevillningsfria fastigheter 1,984,900 kr. För 1917
utgjorde den taxerade inkomsten 9,225,010 kr. och den
beskattningsbara inkomsten 7,966,080 kr. Vid slutet af
1916 uppgingo stadens tillgångar till 4.231,884 kr. 6
öre och skulderna till 2,410,568 kr. 91 öre. 1917
var uttaxeringen per bevillningskrona 5 kr. 82 öre
för den borgerliga och 1 kr. 88 öre för den kyrkliga
kommunen. Antalet mantalsskrifna personer utgjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:04:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free