- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
281-282

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tagghudingar - Taggmakrillsläktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skifvan förstorad. — B. Ordningen ormstjärnor
(Ophiuridea), som stundom uppfattas som
en själfständig klass, skiljes från den föregående
bl. a. därigenom, att de cylindriska armarna alltid
äro skarpt afsnörda från kroppsskifvan och icke i
sig upptaga några tarmbihang, såsom förhållandet
är hos den förra. Ambulakralfötterna, som sakna
sugskifva, sitta hos ormstjärnorna på sidorna om
de kalkplåtar, som bekläda armarnas undersida;
ambulakralfåra saknas. Äfven armarnas ryggsida är
vanligtvis utrustad med kalkskifvor. Armarna äro
mycket rörligare än hos föregående ordning. Anus,
ögon och pedicellarier saknas. Vid svenska västkusten
förekomma flera arter af släktena Ophiura och Amphiura
(fig. 6) mycket talrikt.

3. Sjöborrar (Echinoidea). Se Sjöborrar. Utom
där nämnda arter må omnämnas den s. k. sköldigeln
(Clypeaster), ett släkte tillhörande de oregelbundna
sjöborrarna, som utmärkes för sin sköldlika form
äfvensom hjärtborrarna (Echinocardium),
ett vid Sveriges västkust vanligt släkte. Om det hit
hänvisade släktet Echinus se Sjöborrar.


illustration placeholder
Fig. 7. Sjögurkan Holothuria tubulosa. a tentakler, b analöppning, csugfötter på buksidan, d papiller på ryggsidan.

illustration placeholder
Fig. 8. Sjögurkan Elpidia qlacialis sedd från

buksidan och ryggsidan.

4. Sjögurkor, Sjökorfvar l. Hafsgurkor
(Holothurioidea). Dessa aflägsna sig mest från
de typiska tagghudingarnas habitus. I st. f. ett
fullständigt hudskelett finnas blott rester af ett
sådant i form af små hjul, ankare eller skifvor. Huden
är däremot utrustad med kraftig muskulatur. Kroppens
hufvudaxel, som går genom mun och analöppning, är
starkt förlängd och vid ställflyttningen parallell
med underlaget, ej som hos andra tagghudingar lodrät
mot detsamma. Härigenom har en betydlig rubbning af
den radiala symmetrien utbildats: man kan skilja
på en mer eller mindre platt buksida och en mera
hvälfd, ofta mörkare ryggsida. Sugfötterna äro
än ordnade i fem radiala längsrader, än fördelade
öfver hela kroppen; hos några äro endast buksidans
utrustade med sugskifva. Hos andra saknas sugfötter
fullständigt. Omkring munöppningen finnes en krans
af tentakler, som äro ihåliga och stå i förbindelse
med vattenkärlsystemet. Tarmkanalen är längre än
hufvudaxeln och bildar en stor slynga. I ändtarmen
inmynna 1—2 s. k. vattenlungor, förgrenade säckar;
de tjänstgöra som andedräktsorgan. Sjögurkorna äro
utmärkta genom stark regenerationsförmåga. Äro de
utsatta för större retning af ett eller annat slag,
kasta de ut genom munnen samtliga inälfvor; under
gynnsamma förhållanden äro de
i stånd att mer eller mindre fullständigt ersätta de
sålunda förlorade organen. Sjögurkorna lif nära sig
företrädesvis genom att svälja sand och gyttja med
deras innehåll af organisk substans. — De typiska
formerna bilda gruppen Pedata, med utbildade
sugfötter åtminstone på buksidan; hit hör det äfven
vid svenska västkusten allmänna släktet Holothuria
(fig. 7). En egenartad grupp äro de på de stora
hafsdjupen lefvande Elasipoda, som äro kännetecknade
genom sina mycket stora ambulakrala utskott
(fig. 8). Hos Apodes äro af ambulakralsystemets
bihang blott tentaklerna utbildade, t. ex. hos släktet
Synapta. Ett fullkomligt afvikande lefnadssätt för
ett annat släkte: det rör sig simmande (pelagiskt).

Två af tagghudingarnas klasser, Cystidea och
Blastoidea (se dessa), dogo ut
redan under paleozoiska perioden.
L—e.

illustration placeholder
Taggmakrill l. taggsill.

Taggmakrillsläktet, Caranx, zool., tillhör
fam. Carangidæ bland de taggfeniga fiskarna och innefattar
omkr. 90 arter från de tropiska och tempererade
hafven. I Skandinavien finnes endast en art,
taggmakrillen l. taggsillen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free