- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
533-534

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tauler (Taulerus), Johann - Taumatrop - Taumaturg - Taunton - Taunton, lord - Taunus - Taupadell (Taubadell), Georg Christoff von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högsta blomstring under medeltiden. Hans predikningar
äro måhända de enda äkta skrifterna bland de många,
som bevarats under hans namn. Hufvudtanken i
dem var den Eckhartska, att Gud måste födas i
själen. Men T. afprutade på mästarens panteistiska
hänsynslöshet. Att bli ett med Gud betydde icke
att uppgå i det konturlösa varat, utan att vilja
blott Guds lof och ära. Hos T. blef det mindre
kvietistisk mystik, mera Kristus- och viljemystik
med kvietistiska inslag. Så kunde han böja den
panteistiska mystiken tillbaka till samverkan med
den kyrkliga fromhetspraxis, anpassa den efter
det kyrkliga språkbruket och därigenom bereda den
större möjlighet till utbredning. Ehuru medeltida
katolsk i sin totaluppfattning, anslår T. stundom
nästan evangeliska toner. Luther, som 1515—16 lärde
känna honom, uppskattade honom högst af all medeltida
litteratur och fick af hans mystik hjälp att förstå
sin egen inre upplefvelse. Så blef han ock mycket
läst i den protestantiska världen. Äfven språkets
fantasi och bildrikedom ha påverkat Luther och
många. T:s predikningar trycktes 1498 (flera uppl.,
de senaste 1872; svensk öfv. af J. H. Ekendal 1843;
2:a uppl. 1844). Jfr K. Schmidt, "Johannes T. von
Strassburg" (1841), F. Böhringer, "Die deutschen
mystiker" (1855), A. Hauck, "Kirchengeschichte
Deutschlands", V: l (1911), G. Siedel, "Die mystik
T:s" (s. å.), F. Vetter, "Die predigten T:s"
(i "Deutsche texte des mittelalters", XI),
W. Lehmann, "T:s predigten", och E. Lehmann,
"Mystik i hedendom och kristendom" (1915).
Hj. H—t.

Taumatrop [-trå̄p; af grek. thauma, underverk,
konststycke, och trepein, vrida, vända], fys. Gör
man i kanten på en hvit, cirkelrund pappskifva af 5—7
cm. diameter två diametralt mot hvarandra stående hål
och fäster korta trådar i dessa, så kan man medelst
trådarna hastigt vrida skifvan, hvarvid dess sidor
omväxlande vändas mot ögat. Ritar man på den ena
sidan ett svart, bredt streck och på den andra ett
däremot vinkelrätt dylikt, så ser man vid skifvans
hastiga kringvändning ett kors, alldenstund intrycket
i ögat af det ena strecket ej hinner slockna,
innan det andra blir synligt. Målar man på den ena
sidan en fågel och på den andra en bur, synes vid
skifvans hastiga kringvändning fågeln i buren. Dylika
apparater kallas taumatroper. De grunda sig, liksom
anortoskopet, fantaskopet l. fenakistoskopet och
stroboskopet, på ljusintryckets varaktighet. Jfr Öga.
A. Bi—n.*

Taumaturg (af grek. thauma, underverk,
konststycke, och ergon, gärning), undergörare.

Taunton [tā’ntn l. tå̄’ntn]. 1. Stad i engelska
grefsk. Somerset, vid T.- och Bridgewater-kanalen och
den segelbara floden Tone. 22,561 inv. (1911). Det är
en vacker och välbyggd stad med ett från den sachsiska
tiden härstammande slott, nu grefskapets arkeologiska
och naturalhistoriska museum. Tillverkning af handskar
samt järn- och linnevaror. Staden var fordom ryktbar
för sina ylle- och sidenmanufakturer, men de förra
ha fullständigt försvunnit och de senare betydligt
minskats. T. är en mycket gammal stad, och en mängd
romerska mynt har där anträffats. Västsachsiska
konungar residerade där ofta. I T. lät
hertigen af Monmouth utropa sig till konung (20
juni 1685), till följd hvaraf stadens invånare
sedermera grymt straffades. — 2. Stad i
nordamerikanska staten Massachusetts, vid den dit för
oceanfartyg segelbara floden T., som 25 km.
längre ned faller ut i Narragansettviken. 34,259 inv.
(1910). Statens dårvårdsanstalt. Liflig industri,
särskildt i järn och pläterade arbeten. Staden
anlades 1638 och har många minnen från
kolonialtiden.

Taunton [tā′ntn l. tå̄′ntn], lord. Se Labouchere 1.

Taunus, en till rhenska skifferbergen hörande
skogig bergstrakt i Tyskland, preussiska reg.-omr.
Wiesbaden, mellan Main, Rhen och Lahn, sträcker
sig i sydvästlig riktning från Nauheim i Oberhessen
till Rhen, där den mellan Bingen och Lahnstein
stupar brant ned i floddalen. Bergets föga slutna
hufvudkam har en medelhöjd af 480 m.; högsta
punkten (880 m.) når Grosser Feldberg vid Königstein.
Dess hufvudmassa består af försteningsfri
lerskiffer, här och där öfvergående i talkskiffer
och på höjderna öfverlagrad af kvartsit, som
bildar den egentliga kammen. Därjämte förekomma
gångar af basalt, i synnerhet n. ö. om Wiesbaden,
med olika slags mineralkällor, af hvilka 40 äro
bekanta, bland dem flera med europeiskt rykte,
såsom Wiesbaden, Schlangenbad, Selters,
Homburg, Soden och Ems. T. är fattigt på nyttiga
mineral, endast trakterna vid Lahn innehålla
järnmalm och brunsten. Skogarna bestå mest af
bok och, högre upp, tall. Öfverallt, där det är
möjligt, är bergstrakten väl odlad och har på
södra sidan vingårdar och fruktträdsplanteringar
af alla slag, där t. o. m. mandelträdens frukt
mognar.

illustration placeholder

Taupadell (Taubadell), Georg Christoff
von
, tysk krigare, d. 1647, tjänade 1625—28 i
Danmark under Bernhard af Weimar och blef
1628 öfverstelöjtnant i svensk tjänst; i febr. 1631 öfvergick han med 4 af honom värfvade
kompanier dragoner från Preussen till Tyskland, hvarest han s. å. blef öfverste för
ett kavalleriregemente. I juli 1632 råkade han falla i Wallensteins händer, men denne
frigaf honom omedelbart för att genom honom söka inleda förhandlingar med Gustaf II
Adolf. I de följande striderna omkring lägret vid
Nürnberg deltog han med utmärkelse, och i sept.
1632 vann han ytterligare berömmelse genom den
käckhet, hvarmed han afvisade Wallensteins försök
att bemäktiga sig det åt honom anförtrodda
Koburg. Till belöning utnämndes han till generalmajor
och kommendant i Erfurt. 1633 nämnes han
i samband med åtskilliga djärfva skärmytslingar
liksom äfven under de operationer, som i nov.
ledde till Regensburgs eröfring af hertig Bernhard,
1634 förlorade han genom ett skottsår ena
armen; sedan han återvändt i fält, blef han efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free