- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
853-854

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tennessee - Tennfolie - Tenniel, sir John - Tennis - Tennklorid - Tennklorur - Tennlegeringar - Tennlod - Tennmalm - Tenno - Tennoxid - Tennoxidul - Tennpest - Tennsalt - Tennsalt - Tennsmör - Tennsten - Tennsulfid - Tennyson, Alfred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Historia. De första kolonierna af hvita inom det
nuv. T:s område anlades på 1750-talet, men förhärjades
af indianerna (cherokees m. fl.). 1768 afstodo
iroquois-indianerna en af dem eröfrad landsträcka
till de hvite. 1776 anslöts till Nord-Carolina
ett område (District of Washington), tillhörigt
den af kolonister bildade Wattauga association. En
"State of Franklin" organiserades 1784, men efter
4 år erkändes Nord-Carolinas jurisdiktion äfven
för denna. 1790 afstod Nord-Carolina emellertid
territoriet till "General government". Fyra år
senare bestraffades indianerna strängt för sina
härjningar och sammanträdde en representation
(territorial assembly). 1 juni 1796 upptogs T. som
den sextonde staten i unionen. Enär det sökte
anslutning, medan det var till hälften oberoende,
har T. brukat kallas "frivillig-staten" ("Volunteer
state"). Dess område har icke sedermera undergått
någon förändring. — Litt.: Phelan, "History
of T." (1888), och Karns, "Civil government of
T." (1897).
1—2. H. W—k.

Tennfolie, metall. och tekn. Se Bladmetall,
Foliering, Plåt, sp. 1103, och Tenn, sp. 848.

Tenniel [te’niəl], sir John, engelsk skämttecknare,
f. 1820 i London, d. där 25 febr. 1914,
blef ryktbar förnämligast genom sina politiska
teckningar i tidningen "Punch". Han medverkade där
— ofta i hvarje nummer — från 1850 till 1901. Hans
teckningar äro utförda i ett torrt och konstnärligt
föga njutbart maner. T. blef adlad 1895. Han
utförde äfven massor af teckningar till böcker,
bl. a. till Aisopos’ fabler (1848), E. A. Poes
arbeten (1857) och T. Moores "Lalla Rookh" (1861).
G—g N.

Tennis. 1. Urgammalt bollspel, speladt i bollhus. Se
Bollspel, sp. 1025—26. — 2. Dets. som
lawntennis. Se Bollspel, sp. 1023—25.

Tennklorid. Se Tenn, sp. 849.

Tennklorur. Se Tenn, sp. 848.

Tennlegeringar, kem. Se Legering, sp. 40, Brons,
Foliering och Lödning.

Tennlod l. Snällod, kem. Se Legering, sp. 40,
samt Lödning.

Tennmalm l. Kassiterit (af grek. kassiteros, tenn),
miner. Det mineral, ur hvilket tenn framställes,
utgöres af tennoxid, SnO2, som innehåller 78,6
proc. tenn och 21,4 proc. syre. Tennmalmen
kristalliserar i tetragonala systemet i form af
fyrsidiga prismor, begränsade af låga pyramider
(se Kristallografi, sp. 1337, fig. 19). Färgen är
oftast mörkbrun till svart, någon gång gulbrun
eller rödbrun; diamantglänsande. Hårdheten
6—7, eg. v. 6,8—7. Tennmalmens förekomstsätt är
likartadt öfver hela jorden; den är bunden vid sura
eruptivbergarter, framför allt vid graniter och
kvartsporfyrer, och förekommer som gångar, ådror och
impregnationer i dessa bergarter. Förekomstsättet
hänvisar på ett pneumatolytiskt bildningssätt (se
Pneumatolytisk) i samband med eruptivbergarternas
framträngande. Karakteristiska följeslagare äro kvarts
samt bor- och fluorhaltiga mineral, såsom turmalin,
flusspat, apatit och lepidolit, vidare volframit,
scheelit, molybdenglans och arsenikkis. De förnämsta
produktionsdistrikten äro sachsisk-bömiska Erzgebirge
(Altenberg, Marienberg, Zinnwald, Joachimsthal),
Fichtelgebirge, Cornwall och Devonshire; rikligt i
Ostindien på Malakka och öarna Bangka och Billiton, på
Tasmanien (M:t Bischoff) och i Queensland. — På grund
af sin hårdhet och motståndskraft mot förvittring
förekommer tennmalmen ofta på sekundära förekomster,
bildade genom förvittring af tennmalmsförande
bergarter, i alluvial sand och grus (s. k. placers
l. seifen), och f. n. kommer hufvudproduktionen
af tenn från Ostindiens samt Bangkas, Billitons
och Tasmaniens rika alluviallager. — I Sverige
är tennmalm funnen som stor sällsynthet i
pegmatitgångar på Utö och vid Finbo, nära Falun.
P. T. C. (Hj. Sj.)

Tenno. Se Mikado och bd XII, sp. 1450.

Tennoxid. Se Tenn och Tennmalm.

Tennoxidul. Se Tenn, sp. 848.

Tennpest. Se Tenn, sp. 848.

Tennsalt. Se Tenn, sp. 848.

Tennsmör. Se Tenn, sp. 849.

Tennsten, detsamma som tennmalm (se d. o.).

Tennsulfid. Se Tenn, sp. 849.

illustration placeholder

Tennyson [te’nisn], Alfred, lord, engelsk skald, f. 6
aug. 1809 i Somersby, Lincolnshire, d. 6 okt. 1892 på
Aldworth, Surrey, tillhörde en barnrik prästfamilj och
kom 1828 till Cambridges universitet, där han 1829
vann kanslersmedaljen för poemet Timbuctoo. Redan
två år förut hade han jämte sin broder Charles
gett ut ett dikthäfte. T:s Poems chiefly lyrical
(1830), med all sin skönhetsdyrkan och yppiga fantasi
tämligen omogna, rönte ett föga gynnsamt emottagande,
och ovänlig kritik riktades äfven mot hans samling
Poems (1833), ehuru denna måste betecknas som en
ovanligt lysande bragd af en 24-årig diktare; där
förekommo redan så gedigna stycken som Oenone, The
miller’s daughter, The lotos-eaters, The palace of
art
m. fl. Han iakttog då tystnad i nio år, under
oaflåtliga studier i poesiens konst, och firade en
så mycket större triumf vid sitt framträdande, 1842,
med en ny diktsamling, som emellertid äfven upptog
urval ur de föregående. Bland nya dikter däri märkas
The may-queen, de af ljus erotik burna The gardener’s
daughter
och The talking oak, själfuppgörelsen
The two voices, Godiva, den äktengelska idyllen
Dora, Lady Clara Vere de Vere, Locksley hall,
hvari tidehvarfvets känslosträngar gripas med kraft,
bland hans antika karaktärsbilder Ulysses m. fl.,
och sådana förstudier till hans senare stora episka
cykel om Artursagan som Sir Galahad, The lady of
Shalott
och Morte d’Arthur. Man kunde icke längre
bland hans lyras toner upptäcka en enda efterhärmad,
och han sattes från denna tid högst bland samtida
skalder i England. Emellertid var han tidtals djupt
nedtryckt, äfven af ekonomiska bekymmer, men fick 1845
en statspension af 200 pd st. och samlade sig till
ny verksamhet. På den glädtiga och fantasirika sagan
The princess, a medley (1847), fylld af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free