Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Terpentin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borras in i kärnveden, ur hvilka den utflytande
balsamen uppsamlas medelst små i hålen inpassade
rännor i underställda kärl. Den förra metoden ger
mindre, men renare balsam och skonar trädet mer än den
senare. Den mesta balsamen samlas i Tyrolen och har
namnet "veneziansk" däraf, att densamma fordom fördes
i handeln uteslutande genom Venezia. Denna terpentin
är något mindre trögflytande än vanlig terpentin och
har ungefär tunn honungs konsistens samt kan dragas
i trådar och hårdnar icke så lätt med magnesia som
vanlig terpentin. Färgen är något växlande, gulaktig
eller grönaktigt gul, klar och genomskinlig eller
nästan klar, icke kornig. Äfven lukten afviker från
vanlig terpentins och erinrar nästan om muskot. Smaken
är bitter och aromatisk. Veneziansk terpentin är
vanligen mindre vattenhaltig (2—4 proc.) än vanlig
sådan (2—10 proc.) och fräser därför icke, såsom
vanlig terpentin, vid upphettning. Alla terpentinslag
äro f. ö. lätt antändliga och brinna med starkt
sotande låga.
Ett annat, icke officinellt slag af terpentin
är den i Elsass från trakten kring Strassburg
insamlade Strassburgterpentinen, balsamum terebinthina
argentoratensis (af Argentoratum, Strassburgs latinska
namn), som erhålles ur barken af silfvergranen,
Abies alba Min. (Pinus Picea L.). Endast hos
yngre stammar af denna art finnas i mellanbarkens
yttre del balsamgömmen, som upplyfta ytterbarken i
bulnadslika upphöjningar. Med den snedt afskurna och
sålunda tillspetsade ändan af pipen på små bleckkärl
genomstickes "balsambulnaden", och dennas innehåll af
några droppar balsam rinner ned i kärlet. Mängden af
på detta sätt erhållen balsam uppgår blott till några
få gr. från hvarje träd. Strassburgterpentinen är
tjockflytande och genomskinande som den venezianska,
men har, nyss skördad, en ljust gulaktig färg, som
med tiden blir ljust brunaktig. Lukten är behaglig,
nästan citronlik. Smaken är icke så skarpt bitter
som den af andra terpentinarter. En liknande balsam
fås från Canada under namn af balsamum canadense
(se Canadabalsam).
Alla terpentinbalsamer innehålla harts och flyktig
olja i växlande förhållanden samt med olika
fysikaliska egenskaper, särskildt med afseende på
polarisationsförmågan. I hartsmassan uti vanlig
terpentin ingå kolvätet resen (5—6 proc.) samt
fria hartssyror (62—67 proc.). I fransk terpentin
märkas 2 olika pimarsyror och pimarolsyra, i
österrikisk och amerikansk terpentin abietinsyra;
därjämte förekomma små mängder bärnstenssyra och
bitterämne. Därtill kommer den flyktiga oljan (8—33,
i fransk balsam omkr. 25 proc.). — I veneziansk
terpentin ingå äfvenledes hartssyror (59—65 proc.),
nämligen laricinolsyra och två larinolsyror, vidare
resen (14—15 proc.), flyktig olja (20 proc.) samt
bitterämnen m. m. Af vanlig, tjock terpentin,
såväl fransk som amerikansk, erhålles genom
destillation efter tillblandning af vatten (för
att minska eldfaran och underlätta destillationen)
i apparatens förlag den flyktiga terpentinoljan,
i dagligt tal ofta (med orätt) kallad "terpentin",
stundom "terpentinspiritus". Förfaringssättet vid
destillationen växlar i detalj i de olika länderna,
men är i princip densamma. Produkten af den första
destillationen, ætheroleum terebinthinæ crudum,
den råa terpentinoljan, innehåller alltid något
harts. Genom skakning med kalkvatten, som upptar
sura produkter (myrsyra, ättiksyra och hartssyror),
samt förnyad destillation med vattenånga, fås
renad terpentinolja, ætheroleum terebinthinæ
depuratum. Terpentinoljan, i fullkomligt
rent tillstånd, är färglös, tunnflytande, med
stark, egendomlig lukt och skarp, brännande
smak. Eg. v. 0,86—0,87. Kokpunkten ligger mellan
+ 155° och 162°. Terpentinoljan löses i 10—12
volymdelar koncentrerad sprit. Den är en blandning af
"terpener" (se d. o.) af sammansättningen C10 H16,
som lätt förändras i molekylärt hänseende och
växla till fysikalisk beskaffenhet efter olika
ursprung. Hufvudmassan utgöres af pinen, som i
amerikansk och österrikisk terpentinolja vrider
polarisationsplanet åt höger (högerpinen), i den
franska däremot åt vänster (vänsterpinen). Vidare ingå
i oljan mindre mängder dipenten, kamfen och fenken
jämte andra, polymera, terpener (se d. o.). Svensk
terpentinolja innehåller äfven en afsevärd mängd af
terpenen sylvestren.
Efter afdestillering af terpentinoljan återstår i
destillationsretorten en vattenblandad hartsmassa
(se Harts, sp. 29). Af sådan eller af det ofvan
nämnda "nativa" hartset (resina communis, gallipot)
framställes genom upphettning (tills den flyktiga
oljan och en del vatten bortgått) s. k. "ljust
harts", resina pini flava, som förr varit upptaget i
Sv. farmakopén. Detta harts är ogenomskinligt genom
inblandadt vatten och ljusare, t. o. m. hvitt (resina
alba), ju mer vatten det innehåller. Vattenfattigare
harts är mera gult till brunt. Upphettas hartset,
tills äfven allt vatten aflägsnats, erhålles
s. k. kolofonium (se d. o.) eller stråkeharts. Sådant
harts är antingen ljusare (resina Colophonium alba
l. citrina) eller mörkare (r. C. fusca). Den förra
formen erhålles af balsam från yngre träd eller sådan,
tappad på våren och försommaren och som underkastats
så lindrig upphettning som möjligt. Sådant harts är
hvitgult eller ljust brungult och utgöres af spröda,
glaslikt genomskinliga stycken med hvitgult stoft
på ytan och glasglänsande, musslig brottyta; det
motsvarar Sv. farmakopéns resina Colophonium. Det
mörkare gulröda till brunsvarta hartset har
teknisk användning, bl. a. till framställning genom
torrdestillation af s. k. hartsolja (se Hartsoljor),
pyroleum Colophonii (se Pyroleum). Kolofonium
innehåller spår af flyktig olja, kolvätet resen samt
amorfa anhydrider af de hartssyror, som ingingo
i den balsam, hvaraf hartset framställts. —
Bland tekniskt använda sämre hartser må nämnas
s. k. "bryggeriharts", olivbruna eller gråbruna massor
och stycken, hvarmed man behandlar ölfat invändigt
för att befria dem från skadliga, syror bildande
mikroorganismer. Sådant harts öfverensstämmer i det
hela med äkta s. k. burgund-beck, pix burgundica,
en vanligen grågrönbrun hartsmassa med tydlig lukt
af grankåda, genom hvars smältning och silning det
erhålles. — Såväl terpentinbalsam som terpentinolja
verka lokalt retande på hud och slemhinnor (se
Hudretmedel). Drifves hudretningen för långt,
uppstå blåsor och svårläkta sår. För stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
