Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thegerström, Robert - Thegerström, Hilda Aurora - Thegn - Thegner, Olof Arvidsson - The great commoner - Theia - Theiler, Arnold - Theineae - Theiner, Augustin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Katarina allm. läroverk, Djursholms samskola,
Kungsholms folkskola och Högre realläroverket
på Norrmalm. Svensk natur från Djursholm, Särö
o. a. trakter har han skildrat i många målningar af
stark lokalkaraktär, ofta af poetisk och musikalisk
känsla. Han har likaledes gjort förträffliga
blomsterstudier. En rad porträtt visar honom som
solid, rättfram och pålitlig karaktärsskildrare:
T. Aulin (1894), O. Levertin (s. å.), P. Ekström
(skänkt till Konstnärsklubben 1895), Konstnärens
hustru (1895 och 1897), H. Alfvén (1900, de två
sistnämnda på Göteborgs museum), V. Stenhammar vid
pianot (1900, Nationalmuseum), J. Günther (1901,
K. teatern), K. Kjellberg (1905), O. A. Danielsson
(1906, Östgöta nation, Uppsala), K. A. Wallenberg
(1906 och senare), T. Tullberg (1907, Upplands
nation, Uppsala), dessutom flera beaktansvärda
damporträtt m. fl. Förutom af ofvan nämnda porträtt
är T. representerad i Nationalmuseets samlingar
med 4 landskap (Löwenadlerska donationen), i
Göteborgs museum med landskap och blomstermotiv,
i Nya pinakoteket i München med Sommarafton
(1890). T. har utfört gravyrer i mezzotinto samt har
komponerat sånger och musikstycken. Han tillhörde
Konstnärsförbundets (se d. o., där en bild af
T. meddelas) styrelse från dess stiftande 1886 och
kvarstod i förbundet till 1910.
3. Hilda Aurora T., syssling till T. 1, pianopedagog,
f. 17 sept. 1838 i Stockholm, d. där 5 dec. 1907,
elev af A. F. Lindblad och Fr. Berwald i Stockholm
samt (med statsanslag) af A. F. Marmontel i Paris
1857 och därefter några år af Liszt i Weimar,
konserterade där och i München samt från 1860 i
Stockholm och landsorten. Hon slog sig ner som
pianolärarinna i Göteborg 1863, gjorde en ny
utländsk studieresa, innehade 1872—1904 (efter
J. van Boom) pianolärarplatsen i artistklassen vid
konservatoriet i Stockholm samt var högt värderad
för sin undervisningsförmåga och sin omhuldan om
eleverna. Bland dessa märkas L. Lundberg, G. Brink,
A. Roth, U. Sundelin, Tora Hwass, Hilma Svedbom,
Aurora Molander, Sigrid Carlheim-Gyllensköld och
Märta Ohlson. Som pianist arbetade hon äfven för
att göra Fr. Berwalds kammarmusik mera känd. Hon
blef 1875 led. af Mus. akad.
1 o. 3. E. F—t. 2. G—g N.
Thegn, angls. (jfr isl. thegn, fri man, i mots. till
trälen), eng. thane, var under angelsaxarnas
herravälde i England titel på en medlem af
konungarnas personliga följe. Thegnarna kommo
småningom att utgöra en med stora jordförläningar
begåfvad krigs- och tjänstadel. Efter den normandiska
eröfringen uppgingo de i riddarklassen. Jfr Thane.
(V. S—g.)
Thegner, Olof Arvidsson, friherre, ämbetsman,
f. 12 dec. 1615 i Tegna by (Vists socken,
Östergötland), efter hvilken han tog sig namn,
d. 8 mars 1689 i Stockholm, hade för sina studier
fått hjälp af familjen Oxenstierna, men blef
dock en af hufvudmännen för det på 1650-talet
framträdande reduktionssträfvandet, d. v. s. för
den monarkisk-demokratiska oppositionen mot
det högättsvälde, som i denna familj hade
en af sina främsta representanter.
Generalguvernementssekreterare i drottning Kristinas
underhållsland 1654—57, blef han 1655 sekreterare i
det då inrättade Reduktionskollegiet och fick
sålunda vara med om det första steget på reduktionens
bana. 1660 blef han stadssekreterare i Stockholm, 1666
assessor i Svea hofrätt och 1668 justitieborgmästare
i Stockholm. Sistnämnda ämbete gaf honom tillfälle
att kraftigt medverka till sina politiska åsikters
fullständiga seger, i det att han nämligen till följd
däraf blef borgarståndets talman vid riksdagarna
1668, 1675, 1678, 1680 och 1682, på hvilka den stora
reduktionen och enväldet förbereddes och genomdrefvos.
I själfva utförandet af besluten tog T. till
följd af framskridande ålder ej vidare del, än att han
var medlem af den förberedande granskningskommission
öfver förmyndarregeringens förvaltning, som 1675
tillsattes, samt af den s. k. exekutionskommissionen,
som 1685 fick i uppdrag att undanröja hindren
för verkställandet af den stora förmyndarräfstens
domar. Men hans mågar, bröderna Jakob Gyllenborg och
Anders Leijonstedt, fullföljde hvad han begynt. Karl
XI, för hvars verk T. i så väsentlig mån banat vägen,
belönade honom 1683 med adelskap, utnämnde honom
s. å. till vice president i Svea hofrätt och 1685
till landshöfding i Uppland samt upphöjde honom 1687
till friherre. — Hans son Johan T. (f. 1658, d. 1744)
var assessor, slutligen vice preses i Kammarrevisionen
och fullmäktig i Riksbanken.
S. B.*
The great commoner [thaə gre͡i’t kå’mənə]. Se Commoner.
Theia (grek. Θεία), myt., hos forngrekerna dotter
af Uranos och Gaia (se d. o.) och moder till Helios,
Eos och mångudinnan Selene.
Theiler [ta’j-], Arnold, schweizisk bakteriolog,
f. 1867 i Schweiz, doktor i veterinär medicin
i Bern 1901, är föreståndare för den vid
jordbruksdepartementet i Pretoria inrättade
anstalten för veterinär medicin samt har utgett
många undersökningar öfver en mängd djursjukdomar
(boskapspest, piroplasmosis, trypanosomiasis,
spirochætosis, anaplasmosis o. s. v.).
R. T—dt.
Theineæ, bot., underserie af Parietales (se d. o.).
Theiner [ta’j-], Augustin, tysk katolsk teolog,
kyrkohistoriker och urkundsutgifvare, f. 11 april 1804
i Breslau, d. 8 aug. 1874 i Civitavecchia, blef 1829
juris doktor i Halle. I början hyllade han liksom sin
äldre broder (se nedan) en mera frisinnad riktning
inom kyrkan och utgaf flera reformkatolska skrifter,
hvari han bl. a. kräfde celibatets upphäfvande. Men
sedan han 1833 kommit till Rom, slöt han sig,
förtviflande om en reform och af ruelse öfver sin
dittills innehafda trosståndpunkt, till jesuiterna
(se hans Histoire de ma conversion, 1838). Sedermera
ingick han i oratorianernas kongregation. 1855
utnämndes han till prefekt för de vatikanska arkiven,
från hvilken plats han afskedades i aug. 1870,
misstänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
